MI:s Lars Nylin har sett en ny SVT-dokumentär om Martin Hederos, en svensk musiker som omfamnar de flesta genrer. Och sedan några till.
Allra sist kommer det centrala citatet. ”Vad kul det verkar vara att spela musik!” säger klaviaturmästaren Martin Hederos om hur han vill att tittare ska reagera på den nya dokumentärfilmen om honom.
Och som den lyckas. Det som dokumentären Kontakt på SVT Play möjligen lite saknar i omvälvande reflektioner eller filmiska grepp kompenserar den med råge genom att just förmedla en kärlek till musik. Till all musik, som alla vet som följt Hederos under hans vandring från en musikskola i värmländska Grums via exempelvis The Soundtrack of Our Lives, Tonbruket och Ane Brun, till idag en status som allestädes närvarande svenskt klaviaturgeni i de flesta av människor uppfunna genrer.
Martin Hederos har blivit lite av en modern Jan Johansson, en referens han själv skyr, men där han jämfört Johansson faktiskt vidgar de musikaliska ramarna ytterligare.
Storheten i Kontakt är att den är nära, nästan intim, men på ett respektfullt sätt. Nära både personen Hederos, och vissa av hans musikbekanta, och i synnerhet musiken. Under 70 minuter kommer en rad sekvenser där det nästan blir som att sitta intill Martin när han går in i musiken på ett sätt som man måste ha upplevt live för att riktigt förstå. En av dokumentärens intressantare prator är mycket riktigt när Hederos ifrågasätter musiker som inte går i total symbios med sin musik. För honom är det en grundstomme, en självklarhet.
Kontakt av Ulrika Stenström, Jonatan Gammel och Kristoffer Ljungqvist är primärt en öppen kamera rakt in i musiken och Hederos liv i denna, under ett år. Men där finns även reportageinslag om bland annat samarbetet med Irya Gmeyner kring den scoremusik som fått så briljanta följder i exempelvis Jag for ner till bror. I filmen finns också intressanta ögonblick där Hederos summerar sin musikaliska vision (enkelt uttryckt: ”Det finns storhet i all musik”).
Det som griper mest är dock när han är som längst från musiken, när han minns tillbaka till några år när han upplever att han svajade både som musiker och far.
Jag hade under mina år på skivbolag äran och nöjet att samarbete med Martin Hederos i ett halvdussin utgivningar. Det gjorde faktiskt att jag började titta på filmen med en viss bävan. Ville så gärna att han skulle framstå som det stillsamma, ödmjuka, entusiastiska – jag tillåter mig skriva schyssta – geni jag upplevt honom som. Det fanns ingen orsak till oro. Ingen som ser Kontakt kan annat än få en positiv bild.
Apropå viss bävan: förra sommaren stod jag nära honom och såg gruppen Avantgardet göra en intim trädgårdsspelning i en by på Öland. Sammanhanget gjorde att Hederos och Avantgardets klaviaturspelare Mats Björke var bokstavligen två meter från varandra. Jag hann tänka något om att Martin kanske stod där och tänkte kritiska tankar, han är ju trots allt själv svensk mästare i improviserad rock-klaviatur.
En sekund senare såg jag hur han gick helt in i Björkes och Avantgardets musik, liksom lätt vibrerade av känslor inför det han såg och hörde. Han formligen utstrålade: ”Vad kul det verkar vara att spela musik!”
Kontakt rekommenderas starkt.
*
Sveriges Television må ha skavsår inför den nya tiden, förvånansvärt mycket dynga får plats under paraplyet public service. Men det utsökta innehållet dominerar likväl ständigt. När jag letade fram Kontakt hittade jag den mellan olika slags dokumentärer om exempelvis Darin, Led Zeppeln, Bruce Springsteen, ted Gärdestad, Zara Larsson, Laleh, David Bowe, Imperiet, Cornelis, Olle Adolphson, AC/DC, Dolly Parton, ABBA; Wilmer X, Siw Malmkvist och Lynyrd Skynyrd. Det går lätt att fördriva en semestervecka med bara musik på SVT Play. Tack, public service.
*
Dystopin Paradise på Disney + tillhör undertecknads seriefavoriter från senare år. Nu inne på säsong 2 heter avsnitt 7 The Final Countdown och inramas av Europes låt. Några huvudpersoner minns rentav ”bandet från Europa”. Jag kan inte minnas att en svensk låt, inte ens någon med ABBA, haft sådan huvudroll i en prestigeserie.
*
Way Out West i augusti blir bara hetare och hetare. Ola Broqvist & co på arrangerande Luger håller på att skapa ett innehåll som finns bland svenska festivaltoppar någonsin.
Lars Nylin
