Musikern Nils Åke ”Nikke” Ström gick bort på måndagen. Det väckte svallvågor av kärleksfulla reaktioner i delar av musik-Sverige. Att Nikke Ström var långt mer än en basist hos Nationalteatern, Tottas Bluesband, Stefan Sundström och andra berättar MI:s Lars Nylin i en personlig minneskrönika.
Jag känner många som stod Nikke Ström nära, oerhört många då han var en så vansinnigt trevlig och närvarande människa och musiker. Vi två var mer flyktigt musikbekanta om än sedan 40 år, har aldrig direkt umgåtts utöver någon fika eller öl per årtionde.
Jag tänkte därför avstå personliga minnesord på sociala medier, nöja mig med att publicera en så kallad ”händelse”, var inne på att istället dela vackra inlägg från hans närmare, som olika musikerkollegor, eller varför inte kort och gott citera Stefan Sundström, som själv skrev:
”Nikke Ström är död. Ofattbart. En otroligt levande person. Ett socialt värmeelement som fick allt att svänga. Vafan gör vi nu?”
Men så började jag läsa mina egna sms och messenger-meddelanden med Nikke genom åren.
Insikten kom snabbt, dessa sa så mycket om varför Nikke denna dag är så oerhört älskad på sociala medier. Han fanns liksom överallt, hade en gest åt alla, lånade ut instrument eller lägenhet, hjälpte till om han kunde, stöttade såväl veteraner som rookies, var en lysande människa. Han var så mycket mer än en ”progglegendar” som Aftonbladet kallade honom i sin nyhetstext.
Våra meddelanden under 20 år har handlat om hans älskade Degerfors IF. Det har varit svar på mina frågor om allt från Nynningen (som han var medlem i genom alla år), Nationalteatern, Knutna Nävar och Tältprojektet, till Kinks-ikonen Ray Davies tid i Göteborg, men också samtida namn som Slowgold, Valter Nilsson eller Albin Lee Meldau.
Eller så har han själv berättat om obskyra spelningar med Nicolai Dunger eller något av sina egna femtiotolv egna band. Om han inte sammanfört mig med Patrik Sjöberg för att Nikke, eller ”nikkson” som han undertecknade, hade en idé om att jag och Sjöberg skulle ”kunna fixa ett sjujävla sportquiz ihop” (det testades aldrig). När jag på Facebook sökte prisvärd ljudanläggning till en spelning kom det raskt på i ett mess tips både i Stockholm och Göteborg.
I den stilen har det pågått från och till fram till en stroke förra året och ännu mer att hjärtproblem i april i år gjorde att det tystnade. Jag fick istället via vår gemensamma vän Tomas Forssell höra om den rehab på Sahlgrenska sjukhuset som alla hoppades på, men som ändade med en smäll på denna hans 75-årsdag.
Vårt sista fysiska möte blev för ett år sedan när jag signerade bok på Bengans i Göteborg och han dök upp. Efteråt skulle jag direkt till Göteborgs central och behövde ta spårvagnen för att hinna.
Nikke hade tänkt promenera hem till sin lägenhet på Linnégatan, men han ville liksom inte sluta prata om sina tankar om bokens ämne trubaduren Fred Åkerström. Han hoppade med i spårvagnen. Hade jag anat att det innebar ett avsked hade jag kramat honom när vi skildes åt. Sådana känslor väckte Nils Åke Ström.
Tack Nikke, för värmen och entusiasmen, dina många svar, men givetvis också din eviga Fender Precision.
Lars Nylin
