Kan avantgardistisk musik få en renässans när AI översvämmar marknaden med generisk populärmusik? En Quebec-duo i prickiga papier-machémasker har i alla fall gått viralt, med musik som tänjer på gränserna.
Duon heter Angine de Poitrine och bildades 2019, tydligen lite på skämt. Medlemmarna med (de gissningsvis påhittade) namnen Khn de Poitrine (gitarr/bas) och Klek de Poitrine (trummor) hade fått två gig på en vecka i samma venue och var oroliga att publiken bara skulle komma på den första spelningen. Så de skapade ett nytt ett band till gig nummer två: en anonym duo klädd i prickiga kostymer och papier maché-masker med långa korvnäsor.
Det är den duon som de senaste veckorna dykt upp i, om inte allas flöden, så i alla fall många musiknördars. Klippen kommer från ett liveframträdande för radiostationen Kexp i Seattle och har visats miljontals gånger.
Utstyrslarna väcker uppmärksamhet och musiken nyfikenhet. Själv associerar jag till det gamla rockbandet Primus, även om Angine de Poitrine mest jobbar instrumentalt. Andra jämför med King Gizzard & The Lizard Wizard – som ju lämnade Spotify förra året.
Det annorlunda soundet kommer delvis från att Khn de Poitrine spelar på en dubbelhalsad, mikrotonal gitarr/bas, vilket innebär att banden är fler än på en traditionell, västerländsk gitarr. Med hjälp av loop-pedaler vävs basgångar och gitarrslingor in i varandra och får mina örongångar att stundtals slå knut på sig själva.
Helt nyskapande är kanske inte musiken. Många experimenterar ju med taktbyten och harmonier. Men genomslaget är intressant.
För samtidigt som utvecklingen inom generativ AI gått enormt fort och nya landvinningar presenteras hart när varje vecka, så har det också gått fort för lyssnarna att tröttna.
En del blir som spårhundar i jakt på genererat innehåll och pekar gärna ut sjaviga resultat. Lite som när dåligt photoshoppade bilder brukade bli hånade online.
Musiken i Netflix-serien Love is blind är ett uppmärksammat exempel. Många – mig inkluderat – har vridit sig i plågor över de lidelsefullt levererade plattityder som avslutat varje scen i serien, ackompanjerat av alltid lika pampiga trummor. Att allt kanske inte är skapat av AI spelar mindre roll, det låter ändå som utkomsten av en och samma prompt.
Och medan techbolagen slåss om att vara först med nästa steg i AI-utvecklingen, har en AI-stämpel blivit till något negativt bland de som är mottagare av innehållet. Många vill använda verktyget, inte lika många vill konsumera resultatet av det.
Kanske pekar genomslaget för Angine de Poitrine på en ny vår för musik som aktivt undviker mallar och stereotyper, ja allt det som är statistiskt förutsägbart – och därmed lätt för artificiell intelligens att duplicera.
Det blir spännande att följa!
—
Det finns såklart en rad artister och band som förtjänar uppmärksamhet likt den som som riktas mot Angine de Poitrine, inte minst i Sverige. Tipsa mig gärna! Jag passar på att lyfta det nysläppta albumet Mouth of a River pt1 med Ionnalee och Grammisnominerade Stockholm-Ouagadougou med Siri Karlsson och Solo Dja Kabaco.
—
MI:s Lars Nylin skriver här om Robyns nya album Sexistential och hur en negativ recension fick honom att nästan glömma att lyssna på det. Internationell musikmedia verkar i högre grad än svensk hylla comebacken. NME ger albumet full pott och Guardian, Pitchfork, Rolling Stone och Spin Magazine sätter alla höga betyg. I Sverige har omdömena varit något svalare. Oavsett anledning – det gör aldrig något att kritiker tycker olika.
—
Christel Valsinger
