Några år in i AI-revolutionen finns det fortfarande många som menar att AI inte är en kreativ teknologi och att tekniken hotar hela musikbranschen. Daniel Johansson tar på sig historiehatten, och ger ett löfte.
En av våra läsare skickade en intressant onlinediskussion kring AI och musik till mig, där en av alla de miljontals personer som använder sig av AI-plattformar för att skapa musik visade en tydlig frustration över att många i branschen avfärdar allt som har det minsta AI-element i sig.
Det går till och med rykten om att ett av de allra största skivbolagen i världen har förbjudit användningen av generativ AI helt och hållet i skapande/inspelningsprocesser. Vilket i sig självt inte är så konstigt, ur ett juridiskt perspektiv.
Säg att en producent använder någon av plattformarna för att skapa en melodi, eller text, och det sedan visar sig att output är ett intrång i upphovsrätten (det har ju fortfarande inte prövats fullt ut i domstol). Då sitter skivbolaget med en värdelös inspelning som kanske inte ens får finnas uppe på streamingtjänsterna.
Men, för många kreatörer är den situation vi har just nu besvärlig. Ny teknologi skapar nya möjligheter för kreativitet, och man hittar helt nya sätt att använda tekniken på. Samtidigt är många negativa till generativ AI, och så fort en musikskapare säger att man skapar musik med hjälp av AI-teknik drar många i branschen åt sig öronen.
Men kanske är det så att en del inte vet att tillämpningarna förändrats avsevärt jämfört med hur tekniken användes för bara ett par år sedan?
Visst, det finns fortfarande mängder av människor som genererar miljontals låtar med enkla prompter, utan någon som helst kreativ input. Jag brukar jämföra det med om man har en synth och istället för att spela själv trycker igång någon av de förinspelade låtarna som brukar finnas, och sen låtsas spela.
För många, många andra är dock generativ AI ett nytt kreativt verktyg. Man jobbar på plattformarna på ungefär samma sätt som man jobbar i en vanlig DAW, med sina egna melodier, texter, inspelningar osv, och använder tekniken som en samarbetspartner för att skapa produktioner.
Jag tror det finns något av ett kunskapsglapp här. Många förutsätter att ALLA trycker på knappen för den förinspelade låten på synthen, när det i verkligheten är så att mängder av kreatörer faktiskt spelar på synthen, på riktigt. Generativ AI är i dessa fall att betrakta som ett nytt instrument.
I stort sett alla teknikskiften genom historien har gett människor nya kreativa möjligheter, och gett branschen nya intäktsmöjligheter. Och samtidigt, i stort sett all ny teknik betraktas alltid med skepsis, och det tar några år innan det sätter sig.
– Möjligheten att kunna spela in musik skulle ta död på livemusiken, vem ville gå på konsert när man kunde höra konserten hemma? I slutändan blev det tvärtom, den inspelade musiken ökade intresset för att höra musiken live.
– Radiotekniken sågs från början som ett hot för de första skivbolagen, vem skulle köpa skivor när musik sändes gratis i luften? Samma sak här, radion blev en av de främsta exponeringsytorna som gjorde att folk köpte skivor.
– Elgitarren sågs som ett hot mot akustiska instrument, vem kunde konkurrera med instrument som hade inbyggd mikrofon och som kunde förstärkas på elektronisk väg? Resultatet? Mängder av nya genrer och uttryck som revolutionerade musikskapande.
– Till en början sågs magnetbandet i inspelningsstudion (efter andra världskriget) som ett hot mot äkthet och autenticitet, helt plötsligt kunde man redigera ljudet, det vill säga klippa i bandet och sätta ihop olika tagningar. Många uppfattade tekniken som rent fusk. Resultatet: Bättre kvalitet på utgivningarna, ökad kreativitet, och ökade intäkter.
– När LP-skivan och singeln lanserades ungefär samtidigt sågs det som två konkurrerande format, till en början med två helt olika skivspelare. Skivbolagen var mycket rädda att publiken skulle bli förvirrade, och sluta köpa skivor. Istället blev det två kompletterande format som skapade den första riktiga guldåldern för musikbranschen när man både kunde sälja albumet, och singlarna, samtidigt. Hej singelpuck.
– När transistorradion kom på 50-talet förfasades etablissemanget över att musiklyssnandet nu flyttade ut i det ”offentliga rummet”. Nu kunde man lyssna på den hemska rockmusiken vart man än var. Istället, transistortekniken och musikens mobilitet hade en enorm betydelse för de ungdomskulturer som växte fram under 50- och 60-talen, inte minst för branschens ekonomi.
– När Robert Moog lanserade den första synthesizern på 60-talet möttes den av hårt motstånd, framför allt från musikerförbunden runt om i världen som menade att synthen skulle ersätta hela stråksektioner och orkestrar, vilket skulle leda till massarbetslöshet för musiker. Resultatet blev istället återigen, nya genrer, nya sätt att uttrycka sig, och ett ännu mer levande musikliv.
– Samplern på 80-talet sågs som ett direkt hot mot både upphovsrätten och musiker (E-mu SP-1200 och Akai MPC till exempel). Vem skulle vilja anlita musiker när man kunde använda hela musikhistoriens inspelningar och sampla istället? Men samplingen ledde återigen till nya uttryck. 2010 hade 14% av alla hits på Billboards topp 100 någon form av sampling. 2018 var det 20%.
– Trummaskinen, vem i hela friden skulle vilja ha en jobbig trummis i studion eller på scenen, när man kunde göra perfekta beats med en maskin? I Storbritannien ville faktiskt Musicians Union lagstifta och förbjuda användning av trummaskinen i de sammanhang när en människa skulle kunna göra ett lika bra ”jobb”. Istället, återigen, nya genrer, nya uttryck, och nya möjligheter för människor att skapa banbrytande musik.
– När MIDI och musikdatorn (främst Atari ST) slog igenom på 80-talet sågs det som ett av de största hoten någonsin. Inte bara för att datorn nu skulle ersätta musiker och musikskapare, utan lika mycket för att man menade att musiken skulle ”kvantifieras” på ett sätt som urholkade kulturen. (Faktum är att det fortfarande finns några som anser att datorn förstört musiken). I verkligheten var det början på demokratiseringen av musikskapande, när ”vem som helst” kunde skapa musik i sovrummet.
– Internet och digital distribution på 90- och 00-talen, kanske det största ”hotet” någonsin, som så småningom istället blev den största kassakon branschen sett. Idag bygger hela musikens ekonomi på tekniken, och i slutändan blev det ett skifte som ytterligare demokratiserade musikproduktion och artistskapande, med 12 miljoner artister på Spotify.
Så när vi nu går igenom ytterligare ett skifte, känns argumenten igen. MEN, det är samtidigt viktigt att komma ihåg en sak: Om inte branschens olika aktörer agerat som ”motvikt” genom hela historien hade flera av skiftena kunnat leda till stora problem.
Om inte kollektiv rättighetsförvaltning (som t ex Stim) introducerats på 1920-talet, hade tekniker som radio, jukeboxen, och så småningom teven, kunnat bli stora hot mot musikskaparnas ekonomi.
Om inte skivbolagen hade gått all in i sin kamp mot fildelningsnätverken, så hade nätet och digital distribution kunnat slå undan benen för stora delar av musikekonomin.
I efterhand kan man kanske tycka att det nästan är lite löjeväckande med argumentationen som ibland har använts, men om ingen hade använt dessa argument, vad hade då hänt?
Om sådär 15-20 år, på 2040-talet, när vi tittar tillbaka på 20-talet och introduktionen av AI på musikens område, tror jag vi kommer se på dagens argument lite på samma sätt.
”AI är inte kreativt”, och ”AI kommer att ta låtskrivarnas och musikernas jobb”, och ”AI-artister är inte riktiga artister” osv.
Men här kommer ett löfte:
Jag lovar att generativ AI så småningom kommer bli en av de viktigaste teknologierna människan någonsin skapat för att boosta mänsklig kreativitet. Och vi kommer inte få färre musiker och artister, vi kommer få fler. Och musikens ekonomi kommer växa.
Det som kommer ändras är vad det innebär att vara musiker, artist och musikskapare.
Är man en musiker om man programmerar en trummaskin? Är man en artist om man nästan aldrig framför sin musik live, utan bygger hela sitt artistskap på sociala medier? Är man musikskapare om man använder sig av en gratisloop från ett EDM-bibliotek som grund till en låt som sedan blir en hit (finns flera exempel)? Är man gitarrist om man kan styra en AI-app att skapa ett bra gitarrkomp?
Teknikskiften dödar sällan, de förändrar.
Visst, trummaskinen gjorde att en helt ny genre, hiphopen, inte behövde anlita trummisar i samma utsträckning (och så småningom samma sak för de elektroniska dansgenrerna). Internet gjorde inledningsvis att intäkterna till musikens rättighetshavare gick ner drastiskt. Och samplingen är stundtals fortsatt ett problem.
Kommer AI göra att färre lär sig traktera ”vanliga” instrument som gitarr, piano, trummor, fiol osv? Troligen. Desto bättre för de som faktiskt lär sig, livejobben lär inte minska.
Jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Men, jag förstår frustrationen hos de kreatörer som idag omfamnar generativ AI som det nya instrument det faktiskt är, pitchar sin musik och får reaktionen: ”Jaha, du har använt AI, då är vi inte intresserade”.
Till er kommer ytterligare ett löfte: Häng i, håll ut, fortsätt skapa musik, saker och ting kommer se annorlunda ut om några år.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
