När den tekniska utvecklingen går fort är det ofta nödvändigt att bli pragmatisk. De snabba framstegen inom generativ AI kommer med med juridiska utmaningar för musikbranschen som måste lösas. Men någon gång ibland måste vi också kunna ställa den mer filosofiska frågan om varför AI ska göra musik, skriver MI:s Christel Valsinger.
I en artikel i The Atlantic (länk) i somras avslöjade journalisten Alex Reisner att 183 000 böcker använts för att träna upp generativa AI-system utan författarnas tillstånd. En av dem som hittade ungefär hälften av sin bokutgvining i datasetet (känt som ”Books3”) är Rebecca Solnit. I en intervju i Bloombergs nyhetsbrev i veckan ifrågasätter hon meningen med att AI skriver böcker:
”Hundratusentals böcker ges ut varje år. Människor som inte är publicerade skibenter söker sig till sociala medier, bloggar mm för att skriva. Vi har ingen brist på mänskliga författare. Det här är inte som att industrialisera tillverkningen av strumpor eller spik eller något liknande. Det finns helt enkelt ingen brist på mänsklig arbetskraft på den här fronten. Och ingenting pekar mot att AI kommer att göra det bättre” (min översättning).
Ett liknande resonemang kring musik skulle kunna lyda: det råder ingen brist på människor som vill ägna sig åt låtskrivande. Spillet är redan stort. Det ligger miljoner låtar och skvalpar på förlagens hårddiskar redan nu. Så varför skapar vi en lösning på ett problem som inte finns? Att alla människor inte klarar att producera en låt för att det faktiskt tar tid att lära sig hantverket är knappast ett samhällsproblem som vi måste fixa.
Teknik kan förstås demokratisera musikskapande – när den möjliggör för dem som av t ex medicinska eller ekonomiska skäl inte kan delta annars. Men att helt lämna över den kreativa processen till en maskin? Det är ju den som är rolig?
”If you don’t want to write, don’t write”, säger Solnit.
Om du inte vill skapa melodier eller text, varför ska du då skapa musik?
Jag vet. Det finns tusen nyanser. AI kan användas på en uppsjö olika sätt. Kan inspirera, förenkla, ta hand om det tråkiga, snabba upp – vara kul!
Att det finns pengar att tjäna på den är såklart också en given drivkraft i utvecklingen.
Dessutom – tekniken finns redan och de mest braskande utmaningarna framåt är kanske främst juridiska. Dessa adresseras från en mängd håll just nu. IMPF (Independent Music Publishers Forum) som har konferens i Palma den här veckan har t ex föreslagit riktlinjer för hur techföretag och kreatörer bör arbeta tillsammans (se artikel här). Kulturdepartementet har inrättat en AI-enhet – MI:s Daniel Johansson ställde några bra frågor till kulturminister Parisa Liljestrand som hon besvarar här.
Jag tycker bara att Rebecca Solnit lyfter något intressant. I vår iver att hantera utvecklingen inom AI pragmatiskt måste vi ändå då och då kunna ställa frågan ”varför ska artificiell intelligens skapa musik?” Och inte bara nöja oss med svaret ”för att det går”.
Christel Valsinger
