Anders, det här var andra gången på tre år som du deltog i musikbranschkonferensen Musexpo i Los Angeles. Vilka är dina intryck av årets upplaga?
– Jag är mycket nöjd med årets Musexpo. Möjligheten att träffa nya kontakter genom gemensamma frukostar, luncher och andra aktiviteter kändes obegränsad – alltifrån mottagningen på svenska generalkonsulatet på söndagen till det sista showcaset på onsdag kväll. En av fördelarna var att alla arrangemang var inom gångavstånd, vilket är ovanligt i en stad där bilen regerar. Allt blir väldigt koncentrerat, även om jag hann med några möten utanför hotellet.
– Jag lyckades knyta många nya kontakter från USA, men även Australien, Japan, England, Belgien, Frankrike etc. Dessutom fanns ju möjlighet att fördjupa redan existerande arbetsrelationer, även svenska.
– Bland paneldiskussionerna fanns både höjdare och ordentliga bottennapp, där Keynote Panel var en av de absoluta höjdpunkterna, men Global Publishing Forum höll en alltför låg nivå. Kvällarnas showcase visade samma tendens – några var mycket bra, men det fanns även artister som man undrade hur de hamnat där.
– Nu sitter jag på mitt kontor och sorterar visitkort och försöker komma ihåg ansiktena bakom dem. Det är dags att ta mailkontakt och se hur vi kan hitta samarbeten i framtiden.
Vad tycker du att det främst är som skiljer Musexpo från andra liknande konferenser och musikmässor som MIDEM, Popkomm och South by Southwest?
– Egentligen handlar det om olika saker. Jag tycker nog att Musexpo snarast är ett komplement till MIDEM och Popkomm, en möjlighet att fördjupa sina kunskaper och kontaktnät framförallt i USA. Dessutom är Musexpo en konferens med begränsat antal deltagare som jag inte tror vinner på att ha mer än på sin höjd 1 000 deltagare, medan MIDEM och Popkomm är mera traditionella mässor som mår bäst av att ha fler deltagare, sådär 5 000 till 10 000.
– För egen del ser jag just nu MIDEM och Musexpo som de viktigaste mötesplatserna för branscher som arbetar med musik, medan Popkomm håller på att slarvas bort genom att arrangörerna flyttar tidpunkten för mässan varje år och har en konstig prispolitik. Dock är Popkomm fortfarande en viktig inkörsport till den tyska marknaden. South By Southwest, som är ett stort showcase där band från hela världen spelar nästan dygnet runt, kan fortfarande vara ett bra sätt för artister att ta sig in på den amerikanska marknaden, men det krävs mycket förarbete och att man spelar på rätt plats vid rätt tillfälle.
– För de som har tid och pengar finns det mässor och konferenser med musikanknytning praktiskt taget varje dag året runt och förhoppningsvis en kommer det att etableras en svensk snart. Trigger i Borlänge är nästa utmanare.
Du kombinerade Musexpo med att även träffa andra branschkontakter utanför ramarna för konferensen. Har du många arbetsrelationer kopplade till Los Angeles?
– Jag använde Musexpo som avslutning på en två veckors affärsresa som började i New York den 16 april. Det största målet var att träffa förlag som Misty Music representerar i Norden samt skivbolag för att presentera några av de artister och upphovsmän vi jobbar med.
– Möten med förlagen blir ofta trevliga och kreativa, då man byter erfarenheter om hur branschen fungerar i våra olika territorier, diskussioner om kommande releaser, nya projekt, samarbeten, synk placeringar etc. I Los Angeles träffade jag vårt amerikanska sub-förlag Bicycle Music vid ett par tillfällen då vi lyssnade igenom Mistys nya utgivningar och diskuterade dels vilka skivbolag som kan vara lämpliga att träffa för licensiering, lämpliga låtar för synkar och instrumental versioner med mera. Jag träffade dessutom vår största klient Wixen Music genom vilken vi representerar Neil Young, The Doors, Jackson Browne, Rage Against The Machine, George Harrison, Santana, Roky Erickson och Jonathan Richman med flera.
– Dessutom träffade jag bland andra Melody Hollander, som sköter sin fars Frederick Hollanders verk (han skrev bland annat Ich Bin Von Kopf Bis Fuzz Auf Liebe Angestellt (Falling In Love Again) för Marlene Dietrich) och Jeff Jampol på The Doors management som bjöd in mig till UCLA där han leder en klass i Music Management. Det blev en mycket intressant kväll, med diskussioner om allt från downloads, The Pirate Bay, Spotify och Universals Vevo-player till 360-dealar med mera. Som avslutning bjöds det en presentation av den kommande boken Futurehit.DNA, som handlar om framtidens musiklyssnande – 7 seconds grab the listeners… mmmmmmmmm
Vad har du på gång här på hemmaplan just nu?
– Det är mycket nu… Vi har precis avslutat ett album med gruppen United som är producerat av Carl-Michael Herlöfson tillsammans med bandet och mixad av Dimitrius och Carl-Michael. Clay Allison håller på att avsluta sitt kommande album och släpper singeln Whatcha Doin i maj. John Alexander Ericsons nya band projekt Stjarna, som är producerat av Mark van Hoen (Locust, Mojave 3), släpps i Tyskland denna vecka. Otur släpper en single innan sommaren som blir en försmak inför höstens album. Dollhouse turnerar i Europa och Audrey kommer just tillbaka från en turné i Japan.
– På Container har Andreas Tilliander varit flitig, tidigare i vår släpptes ett nytt Mokira album och i denna vecka kommer Show, Andreas nya popalbum som gästas av bland andra David Fransson och Jocke Berg.
– Håkan Lidbo är aktuell med minst tre album efter vårens kammarmusik-elektronika projekt Chambertronica, nämligen årets Ström-CD Musiken Vi Hatar, med exklusiva spår av bland annat Fever Ray och Familjen, samt ett album med den nyligen bortgångne Alex van Heerden – The Last Album, som förutom eget material innehåller den ultimata versionen av Heartshaped Box… och till sist ett album med kvinnliga gästvokalister som skall heta 13 Voices.
Claes Olson
