För 17 år sedan flyttade Svenskt Rockarkiv i två flyttkartonger från Stockholm till Hultsfred. Hundratusentals objekt senare flyttar nu till ändamålsenliga lokaler, fortfarande helt utan statligt stöd.
Att Sverige har arkiv för klassiskt, visa och och jazz är självklarheter sedan decennier. Populärmusiken är alls inte lika självklar. Men 2003 fick vi ändå ett Svenskt Rockarkiv när en liten samling flyttade från dåvarande Statens Ljudarkiv i Stockholm till de på den tiden ständigt sjudande rockoasen Hultsfred.
Med åren har arkivet vuxit rejält, och med det ambitionen om hur man vårdar en sådan samling. I dagarna innebär det att arkivet flyttat till mer ändamålsenliga lokaler mer centralt i den småländska metropolen. Musikindustrin har pratat med arkivchef Stefan Ölvebring, som varit med från start.
Vad innebär nya lokaler, en helt ny byggnad?
– De nya lokalerna innebär ett lyft för arkivet. Förutom att de ligger mer centralt i Hultsfred och blir mer synligt för besökare så är lokalerna anpassade efter de arkivkrav som finns. Korrekt temperatur och luftfuktighet är viktigt i arkivsammanhang. Nu blir även alla objekt samlade i en och samma arkivlokal, i den förra byggnaden var arkivet utspritt över flera olika rum.
Hur har verksamheten utvecklats under 17 år i Hultsfred?
– Då Hultsfred övertog förvaltandet av Svenskt Rockarkiv från Statens Ljud- och bildarkiv (numera Kungliga biblioteket) så rymdes samlingarna i två flyttkartonger. Idag består arkivet av hundratusentals objekt. Under tiden i Hultsfred har det även skapats kataloger för alla objekt samt databaser för att allmänhet och forskare snabbt ska kunna hitta information. Vi har även digitaliserat mycket av materialet i samlingarna samt skapat flertalet utställningar kring svensk pop och rock.
Hur ser du generellt på dokumenterandet av populärmusik i denna digitala era?
– Det kulturarv som vi kallar svensk populärmusik är absolut värt att bevara. Precis lika värdefullt som alla andra typer av kulturarv. Det man kan tycka är anmärkningsvärt är att staten inte hjälper till med finansieringen av detta kulturarv. I dagsläget finns det statligt finansierade arkiv för den svenska visan och jazzen men inget för populärmusiken.
Vad är din egen bakgrund?
– Jag är i grunden ingenjör men valde vid 28 års ålder att skola om mig. År 2000 började jag plugga i Hultsfred då Music & Event Management startade. Efter avslutade studier fick jag jobb som musikbibliotekarie på Rock City i Hultsfred och efter bara några veckor på det jobbet så fick jag upp ögonen för Svenskt Rockarkiv. Styrelsen för arkivet tyckte att mitt förslag om att flytta arkivet från Stockholm till Hultsfred var bra och under 2003 så tog vi över förvaltningen av arkivet. Sen dess har jag jobbat heltid med arkivet och hoppas kunna göra så länge till.
Fotnot: Verksamheten har i dag stöd från Regionförbundet, Smålands landsting och Hultsfreds kommun.
Lars Nylin
Foto Tomas Söreling
