Daniel Johansson resonerar kring vad som krävs för att Stims AI-licens ska kunna fungera fullt ut, liksom de frågor som kräver svar vad det gäller Spotifys kommande AI-funktion med UMG.
Senaste veckorna har flera nyheter presenterats kring AI som troligen kommer få stor betydelse för branschen. Inget överraskande i sig självt, såna nyheter kommer på löpande band nu för tiden, men jag tänkte fokusera på två av dem.
När Stims medlemmar vid årsstämman i maj röstade fram en ny rättighetskategori för AI, var det ett ganska stort steg. Trots allt, de andra insamlingsområdena är sådana som rent upphovsrättsligt funnits under rätt lång tid, som radio, tv, live, internet osv.
Inte utan att man känner lite av historiens vingslag.
När de anslutna nu ges möjlighet att själva välja exakt hur de vill att varenda verk de har skapat ska hanteras i relation till AI, är det mig veterligen det första sällskapet i världen som ger så mycket ”AI-makt” direkt till de enskilda rättighetshavarna.
Även om många sällskap är aktiva, tyska GEMA med stämningar av Suno och OpenAI, franska SACEM som gjort en kollektiv opt-out för hela repertoaren, de amerikanska sällskapen som har infört möjligheten att kunna registrera verk som är delvis genererade med hjälp av AI, så upplever jag Stim som det sällskap som är mest proaktiva i att på ett positivt sätt försöka hitta en väg framåt.
Men, som alla vet, rättigheter kring musik är inte alltid helt enkla.
Uppdelningen i verk och master gör att det oftast är många intressenter som gemensamt måste komma överens. Så även här. Låt mig ge ett relativt ”enkelt” exempel.
Vi har en Mello-låt från 2022 som är skriven av fyra låtskrivare, tillsammans med bandet som består av tre personer. En av låtskrivarna står som textförfattare. Två av låtskrivarna är signade till samma förlag, och de andra två till varsitt annat förlag.
Låten är utgiven av ett av de större skivbolagen i Sverige, och producerad av en erfaren producent som också har en royaltyandel. Bandet är signade till bolaget för utgivningen med ett traditionellt artistavtal.
Redan nu kan vi alltså räkna till 8 olika ”skapande” individer som har ett direkt juridiskt intresse i låten. Till det ska vi alltså också lägga tre olika musikförlag, och ett skivbolag.
Just nu råder det en liten, om än tydlig, diskrepans i branschen i synen på generativ AI, en del är helt enkelt mer restriktiva än andra.
Om den här låten, i form av inspelningen som ju är en ”manifestering” av verket, ska kunna användas i träningen av en AI-modell behöver alltså mer än tio olika aktörer vara överens. Alla låtskrivare måste vara överens, bandet måste vara överens, de tre musikförlagen har en hel del att säga till om beroende av hur förlagsavtalen är utformade, liksom skivbolaget som de facto gett ut inspelningen.
I praktiken, även skivbolaget/masterägaren måste ha ett licensavtal med AI-plattformen.
Även om en av låtskrivarna på Stim kryssar för att den godkänner att låten kan användas för träning av en viss AI-modell, är det bara början. ALLA måste vara överens.
Och så ska det självklart också vara.
Men multiplicera sen det här med tusentals olika setups runt omkring sådär 1,6 miljoner låtar som Stim har i sin verkdatabas, så inser man att det här bara är början. Många mail blir det.
Jag tror det kommer ta ganska lång tid innan allt det här har satt sig, bara så vi behåller tålamodet.
Vi kan bara titta tillbaka på streamingens begynnelse, eller snarare introduktionen av Spotify, där det också fanns en rätt stor diskrepans i synen på tjänsten. Många ansåg att Spotify devalverade värdet av musiken på grund av det reklamfinansierade gratisabonnemanget, och valde att inte ha musiken på plattformen: ”Hur ska vi kunna hålla uppe värdet på musiken om den finns tillgänglig gratis?”
Det tog några år, och sen hade det satt sig. Och jag tror vi är inne på samma resa här.
Samtidigt, generativ AI är klart mer komplext än streamingen, som ju ”bara” handlar om distribution (eller mekanisering och offentligt framförande av ”statiska” verk och inspelningar).
Här är vi inne och petar i kreativa processer, måhända bearbetningar (derivative works), måhända något helt annat som vi inte har formulerat än, men det vi vet är att det är skapande av musik på ett sätt som inte funnits tidigare i människans historia.
AI-modeller är rätt olika, eftersom AI-modeller är byggda av människor. AI är än så länge inte autonoma agenter som existerar som nån form av ghost in the machine, modellernas utformning styrs helt och hållet av utvecklare, tekniker, programmerare, som i sin tur styrs av ett företags övergripande policy och företagskultur.
Det vi ser just nu är inte ”en” tillämpning av generativ AI för musik, vi ser många tillämpningar. Och därmed också potentiellt många olika varianter på AI-licenser, lite som Stim har två kategorier för internet, interaktiv och icke-interaktiv. Streamingen var ändå rätt straight forward, men här pratar vi om många olika nivåer av interaktivitet och former av användning.
En del AI-tjänster gör det möjligt att använda sig av artister och låtar som direkt ”inspiration”, andra tillåter inte det, hur ska man värdera den användningen? En del gör det möjligt att gå in och ”interaktivt” ändra i ett genererat spår, andra gör inte det. En del använder sig av det intränade underlaget för att enbart generera instrumentalmusik, medan andra inkluderar sång. En del gör det möjligt att bearbeta separata stems, medan andra bara genererar färdiga låtar.
Och kanske framför allt, en del gör det möjligt att blanda mänsklig kreativitet och AI-genererat innehåll, till en enda stor mishmash. Hur värderar man AI-kreatörens påverkan på det nya verket? När blir det ens ett nytt verk?
Ibland jämför jag dagens AI-plattformar med de första för digital distribution i slutet av 90-talet och början av 00-talet. Ni som var med där kommer ihåg Sveriges första, Swebmusic, eller varför inte deo.com med fint kontor på Drottninggatan, eller Silicon Valley-älsklingen Liquid Audio som många trodde på, eller för den delen majorbolagens Musicnet och Pressplay.
Alla de där ser jag som ”prototyper” för det som sen skulle bli verkligheten, streamingtjänsterna av idag.
Jag tror vi är inne i prototypfasen också när det gäller generativ AI, vi har ännu inte sett det som kommer bli den stora grejen, som vi sen kommer leva med i årtionden.
Så, att Stim nu tar det här steget är en jätteviktig start. Någonstans måste man börja. Men det ska bli oerhört intressant att se när de första AI-plattformarna licensieras framöver, om alla olika intressenter kommer vara överens? Hur stor kommer den ”träningsbara” katalogen i slutändan bli, när alla olika inblandade aktörer sagt sitt?
Jag lämnar Stim och avslutar med den andra nyheten, att Universal Music Group licensierat Spotify för en ny AI-funktion (add-on till Premium) där användare ska betala extra för att kunna generera ny musik direkt på plattformen, i form av remixer och covers.
Det finns massor med frågor kring det här mycket spännande initiativet:
– Kommer den här nya funktionen för generativ AI vara en helt separerad avdelning på plattformen, eller kommer användarnas låtar finnas tillgängliga på ”vanliga” Spotify?
– Kommer royaltypotten vara separerad från de andra, det vill säga kommer add-on fördelas enbart relaterat till de nya alstren, och inte blandas ihop med befintliga royaltypotter för de olika abonnemangsformerna?
– Kommer fördelningen till rättighetshavare vara baserad på antalet uppspelningar av de nya låtarna, eller på antalet nya låtar som genereras (TikTok-style)? Eller båda?
– Kommer den nya användargenererade musiken kunna läggas till i vanliga spellistor? Kommer en spellista som till exempel Discover Weekly kunna innehålla både det ”vanliga” innehållet, och den här sortens användargenererade remixer och covers?
– Kommer fler rättighetshavare än UMG (och dess artister och låtskrivare) läggas till, eller kommer det här bara vara en UMG-exklusiv funktion? (Personligen är jag övertygad om att fler kommer läggas till, något annat vore konstigt)
– Hur många artister och låtskrivare kommer i slutändan godkänna att deras musik används på det här sättet?
– Hur många användare kommer vara villiga att betala de extra 50 kronorna, eller 70 kronorna, eller vad det nu blir, för att prompta nya varianter av sina favoritartister?
– Hur stor frihet kommer användarna ha, kommer man till exempel kunna ändra i låtar som genererats? Det vill säga, om en användare inte är nöjd med output (vilket man sällan är med output från dagens modeller), kommer man då kunna påverka och förändra?
– Och, vad tusan händer om det som kommer ut på andra sidan är så dåligt så ingen vill stå för det?
Tolka mig rätt, jag är mycket positiv till det här initiativet, AI-ivrare som jag är. Jag tror att streamingtjänsterna skulle kunna fylla en viktig roll, att locka över folk från fultjänsterna till en legal kontext, på samma sätt som Spotify gjorde från piratkoperingen en gång i tiden.
Men jag är hemskt nyfiken på svaren på ovan frågor.
Det blir spännande att se hur den här produkten/funktionen kommer se ut i slutändan, och inte minst, hur bra kvaliteten kommer vara på det som genereras. Och med kvalitet menar jag inte bara rent tekniskt, utan även konstnärligt. Kommer vi få nya remixer och covers från användare som blir mer populära än originalen? Hur kommer då användaren som ”skapat” låten få cred?
Hur som helst, lite stolta tycker jag vi ska vara att det är två svenska aktörer som balanserar där, längst fram. Stim som gör allt de kan för att manövrera det nya landskapet, och Spotify som uppenbart har en vision som man troligen inte fullt ut delat med sig av ännu.
Musikindustrin är mer fascinerande än vad den någonsin varit.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
