För sex år sedan testade Mange Schmidt något som fick stor uppmärksamhet. Han köpte strömmar på Spotify, för att visa hur lätt det var. MI tog ett prat med artisten som kickstartade debatten om streamingbedrägerier.
Den samlade musikbranschen har gjort mycket under de senaste åren för att försöka förhindra att fulaktörer utnyttjar streamingekonomins nuvarande fördelningsmodell för att stjäla pengar från royaltypotterna.
Streamingplattformarna har gått ihop i samarbetet Music Fights Fraud Alliance (MFFA), där man delar kunskaper för att hantera bedrägerierna. Tekniken för att identifiera streamingbedrägerier har förbättrats avsevärt, och funktioner har införts som gör det mycket svårt att till exempel ”köpa sig in” på topplistor idag.
Ändå fortsätter försäljningen av artificiella strömmar. Bara i Sverige finns ett tiotal tjänster som säljer strömmar och följare på Spotify, även om majoriteten av dem drivs av utländska aktörer. Exempel är Vinyadmedia, Boostkungen, Kopastreams, Mediabooster och Svenskafoljare.
Internationellt är det många, många fler aktörer som säljer strömmar. För några år sedan gjorde jag en databas, i rent research-syfte, med sajter som sålde strömmar till Spotify. Jag landade då på ca 70 sajter. När jag nu gör liknande sökningar hittar jag direkt över 200 sajter.
Många av de här är ”underleverantörer” till de större aktörerna, men det är inte orimligt att tänka att det finns åtminstone uppåt tusen såna här sajter globalt, kanske ännu fler. Och då har jag inte ens touchat Darknet.
BeatDapp, det största företaget som specifikt fokuserar på att hjälpa distributörer och streamingtjänster att identifiera streamingbedrägerier, gör bedömningen att ca 10% av alla strömmar, på alla plattformar, är artificiella strömmar.
Förra året gick man ut med uppgiften att ca 20 miljarder kronor betalats ut globalt till aktörer som utnyttjar systemet.
Enligt Luminate genererades närmare 5 biljarder strömmar på alla streamingplattformar för musik sammanlagt under år 2024. 10% av detta skulle i så fall innebära 500 miljarder strömmar under förra året.
För bra precis sex år sedan, i slutet av 2019, gjorde svenska artisten Mange Schmidt ett experiment som väckte mycket uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Han köpte 100 000 strömmar på Spotify för 5 000 kronor, för att se om det gav någon effekt, och kunde direkt konstatera att sajten levererade vad de lovade.
Jag bestämde mig för att ta ett snack med Mange, hur han ser på både sitt eget tilltag och utvecklingen efter det.
– Först och främst vill jag poängtera att jag aldrig gjorde det där för att hänga ut Spotify specifikt, eller någon annan streamingtjänst eller särskild artist, utan för att försöka visa på fenomenet som sådant. Mitt mål var bara att uppmärksamma problemet. Jag tycker fortfarande att det är för jävligt att det får pågå, men jag förstår att det är svårt att få bukt med.
– Sedan dess har jag inte köpt några strömmar, det skulle aldrig falla mig in, och ärligt talat trodde jag inte det skulle få så mycket uppmärksamhet som det fick. Men jag blev chockad över hur lätt det var, och hur proffsiga tjänsterna såg ut och fungerade. Snygga sidor, användarvänligt, med support och allting.
Bara någon vecka efter att Mange, tillsammans med Dagens Nyheter avslöjat hur lätt det var att köpa strömmar på Spotify, bestämde sig Sveriges Radio för att stänga ned Digilistan. Temporärt, ytterligare någon vecka senare var Digilistan tillbaka, efter att man hade granskat underlaget för listan tillsammans med Ifpi.
– Jag kommer ihåg att jag satt i tre nyhetsprogram live, samma dag, och berättade hur jag hade gjort och vad jag tyckte om det. Det blev en väldig uppmärksamhet, och på ett sätt kickstartade väl debatten kring fejkströmmar där och då. Jag ser det som ”fri dopning”, och tycker det är märkligt att det fortfarande finns en massa tjänster som kan fortsätta sälja strömmar.
– De nya filtrena är ju mycket mer effektiva, och identifierar sånt här snabbare. Men då har ju resultatet istället blivit att många mindre artister, som inte själva har köpt strömmar, stängs ned felaktigt. När någon köper strömmar till en låt kan man ju välja vilken låt man vill. Jag tycker det är hemskt, det innebär ju att vem som helst kan förstöra för andra.
– Jag har svårt att tänka mig att det här är intentionen från streamingtjänsterna, att de som är längst ned i värdekedjan ska drabbas hårdast. Det är ju de som är mest beroende av tjänsterna, och istället får de automatiserade robotsvar och hamnar i någon slags Kafka-process.
Jag frågar Mange vad han tror om Spotifys nya och ännu tuffare filter som rullas ut successivt här under hösten och vintern.
– Ett tuffare filter låter bra, och tanken är god, men om det skulle slå ännu hårdare mot mindre artister blir det ju nästan som en kollektiv bestraffning. Man kan ju inte straffa oskyldiga för något de inte har gjort, bevisbördan måste ju ligga hos de som påstår att någon har brutit mot reglerna. Samtidigt har jag svårt att uttala mig i någon större detalj kring hur det kommer slå, det är väl något som framtiden får utvisa.
– Jag tror att ett problem också är att kommunikationen med streamingtjänsterna är så opersonlig. Den där opersonligheten tror jag straffar sig i längden, man tröttnar helt enkelt på att chatta med en bot eller bara få automatiska svar. Den streamingtjänst som lyckas skapa en närmare relation med artisterna tror jag kommer ha en rejäl USP.
– Som situationen ser ut i dag tror jag många artister helt enkelt känner att deras arbete inte värderas särskilt högt. Det finns helt klart utrymme för mer artistnära streamingtjänster därute.
Vi pratar lite om de juridiska processer som pågått de allra senaste åren kring streamingbedrägerier, och domar och processer i Danmark, Brasilien, USA, Tyskland, Frankrike, Kanada, som slår fast att det är olagligt att möjliggöra och marknadsföra försäljning av fejkströmmar, och där många sajter blivit nedstängda. I Sverige finns inget sådant prejudicerande case, och det verkar som om aktörer kan fortsätta agera precis som tidigare.
– Enda sättet att komma åt det här är ju att lagföra de som faktiskt gör det möjligt att köpa fejkströmmar. Visst, den som köper strömmar är ju också i allra högsta grad skyldig, men ska man få ett slut på det här måste man ju förutom att streamingtjänsterna gör sitt också få lagstiftning och tydlighet i exakt vad det är som gäller. Det känns märkligt att sex år senare se att fenomenet jag ville påvisa fortfarande existerar, i ännu större omfattning.
Vi avslutar intervjun i en mer positiv ton, vad gör Mange Schmidt just nu?
– Jag håller på med en massa saker. ArtistAkademin som jag driver tillsammans med Kishti Tomita och Ted Criborn, och en massa andra producenter och artister, tar upp en hel del tid. Där har vi flera spännande nyheter inför 2026, håll utkik. Vi insåg också att Glassigt fyller 20 år nästa år, så det kommer hända en del kring det, och så fortsätter jag att skriva musik åt andra hela tiden. Jag släpper även ett eget album på engelska i min egendöpta genre Melotronica under 2026. Det finns hur mycket som helst att göra.
Foto: Jens ”The Jens” Andersson
Daniel Johansson
daniel@musikindsutrin.se
