I Danmark har över hundra organisationer och bolag i musikbranschen gått samman i en gemensam satsning för ett hållbart musikliv. MI:s Christel Valsinger drabbas av kraften i viljan att förändra.
I torsdags hade jag det fina uppdraget att vara konferencier för seminariedelen av Musikförläggarnas Branschdagar. Ett genomgående tema för dagen var mänskliga rättigheter, med bland annat upphovsrätt och hållbar arbetsmiljö i fokus.
Temat speglades i programpunkterna som flera gånger hakade i varandra. Karin Winther föreläste om Generation Alpha, som i sin självklara digitala kontext tidigt vant sig vid AI-drivna verktyg. Claes Reimertz affärsutvecklare på Stim, presenterade Stims nya AI-licens. Karin Inde från Musikerförbundet delade insikter från Musiksveriges rapport om inkludering i den svenska musikbranschen (hint: det finns mycket kvar att göra) och Will Page, tidigare chefsekonom på Spotify och PRS for music, visade hur glokalisering* påverkar musiklyssnandet just nu. Trenden kan få konsekvenser för det svenska låtskrivarundret – men också öppna upp nya marknader.
Sist ut var Gorm Arildsen, VD för Koda – Danmarks motsvarighet till Stim. Koda leder satsningen ”Musiklivets partnerskap för hållbar utveckling”, dit över 100 organisationer och företag har anslutit sig för att gemensamt arbeta för en mer hållbar musikbransch på alla plan. Målen omfattar områden som miljö, hälsa, jämställdhet och mångfald. Anslutna parter skriver på en ”Code of conduct”, och förbinder sig att återrapportera hur den efterlevs.
Arbetet är massivt och krävande. Koda har initialt tagit det ekonomiska ansvaret, men bjuder nu in fler aktörer för att säkra finansieringen – ett arbete som i sig krävt nyanställningar. Att förankra idéerna internt har inte heller varit enkelt, medgav Arildsen. Och inte ens de som skrivit under de etiska riktlinjerna återrapporterar som de lovat – även om det har börjat bli bättre.
Men trots motståndet framhärdar han. Om inte vi tar ansvar – vem ska göra det då? resonerade han.
I Sverige har vi en rad organisationer och initiativ som arbetar oförtrutet för en mer hållbar bransch. Ändå blev jag överraskad över hur mycket jag behövde höra någon tala så resolut om att fortsätta stånga sig framåt, även när det tar emot. Det gav en känsla av hopp, som jag tydligen saknat. Ibland vänjer man sig liksom vid en världsbeskrivning som mest handlar om svårigheterna. Men visionärer behövs. För orken.
Det där hoppet fick också en konkret form under den panel jag själv modererade. I ett samtal om det kreativa samarbetet mellan förläggare och låtskrivare, berättade Holly Astera (a&r/manager) och låtskrivarna Hilda och Olga Myko från The Very Good om hur de jobbar ihop.
De uttryckte en samhörighet som fick mig att tänka på att vad det kan betyda för unga kvinnliga musikskapare att jobba med någon av samma kön och någorlunda närliggande i ålder.
Jag tänkte något liknande när jag i somras läste om hur Elvira Anderfjärd (f ö vinnare av Årets kompositör på Musikförläggarnas Pris), Addison Rae och Luka Klooser skapade Raes album tillsammans, utan inblandning av andra (manliga) låtskrivare och producenter.
Likheter behöver ju inte alltid utgöra grunden för ett lyckat samarbete, men vi har hittills aldrig varit med om en tid när det är lika självklart med rakt igenom kvinnliga team, som manliga.
Kanske börjar vi ändå närma oss? Kommer det att märkas i musiken – och i hur hållbar branschen blir för kvinnor?
Det blir intressant att se.
Christel Valsinger
* glokalisering = anpassning av globala produkter, tjänster eller processer för att passa lokala kulturella förhållanden
