MI:s Lars Nylin om ett dagsaktuellt AI-fenomen. Men också om ett ett ytterst analogt sådant.
Säga vad man vill om det danska Jacub-teamets Spotify-hit Jag vet, du är inte min, men den har definitivt satt fart på den breda diskussionen här hemma om AI:s roll i musiken, i hit-låtar för att vara mer konkret.
När den Italien-baserade ”gruppen” The Velvet Sundown sommaren 2025 kom med sina första album, helt AI-genererade liksom den grafiska imagen, skapade det rubriker, men allt stannade ganska internt hos bransch och media. De stora hits som hänt i exempelvis USA sedan dess har knappt ens noterats i Sverige.
Med Jag vet, du är inte min har det blivit annat ljud i den digitala koskällan. Den första breda diskussionen har startat i diverse forum.
Det diskuteras då om AI hör hemma i musiken – där vinner AI-förespråkarna med en slamdunk, tekniken är givetvis här för att stanna. Det debatteras om rättigheter – ju oftare det sker, desto bättre. Och det debatteras – eller rättare sagt det fajtas likt saloonslagsmål – om det är någon skillnad på att rejält inspireras av andras hits eller att låta AI i princip kopiera musik som skapats av någon annan. Där vinner nog hittills de som kontraslår mot AI-genererat. Det är trots allt en gigantisk skillnad mellan att med hjälp av dator, eller att man själv samplar och inspireras av enstaka takter och beats, mot att låta AI rakt av kopiera en slop.
Precis som MI-kollega Daniel Johansson – som för övrigt skrev om Jag vet, du är inte min redan i december – tycker jag att själva ämnet Jacub summeras bäst av krönikören Emmanuel Karlsten här:
I ett brev till Karlsten skriver teamet bakom låten bland annat: ”Jacub är ett konstnärligt projekt som utvecklas och bärs av ett team av mänskliga låtskrivare, producenter och kreatörer. Känslorna, berättelserna och upplevelserna i musiken är verkliga, eftersom de kommer från verkliga människor”.
Man kan lugnt säga att andra tycker detta i sig låter som ChatGPT-skapat nonsens och diskussionerna är alltså flitiga i olika sammanhang. Som i medier:
Markus Larsson i Aftonbladet fortsätter sin tes från tidigare krönikor i AI-ämnet och tycker att nu har straffet kommit för år av sökande efter vad Spotifys algoritmer älskar mest. Han skriver om just Jacub:
”Musiken är i alla fall en noggrant kalkylerad hybrid av just Meldau och, säg, Victor Leksell. Det vill säga vemodig och akustisk vispop som bildsätts med visuals på barrträd, övergivna cyklar och förälskade par i olika solnedgångar. Det är musik för folk utan musiksmak. Jacub är den strömmade musikens svar på en av de största succéerna på Netflix – en sprakande brasa som står och fladdrar i bakgrunden.”
Även Jonas Bonnier på Expressen är i en krönika inne på den tesen och hoppas, likt Larsson, på insikter hos mänskliga låtmakare/artister: ”Eller tvingar AI mänskliga artister att ta sig i kragen? Och höja sig över den inställsamma mängden? Har det redan börjat hända?”
Men Bonnier snurrar sedan till det om streamingintäkter. Han skriver:
”Eftersom musikbranschen för länge sedan slutade tjäna pengar på strömningstjänsterna och i stället måste ut och spela live för att bli miljardärer, tror jag ändå artister av kött och blod kommer att segra till slut; en framtid med Abbatarer på scen är för deprimerande för att stå ut med.”
(Det är ju snarast musiken som AI hittills mest sökt sig till som också skapat flest av nutidens ”miljardärer”. Men det klargörandet fortsätter vi på annan plats, exempelvis i Daniel Johanssons spalter.)
Lägg till detta flitiga trådar på exempelvis feber.se och vi har fått en reaktion som inte skett här innan.
Den ska bli extremt intressant att följa med start nu.
*
Här fakta om varför Jacub inte syns på Sverigetopplistan: https://www.musikindustrin.se/2026/01/13/etta-pa-spotify-men-ingen-plats-pa-sverigetopplistan/
*
Mer Jag vet, du är inte min: på fredag släpper artisten Jakob Karlberg en, som han kallar det, ”helt mänsklig” version av låten, insjungen och producerad av Karlberg själv. ”För första gången kan publiken både höra och se låten framföras live av en människa, vilket ger en konkret kontrast till det hittills AI-drivna fenomenet” sägs i ett pressmeddelande.
*
Apropå The Velvet Sundown: albumen I somras har streamat 5 miljoner plus på Spotify. Ändå en del. Den uppföljande EP:n har ännu inte nått 5 000-strecket. Man har däremot plockats upp av Spotifys spellista Classic Rock Anthems 60s & 70s …
*
Apropå debatter: Jacub imiterar i Jag vet, du är inte min ganska ogenerat hur Albin Lee Meldau tar sig an Cornelis Vreeswijk-arvet i exempelvis låten Josefin. På något skruvat sätt hör detta hemma i den då och då uppblossande diskussionen om huruvida mer traditionell svensk visa är på utdöende.
Oavsett vad man anser i den frågan rör visan definitivt på sig i exemplet William Sundman Sääf. Denne trubadur – som jag först noterade som ytterst begåvad Carl Michael Bellman-tolkare på två album – syns nu lite överallt.
Dagens Nyheter gjorde ett nedslag i helgen. På måndagen syntes han i TV4:s Efter 5. På tisdagen var han med i Rix Morronzoo. Det lär inte dröja innan Allsång på Skansen bokat honom. Allt sprunget hur en PR-metod där han gjort Stockholms tunnelbana till sin scen. Han dyker upp på linjerna med sin gitarr och notställ och levererar ur den svenska visskatten, men också en del eget. Och det har betalat sig. På nolltid har Sundman Sääfs konto på Instagram nått 40 000 följare, en osannolik siffra i denna genre. Om AI eler ChatGPT är involverat? Skulle inte tro det! Om det är bra på riktigt? Definitivt.
Lars Nylin
