Hur tänkte du vid starten 2002, och hur blev det?
– Hmmm… Tänkte väl bara att ett jävligt bra svenskt skivbolag skulle startas, ett skivbolag som både jobbade med ypperlig gedigen svenskspråkig musik kompletterat med bra engelskspråkig pop för internationell marknad. Första året gick ju fantastiskt bra, jag vi sålde sisådär 70 – 80 000 plattor, på svenska sidan med artister som Stefan Sundström, Nationalteaterhyllning, Allan Edwall, Docenterna och lysande pop med The Wannadies och The Mo, vår första debutant. Redan andra året gick allt betydligt sämre, tror redan då att den svenska skivbranschen backade över 20 procent då och på den vägen fortsatte det. Idag är National nog minst av allt ett skivbolag, cirka 2005 började vi satsa på förlags- och bokningsverksamhet fullskaligt och idag är det snarare den viktigaste delen för bolaget, både tids- och inkomstmässigt. Inget ont i det, men en stor del av dessa tio åren har gått åt att finna nya bra samarbetspartners, knyta upp nya kontakter och lära sig nya verksamheter.
Vilket är ditt allra bästa/starkaste minne under de 10 åren?
– Det finns såklart en hel hög med starka minnen, väldigt mycket kul som hänt men sammantaget är det nog Miss Li. Några peakar finns men det är nog den resan, från det att jag fick in en klockren 4-låtardemo, en karriär som växte så sakteliga, ett smått historiskt Allsång på Skansen-medverkande (där hon på eftermiddagen innan, då de flesta artister håller på att bryta ihop av nervositet, sänder ett sms; "I kväll blir det kanon, Eggis!"), duetten med Winnerbäck och kanske framför allt, enorma framgångar både på turné och synksidan utomlands. Till exempel händer det mäktiga saker i Tyskland just nu, så resan är inte över. Men som sagt, det har funnits många fler, bland annat med Sundström, The Baboon Show och Kuba med mera i huvudrollen.
Utgivningen har minskat senaste året. Hur är det att ge ut plattor 2012?
– Att ge ut plattor 2012 är en smärre mardröm, ett nödvändigt ont, den som säger något annat ljuger. Det är mer eller mindre omöjligt att få ihop det ekonomiska såvida inte precis alla inblandade jobbar ideellt, och då fordras ändå en del flyt. Det brukar hävdas att den digitala försäljningen och till exempel Spotify kompenserar den minskade skivförsäljningen, men det är också bullshit. Visst, de intäkterna ökar, men från vilken nivå…? Jag kan inte ens bli upprörd över att politikerna inte tagit sitt ansvar och sett till att bredbandsleverantörer med flera får ta sitt ekonomiska ansvar. Skivbranschen har varit bedrövlig på att förmedla den katastrofala situationen, så politikerna tror säkert att allt är frid och fröjd medan bolagen istället snor åt sig alltmer av artisternas andra intäktskällor. Även medialt är läget fruktansvärt mycket tuffare, att till exempel TV 4 slutar ta in artister till sina morgonsändningar på vardagar i samband med vårt tioårsfirande är bara ett väldigt typiskt tidens tecken. Det finns i stort sett inte ett enda vettigt forum att på allvar lyfta fram artister längre och den kära pop- och rockmusiken i dess vidaste bemärkelse blir en alltmer periferier företeelse.
Vad händer på lördag och vad har ni på gång?
– På lördag, på Mosebacke i Stockholm, kommer vi dels ha en liten sammankomst för nära och kära och fira av ynglingen, dels få smakprov från två av våra finfina artisters kommande album som släpps nästa vecka – vår nygamle artist Kristian Anttila som återkommer efter ett antal års vistelse hos majorbolagen samt Little Marbles som återvänder till svensk mark efter framgångsrikt turnerande i Kina och Kuba. Längre fram väntar nya trevligheter med bland annat Miss Li och även några spännande nyheter.
Claes Olson
