1. Skinnbyxorna
I år sluter mode-Norden unisont upp kring den väldiga skinnbyxan. Samtliga nordiska grannkillar hoppar runt i överdimensionerade svarta fladderbrallor, och som om detta inte vore nog har även Felicias husdansare valt samma plagg. Det lär vara varmt, det lär vara tättslutande, det lär vara svårt att tvätta riktigt rent.
2. Rosalía
Motståndare till ESC hävdar ofta att musiken i tävlingen bara existerar där, som vore det en egen genre. Vi som året runt sonderar popterrängen runt Medelhavet, i öststaterna och på Balkan vet att det inte stämmer. Eurovision speglar pågående trender, djupt rotade traditioner och en kontinent som inte varit lika upptagen av USA och Storbritannien som vi. När Rosalía toppade snart sagt alla redaktioners årsbästalistor 2025 var albumet faktiskt som ett ”Best of ESC”. Inte konstigt att Frankrike nu ligger bra till, då Monroe blandar sin egen Rosalía-cocktail i pampiga Regarde.
3. Jurygrupperna
I år har jurygrupperna föryngrats och förstärkts. Nu består varje gäng av sju personer istället för som tidigare fem, varav två får vara max 25 år. I vanlig ordning övervakas juryn av notarius publicus och åsikter om bidragen får inte ventileras i gruppen. Tro mig, det är strikt, väldigt högtidligt och så klart svinkul. Varje medlem röstar helt individuellt och blir i slutändan blott en siffra i statistiken. Det vill säga, det är inte offentligt vem som har röstat på vad.
4. Kändisarna
Australien skickar ett av sina största namn, Delta Goodrem, som slog igenom i tv-serien Grannar och gör sådan där stadig AM-rock-pop som sällan provocerar. Det gör hon även här, i balladform. ESC:s ständiga överraskningsfest San Marino plockade för några år sedan in Flo Rida, denna gång faller idolvalet på Boy George. Nu sitter Ye och håller tummarna för att telefonen ringer 2027.
5. Fiolfesten
För första gången på 28 år bjuds vi på ett längre parti livemusik. Förra året smög italienaren Lucio Corsi in lite munspel, men i år tummar EBU tydligare på sina regler när vinnartippade virtuosen Linda Lampenius trakterar violinen så det står härliga till. Gröna av avund i green room lär hennes fiolkonkurrenter vara: Luxemburgs övertaggat smilande Eva Marija och Albaniens vansinnigt slagkraftiga bidrag Nân, där stråkarna ihop med kören förhoppningsvis lyfter låten till toppskiktet.
6. Tatueringarna
Årets tattoo står Kroatien för. Gruppen Lelek kopplar ihop historien med modern feminism, när de besjunger lokala kvinnor som sedan 1300-talet tatuerat in kors och andra kristna symboler som livförsäkring. För angripare utifrån tycktes kroppsmålningarna så avskräckande och avtändande att de skyddade kvinnorna från att kidnappas, placeras i harem och föda fiendens barn. Andromeda är en supersnygg låt med stämsång i samma anda som klassiska Le Mystère des Voix Bulgares, men texten har blivit en vattendelare. Där vissa hör kvinnokraft hör andra främlingsfientlighet.
7. Politiken
Världsläget har fått diverse artister att kräva stopp och belägg för festivalen och nyligen ingrep EBU mot Israels reklamkampanj om att rösta på landets bidrag maximalt antal gånger. Fem länder har hoppat av tävlingen, men eftersom tre nationer återvänder lär det knappast märkas för tittarna. Politiken hörs också i själva tävlingen. Storbritanniens Howard Jones-kopia lämnar sitt hemland i musikvideon, vilket tolkats som en Brexit-diss. Cyperns sångerska Antigoni får svara på frågor om sin mammas kopplingar till radikalhögern. Rumänien kliver in med nu metal om strypsex, Choke Me, ett budskap som fått aktivistgrupper att kalla låten hänsynslös, medan Schweiz gör queer indiepop om objektifiering och kontrollerande makar. Gissningsvis bojkottade artisterna som skrivit på uppropet mot ESC också vinterns OS, där Israel deltog medan Ryssland och Belarus var portade.
8. Ingvar Wixell 2.0
1965 framfördes alla bidrag i svenska Melodifestivalen av Ingvar Wixell. Här skulle minsann inte artisten avgöra utfallet, utan den starkaste låten. Annorstädes vals ansågs vara den starkaste låten, och vem är jag att döma tidens smak? 61 år senare skickar nu Bulgarien sin egen Ingvar. Hon heter Dara, är landets superstar och fick äran att köra sitt eget race i den nationella uttagningen. Vinnarlåt blev dansanta Bangaranga, intensiv electro-kalabalik, och medan vissa håller för öronen höjer jag volymen.
9. Språken
Majoriteten av årets bidrag i Eurovision framförs på originalspråk, att jämföra med 2016 när 90% av låtarna sjöngs på engelska. Det senaste decenniet har en europeisk stolthet kring modersmålen växt fram, där anglofilin fått ge vika för det unika. Möjligen har smygande nationalism ett finger med i spelet, men lite lagom lokalpatriotism håller ändå orden levande och bidrar till bevarad kulturhistoria. Nå ja.
10. Revanschen
Linda Lampenius har äntligen fått upprättelse, efter att i åratal ha kallats lögnare av ett enat Finland. När hon på 1990-talet varnade kvinnor för affärsmannen Peter Nygård svarade han med stämning och tvingade henne att göra offentlig avbön, varpå karriären störtdök. Nu sitter Nygård i fängelse för sexualbrott och precis alla skäms och hejar på Lampenius. När hon och sångaren Pete Parkkonen äntrar ESC-scenen med brinnande iver har de segervittring och ingen blir väl ledsen om Finland vinner på nytt. 20 år efter Lordis succé.
