Din nu aktuella samlingsbox rymmer i princip hela din solokarriär sedan den storsäljande solodebuten 1973. Ändå utgör den ju bara toppen på isberget – du måste ju vara en av de svenska musiker som har gjort mest skivinspelningar någonsin! Hur gjorde du urvalet till boxen?
– Det är alla mina soloalbum helt enkelt. Jag har plockat det bästa från alla mina egna plattor. Electric Banana Band har jag hoppat över, men den kan komma i framtiden.
– På SAMI finns jag registrerad på 5 000 låtar. Där ingår naturligtvis alla mina egna, men även låtar med andra artister som jag har kompat.
Jag satt faktiskt i publiken när du spelade med bl.a Stan Getz, Dexter Gordon och Billy Cobham den stora galan Montreux Summit på jazzfestivalen i Montreux sommaren 1977 (konserten finns utgiven på albumen Montreux Summit vol. 1 och 2 [Columbia / Sony]/reds.anm). Jag minns att många i såväl publiken som det stora bandet inte hade en aning om vem du var eller vad du hade för meriter utöver studiojobben med ABBA. Men redan i första numret spelade du ett solo som direkt visade att du tveklöst platsade i sammanhanget. Upplever du själv att du hör mer hemma i någon särskild musikgenre eller är kanske just bredden din främsta egenskap?
– Montreux-galan var mitt stora gesällprov. Jag kände att jag ställde hela min karriär på spel. Jag var väldigt nervös – men jag kommer att berätta mer om det i min kommande bok! – Spelningen gick hur som helst väldigt bra och det är jag glad och tacksam över. Den ledde fram till att jag fick spela in min soloskiva Earmeal, som förstås finns med i boxen, med killarna i Toto.
När du spelade in Earmeal i USA så kompades du av bröderna Porcaro från Toto och på en senare platta samarbetade du med Weather Report-basisten Alphonso Johnson i New York. Men trots det så känns det som om du aldrig har gjort någon större medveten satsning på en internationell karriär, utan föredragit att med Stockholm som bas arbeta med svensk musik. Stämmer det?
– Det stämmer. Jag har inget större behov av internationell karriär. Tycker emellertid att det är roligt att turnera utomlands. Men jag spelade mycket i Europa på 80-talet, i Tyskland och albumet Electric Graffiti släpptes i hela Europa av Vera Bra Records.
– Jag skulle gärna ta emot erbjudanden eller släppa skivor utomlands om tillfälle ges. Branschen är idag mycket komplex när det gäller utlandslanseringar.
Om du summerar hela din långa och omfattande musikaliska karriär hittills – inklusive alla studiosessioner, Ted Gärdestad-galor, ABBA, projekt som Electric Banana Band samt tiden med The Sleepstones, Eddie Daniels och Andreas Vollenweider m.fl, m.m. – vilka av din musikminnen raknar du högst? Och i vilket spår finner man det ultimata gitarrsolot av Janne Schaffer?
– Det går inte att plocka fram något speciellt. Allt är lika roligt i sin genre. Men jag är speciellt nöjd med komposition, spel, ljud och arrangemang på låten Norrland. Både studio- och liveversionen finns med i boxen.
Claes Olson
