På Tallinn Music Week samsas modern pop med såväl metal som klassisk musik. Kreatörens villkor och möjligheter står i centrum på konferensprogrammet och arrangörernas entusiasm smittar. MI:s Christel Valsinger tjusas.
I salen med namnet Sirius på Nordic Hotel Forum i Tallinn är två av talarna oense om hur AI:s inverkan på musikbranschen ska beskrivas. Jenn Anderson-Miller, som grundat licensieringsplattformen Audio Socket, framför tesen att AI inte krossade systemet, det exponerade det. Hon menar att musikindustrin alltid har anpassat sig till ny teknologi via rättssalar och att den istället borde utveckla sin egen teknologi. Men Mati Kaalep, VD för Estonian Author’s Society, gillar inte synsättet. Vi har inte exponerats, vi värnar det som fungerar, menar han.
Panelsamtalet med rubriken Music and AI in 2026 – Entering the Operational Era, ligger tidigt i programmet på Tallinn Music Week (TMW). Det skulle kunna sätta tonen för hur en typisk musikbranschkonferens 2026 låter. Men faktum är att AI bara förekommer i rubriken på ett par av TMW:s dryga 50 konferensseminarier. Det betyder förstås inte att ämnet uteblir i de övriga samtalen. Men mitt intryck av knappt två dygn på TMW:s 18:e upplaga är att man i hög grad sätter musikens mänskliga dimension i fokus. Flera programpunkter handlar om tillgänglighet, jämställdhet, musikutbildning och mental hälsa.
I öppningstalen framhävs kulturens förenande roll, hur den hjälper grannländerna att hitta det gemensamma, som inte bara är Östersjön. Estlands kulturminister Heidy Purga och kulturprofilen Gunvor Kronman, VD för Hanaholmens kulturcentrum, lägger i sina anföranden stor vikt vid hur musik och andra uttrycksformer skapar motståndskraft i tider när demokratin utmanas.
Det finns en tyngd i talen, grundad i regionens historia av ockupation och det ökande hotet från auktoritära makter. Men entusiasmen är stor. Såväl TMW:s grundare och VD Helen Sildna som Ave Sophia Demelemester, ledare för samarbetspartnern Music Estonia, strålar när de talar om betydelsen av TMW och hur de lyckats hålla samman och utveckla festivalen till ett event som lockar aktörer från hela världen. De kallar varandra systrar, hyllar sina samarbetspartners och lyfter vikten av att både ”kämpa och fira”.
Själv besöker jag TMW för första gången, men Sverige har genom åren ofta varit representerat i både konferensprogrammet och på showcasefestivalen. Många kollegor har också varmt rekommenderat eventet.
Årets upplaga samlar omkring 200 artister från 38 länder. Merparten är från Estland, därefter följer Finland. Sverige har nio artister på plats, merparten på eventet ÅÄÖ… Sounds Swedish, arrangerat av Talentcoach, Icons Creating Evil Art, MTA Production, BD Pop och Sensus studieförbund.
Det är i området Telliskivi Creative City, som konserterna avlöser varandra. Pubarna och restaurangerna ligger tätt samlade och kanske har jag tur men i varje lokal jag träder in blir jag positivt överraskad. I en sal med ormbunkar i taket och plats för kanske 200 personer spelar finska Tinyhawk & Bizarro instrumental rock med kompositören Jenni Kinnunens skimrande gitarrspel i spetsen. Bandet är en showcasedröm – lätta att ta till sig vid första lyssningen och samtidigt udda nog att väcka uppmärksamhet.
På Fotografiska kliver jag in lagom för att höra exil-ukrainaren Havryil Sydoryk briljera på piano. 16-åringen vann 2025 den estniska musiktävlingen Klassikatähed och beskrivs som en stjärna i vardande.
På klubben Erinevatne Tubade får besökaren ta av sig skorna och låna tofflor. Syftet är att skapa en mysig vardagsrumsliknande atmosfär (och hålla parketten ren). Och ja det är lite speciellt att stå på livekonsert med 200 personer i tossor. Det kan inte bli annat än god stämning när alla hasar sig fram.
Till skillnad från många andra showcasefestivaler och konferenser rymmer TMW både klassisk och modern musik. Kanske handlar även detta om att sätta människan först? Att lita till att vi är öppna för musik från olika genrer och att ett liveprogram kan innehålla allt, om det bara är väl utvalt. Jag gillar tanken.
—
I Tallinn får jag även följa med på en presstur till Arvo Pärt Centre, ett museum dedikerat Estlands stora musikexport – kompositören och Polarpristagaren Arvo Pärt. Byggnaden är verkligen en arkitektonisk pärla, tillägnad naturen och stillheten och skapad i nära dialog med Pärts musik. Väl värd den timslånga turen utanför staden. Arvo Pärt själv bor i närheten och får tydligen mat av museets kockar ibland. Vi spanade hoppfullt ut bland tallarna, dock utan att få en skymt av honom.
Christel Valsinger
