Annons

Lars Nylin/ledare: Är jag skyldig till förtal? Knappast.

artiklar
Det är möjligt att jag sysslade med förtal strax efter valresultatet i söndags kväll. Mycket talar för att många av MI.s läsare i så fall var med mig i detta brott. När Piratpartiet fick 7,4% i den första indikationen på slutresultat väste jag "idioter!" hemma i soffan. Strax efter slängde jag på Facebook iväg statusuppdateringen "7.4% idioter".

Det tog inte lång tid innan jag fick syrliga kommentarer. I vanliga fall vettiga personer såg sig skickade att skola mig i vad en Piratpartist är. Egentligen.

En Piratpartist är enligt dessa mina vänner – låt oss kalla dem mina piratkramande vänner – i första hand en som värnar om den personliga integriteten. Det är i synnerhet FRA som drivit 200 000 att rösta på Piratpartiet, sägs det. Först i andra eller tredje hand kommer fildelningsfrågan.

Detta menade i alla fall de av mina vänner som på kort tid gått från livslångt röstande på konventionella partier till att lägga sin röst på ett parti med en enda tydlig fråga. Jag trodde i o f s inte på de lektioner jag fick. Tyckte mest att det känns absurt att vettiga mäniskor ens kan fundera på att rösta på sådana som Christer Engström eller Rick Falkvinge. Men för några timmar kände jag mig ändå lite osäker på om jag tagit i för mycket.

Så här några dagar efter valet påstår jag återigen att jag har mer rätt än mina vänner.

Enligt SVT:s valundersökning, som jag hittar på statsvetaren Henrik Oscarssons blogg henricoskarsson.com, uppgav endast 37 % av Piratpartiets väljare att de även i ett riksdagsval skulle ha lagt sin röst på Piratpartiet.

För mig pekar det på att det inte alls är integritetsfrågan som är det överlägsna skälet till att rösta på det jag personligen kallar för Parasitpartiet. Det är och förblir främst fildelningsfrågan som drivit ungdomar till partiet. Generation Gratis ser sedan länge musik (och film) som något som man med självklarhet får gratis, eftersom man kan det.

Här fick dessa en parlamentarisk chans att förtydliga den "sanningen" för den konventionella parlamentariska politikens salonger. Man fick placera en tumme i arslet på politiker som daltar med de där evigt svinrika skivbolagen och artisterna. I en piratpartists värld är ju alla skivbolag stora och alla artister svinrika. Amen.

Lärdomen av det här måste bli att det finns alla skäl att jobba ännu hårdare för att förklara och förtydliga upphovsrätten. Jag kan personligen inte se någon annan väg till att människor ska förstå att FRA och upphovsrätt inte finns under något slags gemensamt integritetshotande paraply.

Valresultatet kan förhoppningsvis också locka en eller annan intressant upphovsman/kvinna till debattpaneler och debattsidor. Hittills har närvaron av kredibla, "edgiga", artister i upphovsfrågan varit pinsamt liten. Visst, det leder till lynchmobbar på nätet när man uttalar sig – jag vet av egen erfarenhet. Men jag vill ändå tro att åtminstone ett par vettiga röster nu ser sig manade att riskera detta – och tillfällig nedgång i populäritet – för att hävda detta självklara.

För de konventionella politikernas del borde valresulatet signalera att det är ingen större vits att vara kortsiktig piratkramare. De som ser illegal fildelning som viktigaste mänskliga rättighet väljer ändå inte partier som de i övrigt känner främlingskap till. Jag tänker nu på röstfiskare hos t ex Vänsterpartiet, Miljöpartiet och ungdomsförbund som SSU och CUF.

Däremot borde valet vara en alarmklocka så att partierna slutgiltigt inser att vi nu lever i en ny tid. Där ämnen som det digitala samhället för många är lika högt på agendan som rätten till ett jobb eller en sängplats på sjukhus.

MI är inte rätta forumet att diskutera hur det ska gå för Piratpartiet. Men jag kan ändå inte låta bli att citera partiledaren Rick Falkvinges redan famösa citat i det aktuella numret av tidningen Fokus. Där refererar Falkvinge till andra politiska områden som "vård, skola, omsorg, kärnkraft, försvarspolitik och skit som de pratat om i 40 år."

Jag hoppas vid min mors minne att ett parti som visar upp den häpnadsväckande bristen på allmänt ansvarskännande ändå inte har en framtid efter de populistiska vindar som blåser denna bistra juni.

Lars Nylin
Chefredaktör, MI

Kommentarer inaktiverade.

Annons