Musikindustrins Lars Nylin är sist i universum att lyssna på musikpoddar och påminns drastiskt om institutionen Musikbranschpodden.
Poddar är tiden, poddar är självklart, poddar är överallt.
Men inte ännu för undertecknad. När jag till sist tog mig tid att botanisera på allvar i floran av musikpoddar hittade jag inte bara ”allmänna” poddar av intresse för en i musikindustrin – som Tomas Andersson Wijs Hundåren (kraftigt rekommenderad) – utan också ett antal poddar än mer nischat inriktade på detaljer i och omkring industrin: riktade mot exempelvis DJ:s, musiker och producenter.
Men framförallt påmindes jag om en central podd i sammanhanget på ett drastiskt vis. När jag frågade runt bland mer poddkunniga vänner sa en plötsligt:
”Bojkottar du den för att du själv inte fått vara med, eller?”
Påstående var inte självklart skämtsamt menat. Men fakta är att det enda skälet till att Musikbranschpodden – för det handlade om den – inte förekommit i den här krönikan trots att det snart gått fem år sedan starten i februari 2016 är just min bristande insyn i poddsammanhanget.
Musikbranschpodden – av DMG Educations Andreas Andersson – är efter drygt 120 avsnitt en institution som borde vara en självklarhet intill bland annat Musikindustrin.se för alla som vill hålla lite koll på musikindustrins mekanik.
Andreas fångar med lätt tonläge både brett och smalt i det som händer och har hänt längre tillbaka.
När exempelvis förre Universal– och Sony-VD:n Per Sundin gästade blev det rejäla doser nostalgi vid sidan av det högaktuella. Från snack om cut out-försäljning i Östersund anno dazumal till hintar om att ABBA:s kommande digitala återkomst kan komma att bjuda på tech-nyheter som vi inte ens kunnat ana.
Detta medan andra sentida gäster, som senast Tusses PR/management-ansvariga Tanja Tabrizian eller innan det Ifpis Christopher Thordson, varit mer aktualitetsfokuserade.
Det finns totalt hela 121 avsnitt av Musikbranschpodden ute. Tillbaka i tiden har exempelvis Musikindustrins digitale guru Daniel Johansson förekommit.
Med uppå en timmes speltid går det alltså att förkovra sig rejält i svensk musikindustri nu och då och mycket är i hög grad intressant, och även för den som är mer allmänt intresserad av mekaniken kring musiken. Vissa episoder hade jag gärna sett som TV, så pass dynamiska har snacken blivit.
Du får gärna tipsa om andra branschinriktade poddar. Ta alltså inte för att givet att de redan är bekanta. Om man trots 121 möjligheter missat att propagera för ett så stabilt inslag som Musikbranschpodden kan det ha gjort andra missar. Men bättre sent än aldrig.
Not: Musikbranschpodden finns där podcasts vanligen finns inklusive Spotify.
*
Restriktionerna förlängs in i maj och festivalsommaren bör glömmas. Det går liksom inte ha annat än respekt när IVA-talen uppenbarligen skenar igen. Men jag är knappast ensam om att fortfarande efter ett år behöva häpna över hur benhårda ansvariga myndigheter varit mot event – framförallt scen och sport – när jag samtidigt kan trängas vid kassorna på IKEA eller på min lokala sylta. Om man inte kan tillåta procenttal, säg 10 % under ansvar, borde åtminstone tak på 50 eller t o m 500 tillåtas. Men det tycks ha hakat upp sig för evigt på FHM kring detta och Regeringskansliet gör som FHM tycker.
*
Jag är inte bara ensam om att inte lyssna på poddar. Jag tycks också vara en av få som inte fallit pladask för SVT-serien Tunna blå linjen. Men musiken av Irya Gmeyner och Martin Hederos är rakt genom sublim.
*
Vi kan tacka vår lyckliga stjärna för att få leva i samma tid som First Aid Kit.
*
Vilket elände för tidningen Gaffa, se separat artikel. Allt deltagande.
Lars Nylin
