Omtalade och omskakande svenska musikvideor. Det var ett tag sedan. MI:s Lars Nylin spanar in en tillfällighet eller trend.
Ingen lär ha missat att SVT Play just nu presenterar en utmärkt dokumentärserie av Jens Von Reis där historien om kanalen ZTV presenteras under namnet Det stora tv-experimentet.
I sex avsnitt summerar serien en extremt generation X-nostalgisk blick i backspegeln på en tid när 70-talister skakade om vårt svenska sätt att tänka television. Inte alltid helt lyckat, men en boomer som undertecknad minns det ändå som grymt uppfriskande och som något…annat!
Inte minst gav ZTV ett blågult spelrum åt experimentella videotänk som tidigare bara funnits i utkanterna av det som MTV presenterade.
ZTV startade år 1991. Just nu känns det som om vi skickats tillbaka till det året även i andra (video)bemärkelser. Plötsligt skapar några musikvideor rader av krönikor och debattinlägg. Det var inte i går som det hände, inte ens i förrgår.
Först kom Yung Leans sensationella sju minuter långa minifilm till singlarna Storm 1 och 2 regisserad av fransmannen Romain Gravais. Av någon anledning är handlingen placerad på ett internat i engelska Leeds år 2034, men anslaget är tidlöst på ett sätt som bara ett fåtal långfilmer, och ännu färre videor är det.
Storyn är svår- på gränsen till obegriplig men det kombinerade våldet och skönheten greppar, tar tag, skapar känslor. Utan jämförelser i övrigt grips jag som av vissa videor med isländska Sigur Ros. Det bör för övrigt adderas att Storm även är en sylvass låt där team Yung Lean lånar från Chemical Brothers på ett sätt som också det känns ålderslöst.
Det andra exemplet är Håkan Hellströms Tequila (med Otto Knows). Man kan tycka vad man vill om detta porrsnaskiga samarbete med Malmö Dockteater – ord som ”gubbsnusk” och ”härligt provocerande” samsas i det halvdussin reaktioner jag läst på musik- och kultursidor. Men man kan inte komma runt att det är en video som levererar långt mer än låten i sig. Så som det ofta var fram till 90-talet. Tequila-videon har dessutom orsakat en parallell-debatt då bandet Rosa Blend anser att idén med porrdockorna snotts från deras video till låten La La Larry häromåret.
Svenska videor har då och då lyft sig även i de snabba klippens era. Minns geniverket Lazarus av Johan Renck baserad i David Bowies avskedsverk. Men det var tio år sedan. Efter det har enstaka klipp med The Hives, Viagra Boys, BIJI och några få andra fått mig att leta upp YouTube. Men det har skett extremt sällan.
Fram till nu, det tycks läge att åter vara mer uppmärksam för fältet som gjorde sådana som Renck och Jonas Åkerlund till en annan sorts svenska exportstjärnor. För förhoppningsvis är inte exemplen tillfälligheter.
*
Inspirerande att se den breda reaktionen på studieförbundens rapport om saknade speltillfällen förra veckan. Inte fullt lika inspirerande att Moderaternas kulturpolitiska talesperson Kristina Axén Olin kontrar siffrorna med: ”Trycket på replokaler har minskat, unga lär sig spela musik på Youtube i stället”. Mer om rapporten här: https://www.musikindustrin.se/2026/05/07/studieforbunden-larmar-om-drastisk-minskning-av-speltillfallen-for-unga/
*
Missa inte att Per Hägglund, förr i Imperiet, senare musikaliskt inblandad i Thåström, Hurula och andra, har gjort en stark ambient-platta under namnet S.L.A.M. Om denna och annat snackas det i en intervju i utmärkta webbtidningen Fokus Musik här https://fokusmusik.se/40-ar-efter-imperiet-solodebuterar-par-hagglund/
*
Kopplat till Yung Leans återkomst tar vissa tyckare chansen att smocka till Zara Larsson som, anser tyckarna, ett blekt exempel på svensk export när Jonathan Leandoer a k a Yung Lean anses stå för det färgstarka. Snacka om krampaktiga försök att provocera. Båda är briljanta i sina fält. Trevligt att Mick Jagger gillar Zara förresten.
*
22 maj firar Svenskt Visarkiv 75 år med en heldag. Här kommer ett grattis i förskott i riktning samlingarna på Tegeluddsvägen vid Gärdet i Stockholm, en oerhörd kulturgärning som sker där.
*
Rolling Stones är tillbaka och jag kommer inte längre än till det totalt sterila trumsoundet. Trist. Förhoppningsvis adderar Robert Smith när hans bidrag till den kommande plattan finns att höra.
*
Hur många blågula VM-låtar ska vi få innan det börjar grävas efter 16-delsfinal i USA?
Lars Nylin
