Då var de amerikanska tullarna på plats och produkter från EU belastas med 15%. Men vad innebär det egentligen för musikbranschen, hur kommer det fungera? Daniel Johansson har tagit in röster från branschen och försöker reda ut.
[Krönikan har uppdaterats med information om riktlinjerna som gäller sedan den 7 augusti]
I förra veckan infördes de amerikanska tullarna enligt den överenskommelse som EU och USA slöt tidigare i sommar. I stort sett alla fysiska produkter från EU har numera 15% i tullavgift när de passerar gränsen, förutom stål och aluminium som ligger på 50%. Nivån är högre än vad EU gick in med i förhandlingarna, 10%, men lägre än vad Trump ville ha, 30%.
Allting är ännu inte klart, det råder frågetecken kring till exempel läkemedel och halvledarkomponenter, och med stor säkerhet kommer det också finnas oklarheter för andra produkter under en bra tid framöver, vem som ska betala, när, hur, och så vidare.
Man kan stilla fundera över hur mycket den här tullapparaten kommer kosta, nu när Trump verkar vilja gå i tullklinch med i stort sett hela världen.
Tullarna gäller för de allra flesta fysiska produkter, men förhoppningsvis kommer inte CD- och vinylskivor omfattas. Merchandise och musikinstrument verkar klart att de kommer omfattas. När tullarna först avslöjades i våras, gjorde USA ett undantag för ”informationsmaterial”. I riktlinjerna från den amerikanska tullmyndigheten angavs då att det skulle vara undantag för:
”Articles that are informational materials, including but not limited to, publications, films, posters, phonograph records, photographs, microfilms, microfiche, tapes, compact disks, CD ROMs, artworks, and news wire feeds.” (9903.01.31)
Det här undantaget finns också med i de uppdaterade riktlinjerna som gäller sedan den 7 augusti.
Förhoppningen är därmed att ett sådant undantag ska fortsätta gälla även framgent, men om det inte gör det skulle det innebära att svenska skivbolag och artister som har pressat skivor här i Europa för att sedan distribuera till butiker och fans i USA kommer påverkas.
Jag har pratat med några skivbolag i Sverige, och än så länge har de inte märkt av något. Johan Hargeby på Sound Pollution, säger:
”För vår del är det för tidigt att säga något, men USA är vår största marknad så effekter är att vänta om det blir tullar. Jag förmodar att det kommer bli importören/distributören som får betala dessa tullavgifter, och i slutändan så blir effekten att pris till slutkonsument blir högre. Ett skolexempel på hur man driver inflation och försvårar/fördyrar för vissa.”
Marknaden för vinyl- och CD-skivor har ökat rejält de senaste åren i USA, och låg på 20 miljarder kronor i intäkter till masterägarna år 2024, det vill säga enbart den fysiska försäljningen var ca 10 gånger så stor som Sveriges totala försäljningsintäkter för musik, inklusive streaming. Så USA är utan tvekan en viktig marknad, inte bara för streamingen.
Även om förhoppningen alltså är att skivor kommer undantas, är det helt klarlagt att merchandise, musikinstrument, hörlurar osv kommer att beläggas med 15%.
Vem som kommer tvingas betala tullkostnaderna kommer troligen variera beroende av hur setupen ser ut. Enligt Incoterms (internationella standardregler som anger vem som ansvarar för kostnader, risker och transport vid handel) är det importören som vanligtvis är ansvarig. Vid införsel av produkter till USA är standard att den som står som importör i tulldeklarationen ska stå för avgiften, men i slutändan är det ändå beroende av vilka avtal som har ingåtts mellan olika parter.
Även om tullarna nu skulle gälla även för skivor, ska egentligen ett svenskt bolag som pressat upp skivor i Europa, och som använder sig av en europeisk distributör som skickar skivorna till USA, alltså inte behöva betala något. Men tullkostnaden skulle indirekt kunna landa hos artisten/skivbolaget genom höjda priser från distributör/importör. Och precis som tidigare nämnts, i slutändan skulle det med stor sannolikhet påverka utpriset till kund i USA.
Amerikanska fans som köper merchandise eller andra musikprodukter direkt från EU, till exempel direkt från ett bands webbplats, kommer påverkas eftersom det då är de själva som är ansvariga att betala tull och avgifter när produkterna väl landar i USA.
Effekten blir troligen att man försöker flytta om och tillverka och sälja merchandise direkt i USA. Men, eftersom mycket av det som man ”gör” merchandise av är importerade produkter och material från olika delar av världen, är det rimligt att anta att kostnaden för att göra merchandise i sig kommer att öka. Om skivor skulle omfattas av tullarna kommer troligen fler vilja pressa skivor på plats i USA, för de amerikanska kunderna. Men även här är det rimligt att anta att kostnaderna kommer öka, eftersom mycket av materialet som används importeras från till exempel Europa och Kanada.
Till detta bör naturligtvis också läggas den kraftigt försvagade dollarn under 2025, som ytterligare gör att musikprodukter från Sverige och Europa numera är klart dyrare i USA.
Allt detta kan få effekten att fans inte blir lika villiga att köpa musikprodukter från utlandet, något som skulle kunna påverka försäljningen generellt. Amerikanska musikprodukter blir helt enkelt billigare för amerikanska fans.
Tullarna gäller ju enbart för fysiska varor, så de drabbar inte musikbranschens intäkter från streaming, radio, tv, eller när svenska artister turnerar i USA. Men, visumkostnaderna har också ökat, om det tidigare kostade ca 4 500 kr för en musiker att få ett korrekt visum för en turné, ligger avgifterna idag kring 15-16 000 kr per person. Är man ett litet indieband på fem personer kan alltså sådär 75 000-80 000 kr bara gå till visum.
Om Trump går vidare med förslaget om ett depositionsprogram, skulle bandmedlemmar från vissa delar av världen i värsta fall behöva lägga så mycket som 5 000–15 000 dollar var i deposition, för att ens få vistas i landet. Det gäller dock inte europeiska länder, än så länge, utan främst länder som har ”high overstay rates”. Men programmet visar ändå den protektionistiska hållning som den nya federala regeringen har mot omvärlden.
Dessutom, EU och USA har redan sen tidigare en handelsobalans vad det gäller musik i radio och tv, efter den så kallade RAAP-domen som slog fast att EU-länder inte får villkora rätten till ersättning för artister och skivbolag baserat på om deras hemland erbjuder samma rättigheter tillbaka, så kallad ömsesidighet, eller reciprocitet.
Detta innebär att artister, musiker och skivbolag i USA ska få ersättning när deras musik används i till exempel radio och tv i EU, även om USA fortfarande inte ger samma rätt till europeiska artister och skivbolag tillbaka. Svensk musik som spelas i radio i USA ger alltså ingen ersättning till varken skivbolag eller artist idag, något som många inte känner till. (Upphovspersoner och musikförlag får dock betalt)
Men det finns hopp. Jonas Sjöström på Playground Music, som har varit djupt involverad i frågan berättade inför den här krönikan:
”RAAP har jag jobbat med i många år och där tror jag äntligen på en möjlig omprövning nu i höst med beslut i vår. Möte med nya finska kommissionären är första steget nu i september. Att de flesta europeiska musikerorganisationer är med på tåget med Impala känns väldigt starkt samtidigt som USA nu visat sina verkliga intentioner. Jag tror EU inser att reciprocitet, det vill säga ömsesidighet, är ett fundament man inte bör slänga överbord.”
För större bolag har såväl tullar som RAAP kanske inte så stor betydelse eftersom man redan har upparbetade system och infrastruktur som kan hantera det, men mindre bolag och artister påverkas utan tvekan.
Nu är det ju trots allt streamingen som är det största intäktsformatet, och som tidigare nämnts påverkas inte streaming av tullar, eller av RAAP-domen. Men jag kan ändå inte låta blir att fundera över vad det här innebär för musiken långsiktigt, om detta nu skulle vara en ny verklighet vi får leva med en längre tid.
Både tullar och RAAP, och även valutaförändringar, skulle kunna innebära ett slags repertoarförskjutning. Om amerikansk musik blir billigare relativt europeisk kan amerikanska artister och bolag få ännu större andel av radiospelningar, skivköp och marknadsföring i USA, och även inom EU om systemet med ömsesidighet inte återställs.
Mindre bolag och artister kanske väljer att inte ge ut fysiska produkter för USA-marknaden överhuvudtaget, och om de kraftigt höjda visumkostnaderna består kan utbytet av musiker och kulturupplevelser mellan EU och USA minska, vilket på sikt skulle kunna påverka hur musikaliska trender och influenser sprids.
Och vad säger att streaming inte kommer omfattas av nya regler framöver?
Redan i februari skrev Trump under ett memorandum för att utreda om utländska digitala tjänster skulle avgiftsbeläggas, för att ”skydda” amerikanska bolag. Än så länge har inga nya skatter eller liknande införts, men just precis nu pågår en konflikt mellan USA och Kanada kring den skatt som man där vill införa på streamingtjänster.
President Trump har med all tydlighet visat att han med alla stående medel vill sätta USA ”först”, och det inkluderar självklart även kultur och underhållning. Att USA nu förbjuder böcker som Trump-administrationen inte gillar, tusentals böcker har plockats bort från de offentliga biblioteken under 2025, visar att den nya regeringen vill in och peta även på kulturen.
Så hur länge kommer tullarna vara den nya standarden?
Ingen vet. EU signalerade i våras att man vill införa motåtgärder mot de amerikanska tullarna, men med det nya handelsavtalet på plats har man satt sådana åtgärder på paus i 6 månader. En sak tror jag dock man kan vara tämligen säker på, det här kommer förändras, på ena eller andra sättet.
För den som möjligen känner sig något frustrerad över alla turer och den osäkerhet som råder, den 7 november 2028 hålls nytt presidentval i USA. Själv började jag räkna ner dagarna redan i januari…
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
