Hylla till vilket pris? Det var frågeställningen när de största musikprisutdelarna diskuterade om branschen behöver tydligare direktiv kring vilka som prisas.
Musikförläggarnas beslut att exkludera dömda gärningsmän och förövare från sitt årliga pris väckte stor debatt förra året. Beslutet kom efter att de gett Dree Low, som blivit dömd till fängelse för rån, pris för årets låt. Samma år vann den häktade Yasin pris för årets artist och årets hiphop på P3 Guld. Vissa menade att musiken glorifierade gängkriminalitet, men Sveriges Radio stod fast vid utmärkelsen. Än så länge är Musikförläggarna den enda organisationen som valt att sätta upp en regel mot gärningsmän. Därför vill de nu fortsätta driva frågan vidare.
Förra veckan bjöd branschorganisationen in till seminariet “Hylla till vilket pris?”. I panelen fanns Titti Mangert, ordförande för Musikförläggarna, Anna-Karin Larsson, musikchef på Sveriges Radio, Mårten Aglander, ordförande för IFPI som anordnar Grammis, samt Adam Tensta, artist. Moderator för samtalet var musikjournalisten Jan Gradvall.
Inledningsvis presenterades en ny intressentanalys genomförd av hållbarhetsbyrån Ethos. Syftet med undersökningen var att få insikt i hur aktörer inom musikbranschen ser på frågan. Resultatet visar att 54 procent vill se gränsdragningar, men att kriterierna för dem bör förtydligas. Många lyfte även att de tycker att branschen borde gå ihop i gemensamma initiativ.
Titti Mangert inledde samtalet med att berätta om Musikförläggarnas resonemang bakom sitt beslut. Hon menar att eftersom deras pris fokuserar på personen, och inte själva verket, så är det extra relevant för dem att ha tydliga riktlinjer.
“Det handlar inte om någon cancelling för alltid. Om man har blivit utesluten ett år, men faller inom ramarna för att kunna få ett pris nästa år, då är man jättevälkommen igen”, sa hon.
Grammis har valt att förtydliga sin värdegrund, men Mårten Aglander menar att IFPI i slutändan har valt att lita på juryns omdöme.
“Vi ser det som otroligt svårt att sätta gränser, och också lite motverkande till hela idén med vårt pris, att det ska vara inkluderande. Att försöka hitta ett system för att få bort olika produktioner, redan där börjar det kännas oinkluderande. Vi har kanske mellan 500 och 800 produktioner anmälda varje år, och så är det kanske 23 personer involverade i varje produktion. Det är en enorm mängd människor som skulle behöva scannas”, sa han.
Sveriges Radios Anna-Karin Larsson tycker att det är den bästa musiken som ska vinna, oavsett.
“Självklart är vi inte döva för vad som händer i världen, men vi har inga tydliga gränsdragningar. När man tittar tillbaka på vad som var förbjudet och hur man pratade om en viss genre blir det ju ofta lite löjeväckande. Man måste försöka tänka ‘hur kommer det här uppfattas on några år’ och sätta saker i ett lite större perspektiv. Och, det låter helt okänsligt för det är klart att branschen ska vara inkluderande, men det är inte det vi delar ut pris i. Om alla är överens om att en låt är årets bästa, är det klart att den ska vinna”, sa hon.
Som representant för artisterna var Adam Tensta på plats. Han lyfte fram riskerna med att dra för hårda gränser.
“Från någon som har funnits på utsidan av branschen under en väldigt, väldigt lång tid, så tänker inte jag att branschen över huvud taget är inkluderande. Många känner sig redan åsidosatta och jag tror att en gränsdragning kanske ytterligare skulle skjuta det avstånd som finns i en felaktig riktning”, sa han.
Mangert svarade på frågeställningen.
“Om metoden verkar åt fel håll, då måste vi verkligen kalibrera om det. Men vi tror fortfarande på det här och kanske framförallt att det inte går emot gärningspersoner och förövare, så mycket som det är för de drabbade. Det är för att fler ska känna sig trygga och inkluderade, att fler ska våga komma in i branschen”.
Trots en konsensus om att det finns mycket kvar att jobba på i musikbranschen, verkar alltså prisutdelarna fortfarande oeniga om exakt hur det ska uppnås.
“Om vi vill få en schysstare känsla i det allmänna musikklimatet så kan vi ju satsa mer på något positivt istället för att kriga mot det vi anser vara negativt”, avslutade Aglander.
Text och foto: Emma Thimgren
