16 juli 2017

NYLIN Om Spotifygate

”Spotifyskandalen”, ”Spotify borde skämmas”, ”Spotify har mycket att förklara.” Medierapporter om att Spotify fyller på ett antal spellistor med musik som tjänsten köpt i paket från partners som inte är traditionella skivbolag slog ner som en bomb. Åtminstone hörde vissa en bomb brisera. Själv har jag hört rykten om detta i flera år och blev knappast skakad.

Att Spotify är en ytterst kommersiell operation borde framgått. Med börsintroduktion på gång är det än mer förväntat att bolaget sparar in där det går att spara in. Eller effektiviserar om man så vill.

Det intressanta blev snarare frågan om hur mycket fördelaktigare dessa avtal är för Spotify. ATT dom är fördelaktigare faller under vinjetten ”goes without saying”, det skulle kort sagt vara arbetsbesparande att annars strunta i sådana här övningar och låta traditionella musikbolag sköta leveransen av innehållet.

Om avtalen med exempelvis Epidemic – det svenska bolaget har avslöjats som en huvudkälla för denna leverans av musik – är långt fördelaktigare för parterna uppstår en situation där Spotifys avtal med sina stora leverantörer kommer att placeras under kraftig lupp – detta just som Spotify äntligen börjar närma sig nya avtal med samtliga de nämnda.

Detta var möjligen huvudskälet till att Spotify så överraskande kraftfullt dementerade påståenden om att tjänsten själv beställt musiken. Uppfattningen att Spotify själva siktar på att bli repertoarägare i större skala har florerat länge. Med de nämnda förhandlingarna i sitt slutskede vill Spotify föga överraskande inte att det ämnet ska hamna i fokus.

Den breda bevakningen av ämnet ”Fake artists” på Spotify skvallrar om vilken position bolaget skaffat sig under snart tio år. Redan ryktet om att bolaget på något skulle svika kunderna, musiken och musikerna leder till krigsrubriker, plötsligt blir anonyma artister till ”Fake artist”, ganska fascinerande.

Något som jag däremot inte noterat några rubriker kring är huruvida leverans till exempelvis Epidemic skulle vara illojalt mot det övriga musiksamfundet. ”Det är dessa svartfötter som ska ha kritik, inte Spotify eller musikbolagen” messade en mäkta upprörd känd låtskrivare till mig.

Frågan är vad detta betyder för Spotify så här inför börsintroduktionen. Extremt lite skulle jag påstå. De stora bolagen vet på gott och ont var de har Spotify, i synnerhet majorbolagen eftersom de just suttit eller sitter i slutspurter kring avtalen med bolaget.

Den stora allmänheten, de som ska ta Spotify till nödvändigt antal miljoner användare för att det ska bli vinstdrivande vet troligen inte vad ”Fake artists”-debatten går ut på. Denna grupp är mer bekymrad över att giganter som Jay-Z fortsätter att stångas med Spotify eller att de inte hittar i det enorma utbudet.

Läs för övrigt den länkade summering i tidningen The Verge av det som utspelat sig i branschmedier som Music Business Worldwide, Vulture och Billboard. Att Spotifys Daniel Ek publicerade samma artikel i sociala medier minskar knappast känslan att den bättre än någon annan mediebevakning summerar högt och lågt i ”Spotifygate.”: https://www.theverge.com/2017/7/12/15961416/spotify-fake-artist-controversy-mystery-tracks

*

The Guardian är en  av många medier som följt upp ”Fake artist”-vinkeln. Vad man än tycker om denna är det underhållande läsning. Men mer graverande för genren än för Spotify. https://www.theguardian.com/technology/2017/jul/13/are-spotifys-fake-artists-any-good

*

Med tanke på hur mycket bolaget släpper är det knappast någon skräll att Atenzia helt dominerade årets Guldklaven. Men det är ändå omöjligt att inte lyfta på hatten och gratulera Pär Winberg på bolaget.

*

Min livesommar har varit pinsamt mager. Men jag har bland annat upplevt Eva Dahlgrens sommarpremiär på eminenta Stora Gåsemora Gård på Fårö. Lite i skuggan har Dahlgren skapat en föreställning som tillhör de värdigare på sommarens vägar, törs jag påstå utan att ha sett mycket av konkurrensen. Inte minst adderar ett väl valt antal Umeåmusiker från exempelvis Deportees, i kompbandet.

*

Live Nation testar mobilförbud på Chris Rock och i kommentarsfälten ryas det upprört över att man alltid måste kunna nås i nödfall. Jag har för mig att jag överlevde gig-eran innan mobilerna kom…

*

Mer Spotify: Intressant intervju med mannen bakom spellistan Rap Caviar: http://www.billboard.com/biz/articles/news/digital-and-mobile/7866036/spotifys-tuma-basa-on-curating-rapcaviar-what-not-to-do?utm_source=twitter

*

Ännu mer lästips: Dagens Nyheters Georg Cederskog har samtalat fint med Kenneth Gärdestad om samarbetet med brodern Ted. Vältajmat då Teds musik i ny klädsel av Peter Nordahl just blivit etta på Svensktoppen. http://www.dn.se/kultur-noje/orden-var-jatteviktiga-for-bade-mig-och-ted/

*

Avslutningsvis ett ämne som borde vara betydligt mer i fokus. Extremt läsvärt i ämnet ”Value gap” och YouTube från Washington Post: https://www.washingtonpost.com/business/economy/why-musicians-are-so-angry-at-the-worlds-most-popular-music-streaming-service/2017/07/14/bf1a6db0-67ee-11e7-8eb5-cbccc2e7bfbf_story.html?tid=ss_fb-bottom&utm_term=.f175c7efb51c

Lars Nylin