Loney, Dear Hall Music[Dear John/Cosmos] Emil Svanängen har på sex album under namnet Loney, Dear slagit an ett melankoliskt ”svenskt” tonfall som uppenbarligen fungerar även internationellt. Den som fallit för Sverigeaktuelle Bon Ivers lågmälda skönhet har mycket att hitta här. Och Svanängen var faktiskt först ut i det här höstiga poplandskapet.LN
Jill Johnson Flirting With Disaster [Lionheart/Universal] Den här veckan nådde Jill Johnson den första plats på albumlistan som hon så laddat för, hennes sex senaste utgivningar har nått plats två eller tre. Hennes nummer ett kom inte alls i fel läge. Malmöinspelade Flirting With Disaster är kanske hennes jämnaste album och avrundas av ett par vemodiga gulröda höstcountryballader som i en rättvis värld exporteras tillbaka till det Nashville där Johnson hittat så mycket inspiration (och flera gånger spelat in i). LN
Karin Inde Monsters [Ingrid Sounds/Border] Karin Inde har samarbetat med mångsysslaren Martin Hederos (Sountrack of our Lives m m) och på sitt nya album placerat sina låtar närmare pop än den svenska jazzscen hon ursprungligen kom fram på. Någon har jämfört Monsters med kanadensiskan Jane Siberry, för den som hittat till den sistnämnda, en mästarinna i konstnärlig pop, är detta en briljant referens. LN
Skriet Det beslutande organet [Novoton/Border] Stockholmsduon Skriet hyllades redan för sin debut år 2009. Uppföljaren Det beslutande organet är på den alternativa svenska popscenen årets hittills mest hyllade.
”Att lyssna på Det beslutande organet gör inåthelvete ont.” skrev en recensent. Det ger antydan ab den nervigt psykedeliska attacken i bandets låtar. Möjliga referenser: Thåström, Pelle Ossler, Nick Cave. Men viktigare: lyssna! LN
The Amazing Gentle Stream [Subliminal Sounds] Den som lyssnar på The Amazing med ögonbindel kan tro att han/hon fått sig serverat en platta från Elektra-etiketten sent 1960-tal. Stockholmsbandet, med bl.a. Dungens gitarrist Reine Fiske, gör en psykedelisk folkrock som ständigt balanserar mellan djupt fascinerande och lätt enahanda. Men Amazing klarar av balansakten, låtar som The Fog är ett måste för den som exempelvis fallit för José Gonzales. LN
Lowe Evolver [Megahype/Sound Pollution] Landets just nu mest uppmärksammade synt-och 1980-talsförvaltare har till sitt tredje album gjort sina vassaste låtar hittills. Detta är inget för den störs av imitationer av Depeche Mode eller Ultravox, men för den som utan sådana frågetecken dyrkar genren är det en pärla. LN
Stan Getz At Nalen With Jan Johansson. Live In The Swedish Harlem [Riverside Jazz Label/Border] Stan Getz spelade i Sverige och speciellt på Nalen i Stockholm vid flera tillfällen. Genom konferencieren Nalle Nilssons försorg ordnades en skivinspelning med Getz och hans musiker 1959. Något som Norman Granz, Getz producent, gav klartecken till. Efter att det inspelade materialet varit på avvägar har nu upptagningar från två konserter återfunnits. Getz medspelare är pianisten Jan Johansson, basisten Daniel Jordan och trumslagaren William Schiöpffe.
Ljudåtergivningen är inte av bästa märke med en ojämn balans i kompet men vissa justeringar har säkert gjorts innan skivan kom till.
Visst är skivan intressant där såväl Getz som Jan svarar för flera läckerheter. Framför allt är det en förlängd dokumentation på Jan Johanssons spel i andra jazzmiljöer än den svenska. Att vara lierad med spelgeniet Getz passerar inte obemärkt i en CV. GO
Quiet Nights Orchestra Movin' [Reach Up/Playground Music] Det här är den unga gruppen Quiet Nights Orchestras andra skiva. De fina arrangemangen bidrar till att ge en personlig profil. Det justa ensemblespelet bildar en snygg inramning till de lyckade soloutflykter som presteras.
Musiken är komponerad och arrangerad av bandets medlemmar. Ledare är den begåvade trombonisten Peter Fredriksson. Trumpet spelar Jonne Bentlöv, tredje blåsare är rörblåsaren Magnus Dölerud. I kompet ingår pianisten och orgelspelaren Philip Neterowicz. Peder Waern spelar kontrabas, trumslagare är Carl Ottoson. Percussionist är Jacob Johannesson och Sofie Norling svarar för de vokala inslagen. Sammantaget utgör de ett av landets mest hörvärda unga band.
Insittare som medverkar är Majak String Quartet. Gitarristen Daniel Svensson tillkommer i två nummer, samma med rörblåsaren Magnus Lindgren. Roman Andrén medverkar med sång och Fender Rhodes också i två inslag. Vibrafonisten Feliz Martinz hörs i det dubbla antalet. GO
Sir Roland Hanna Solo Piano [Storyville / Naxos] Roland Hanna, sedermera titulerad Sir Roland Hanna, var en av de
pianister som bidrog till epitetet Detroitpianister som myntades under femtiotalet. Hans äldre företrädare var mästare som Hank Jones, Barry Harris och Tommy Flanagan. Hanna föddes 1932 och gick bort 2002.
Han hördes bland annat med Benny Goodman, Charles Mingus och med Thad Jones – Mel Lewis Orchestra på jazzens högborg i New York Village Vanguard. Där gjorde han sin berömda version av Thad Jones vackra A Child Is Born.
Inspiration hade han fått av kollegerna Art Tatum, Duke Ellington och Thelonius Monk men han utvecklade en egen stil som tillhör jazzens skattkista. Här i eget majestät målar han upp ett imponerande scenario där hans stora begåvning och konstnärskap står på topp. Inspelningen är gjord i Annecy i Frankrike 1974. Tolkningen av Richard Rodgers Where Or When är ett lysande exempel på Hannas kongenialitet. Duke Ellingtons Prelude To A Kiss och I Got It Bad kan adderas. I de snabbare melodierna som Stompin´ At The Savoy och Indiana visas den fina balansen och den bländande tekniken. Den spirituella lekande sidan slår ut i full blom i Bye Bye Blackbird. GO
Jacob Fischer Trio Django [Gateway / egen distr.] När den danske gitarristen Jacob Fischer lierar sig med italienske accordeonspelaren Francesco Cali skapas vad de kallar ”jazz med medelhavsstämning”. Man kan förledas att tro att all musik kan kommer från gitarristen Django Reinhardt men så är inte fallet. Men skivtiteln har helt klart beröring med Reinhardt. När John Lewis komponerade sin unika Django hade han honom i bakhuvudet. Melodin skrevs för Modern Jazz Quartet som spelade in 1956. Soundet och upplägget är i den franska hotkvintettens anda med en kompgitarr bakom sologitarren. Den spelas av Regin Fühlendorf. Vid basen danske nestorn Hugo Rasmussen. Trumslagare är Janus Templeton.
Materialet har ett brett spektra där Jacob komponerat hälften av de femton melodierna. En brasiliansk fläkt finns i Sonho Carioca. Hugo´s Howl är tillägnad skivans basist Hugo Rasmussen. Men även ett drömmande vemod finns med. Överraskande kommer pianisten Bud Powells Parisian Thoroughfare och jazzklassikern Theme For Ernie med. Musik av annat slag finns i Jobims Retrato Em Branco e Preto samt Brother Can You Spare A Dime ? som Bing Crosby lanserade en gång i tiden.
Jacob är en förträfflig gitarrist som elegant ger melodierna den åsyftade stämningen. Det är inte en tillfällighet att han sedan länge är en av vår världsdels främsta på instrumentet. Samspelet med Francesco Cali är makalöst bra och väcker beundran. Det ger stilen en fräsch uppdatering med en infallsvinkel där melankolin är ett särdrag. GO
Forsvarets Musikkorps Nord-Norge Tanti Saluti… Best Regards…Gabriele Mirabassi, Lars Jansson, Helge Sveen. [Turn Left/ Naxos] Det förbryllande orkesternamnet, orkestern kommer från staden Harstad i norra Norge, kan inge reservationer från många. Men lugn det handlar inte om militärmusik. Bland dem som arbetat med orkestern finns Tim Hagans, Nils Landgren och Jim McNeely. Det som tonar fram är välskriven musik med en stor professionell orkester vars breda instrumentation utnyttjas av skivans skrivare. Solisterna, den italienska klarinettisten Gabriele Mirabassi, pianisten Lars Jansson och sopransaxofonsiten Helge Sveen har alla varit delaktiga i musiken där stora ytor lämnats för improvisationer. Minutiöst har den stora orkesterns klangmöjligheter utnyttjats i arrangemangen både i jazzform och som konstmusik. Rörblåsarna ger verkligen ifrån sig en färg som fångar. Brassets samklang håller också hög klass.
Nyupptäckt för mig är Mirabassi. Han låter som en blandning av Paquitio D´Riviera och Putte Wickman i temapresentationerna med en genuin träklang i instrumentet. Han passar perfekt in i Lars kompositioner A Rare Italian Bird, Hilda och den eftertänksamma Hope som arrangerats av Frode Thingnaes.
Solistiskt är Lars en stämningsfull arkitekt med sitt intima spel där det vackra anslaget väcker känslor. Han är en musiker som verkligen skall lyftas fram när man diskuterar pianister. Lars kompositioner är innerliga och berör. I den dynamiska Harstad By Night bjuder han på magnifikt spel. Helge Sveens skrivkonst visas i Phone You When I Get There där han är lyckad solist. Han har även arrangerat Struzzi Cadenti med Mirabassi och Lars som storslagna solister. Mirabassi är ensam solist i Sveens tolv minuter långa Tanti Saluti. I Sveens L´Eschimese Latino imponerar trumpetaren Marius Haltli som är vass och tuff på latinovis. GO
Tolvan Big Band Tarantula Suite Music By Cennet Jönsson [Kopasetic Production/Naxos] Tolvan Big Band från Malmöregionen är ett mycket personligt storband. Främst genom att de oftast spelar musik komponerad av bandets medlemmar. Här är det sopran-tenorsaxofonisten Cennet Jönsson som ansvarar för kompositioner och arrangemang i en svit med åtta satser. Musiken är utmanande där flera fina solister får spelrum vid sidan av Cennet. Tolvans ledare altsaxofonisten Helge Albin och tenoristen Inge Petersson gör övertygande insatser. Stort utrymme ges till den mycket hörvärde engelske trumpetaren Gerard Precenser. Trombonsolister är Vincent Nilsson och Ola Åkerman medan Jörgen Emborg svarar för homogent pianospel. Dynamiskt trumspel levereras av Lennart Gruvstedt. GO
Stockholm Swing All Stars Take Two [LM/ Plugged]Stockholm Swing All Stars har varit ute på jazzmarknaden i nästan tio år. De har en bred repertoar med melodier från den tidiga Ellington-eran som överraskande mixats samman med nummer från bebopstuket. Dit hör Night In Tunisia, Tin Tin Deo, Salt Peanuts och Monks Mood. Några melodier och arrangemang förs också in av tenoristen Fredrik Lindborg och pianisten Daniel Tilling. Flitigaste arrangör är dock altsaxofonisten/klarinettisten Klas Lindqvist. Allt i en swingstil där gamla teman putsats upp. Ellingtons snabba sällan spelade Rubber Bottom blir en jazzrysare. Caravan, med gitarren i fokus, visar bandets flexibilitet. Adderat till de starka soloprestationerna får man nyckeln till bandets styrka.
Gustav Lundgren är en lysande gitarrist. Tillsammans med Göran Linds autentiska basspel får musiken en bärig botten. Det är därifrån musiken byggs upp. Gustav gör också en ädel version av Django Reinhardts melankoliska Nauges. Trumslagaren Mattias Puttonen är som skuren för sin roll, mångsidig och stilriktig i agerandet. Daniel Tilling är en ovärdelig tillgång i rytmsektionen som högintressant solist och sammanhållande länk.
Bandets fyra blåsare med Klas Lindqvist i spetsen håller hög solistiskt klass. Ensemblepartierna görs med precision och en elegant frasering. Kul att höra unga musiker som även kan anamma en äldre typ av ensemblespel som användes för rätt många decennier sedan. Kontrast fås när bebopmelodierna spelas. Klas Lindqvist har ett härligt sound i ensemblepartierna som passar stilinriktningarna. Fredrik Lindborgs tenorsax är alltid positivt medryckande. Det hörs att han har kul när han
går loss.
Med trumpetaren Karl Olandersson i ledet går alltid musiken hem. Han är en av dagens främsta inhemska exponenter på instrumentet. Karls härliga lead visar hög klass. Som solist är han mycket respektingivande. Personlig jazzsång lockar han med i April In Paris. Magnus Wiklunds trombon ger färg och stämning. Han är en av de få av dagens trombonister som kan tränga sig in stilriktigt i en äldre jazzstil. GO
