Almedalsveckan 2025 är avklarad, med rätt många branschföreträdare på plats. Seminarier och paneldebatter genomfördes, varav flera finns att se i efterhand. Daniel Johansson funderar över hur lätt det egentligen är att påverka den samtida politiken, och vad som händer nu.
Jag har en riktigt tegelsten i bokhyllan hemma som åker fram ibland, Rasmus Fleischers doktorsavhandling Musikens politiska ekonomi. Avhandlingen går igenom den svenska branschhistorien och musikens reglering under 1900-talet, utvecklingen av organisationer som Musikerförbundet, SAMI, Stim, Ifpi, Skap och många fler, och beskriver de stora skeendena under ett helt århundrade.
Han avslutar den 630 sidor långa avhandlingen med orden:
”Ingen kan längre föreställa sig en framtid utan musik, annat än som en kuslig tystnad. Men det är ingalunda självklart att musiken, som den konstart vi känner, kommer att bestå i all framtid. Historien är inte avslutad och det är fullt möjligt att musiken någon gång kommer att ersättas av andra former av praktik och andra principer för abstraktion. (…) Musiken kan upphöra utan att tystna. Om detta bör förstås som ett löfte eller som ett hot är en fråga som inte låter sig ställas fullt ut innanför den horisont som omgärdar musikens politiska ekonomi”.
Förra veckan genomfördes Almedalsveckan 2025 traditionsenligt i Visby på Gotland. MI:s Christel Valsinger gjorde inför veckan en fyra snabba med Ludvig Werner från Ifpi och listade många av de paneler och seminarier som var av relevans för musikbranschen. Flera av dem går att se i efterhand på Almedalsveckans webbplats.
Under veckan presenterade Stim rapporten Sweden’s Music Industry at a Crossroads – Strategies for continued global success, sammanställd av Will Page, och genomförde seminariet Det svenska musikundret vid ett vägskäl – strategier för fortsatt global framgång.
Kreativ Sektor genomförde ett intressant seminarium baserat på den rapport och statistik som släpptes tidigare i år, de kreativa näringarna i Sverige omsatte 653 miljarder kronor år 2023.
För 16:e gången arrangerade Svensk Scenkonst och Sveriges Museer plattformen Kultur i Almedalen, med mängder av paneler och seminarier.
Spotify genomförde ett antal seminarier, som till exempel Hur gör vi kulturen till en ny basnäring i Sverige?, och studieförbund och andra aktörer fanns på plats och genomförde olika evenemang.
Själv har jag varit på Almedalsveckan två gånger tidigare. Jag har fått inbjudningar i stort sett varje år de senaste åren att sitta med i paneler och liknande, men just den där veckan passar liksom inte in i mitt sommarschema. Lika glad för det är nog jag, politiskt minglande finns inte riktigt med på listan över mina naturliga färdigheter.
Men, Almedalsveckan är naturligtvis otroligt viktig. Inte bara i samband med de organiserade eventen utan lika mycket vid sidan om, på barer och restauranger. Almedalsveckan är ju Hultsfredsfestivalen för politiker, när jag var där senast gick det liksom inte att undgå nästa generations festande politiker från ungdomsförbunden. De var överallt.
Will Page bjöd in till Stim-seminariet på LinkedIn med orden:
”To all the thousands of rosé-drinking Swedes on the Island of Gotland, make your way to St Clemens Church Ruin for 10am today to get the exclusive on how Stockholm and Seoul made sweet sweet music, together. It’ll be a roadblock.”
Den här sortens kombinerade lobby- och informationsarbete blir naturligtvis extra viktigt när en kulturpolitik förs som inte riktigt stämmer överens med de behov som finns.
Samtidigt, det är en sak att få nickanden och gillanden från politiker en varm sommarkväll med ett glas rosé i handen, en helt annan sak att det följs upp med faktiska åtgärder när man har tagit Gotlandsfärjan tillbaka till Stockholm.
Jag tror att allt handlar om att hålla i, hålla ut, fortsätta. Mer statistik, mer forskning, mer kunskap om betydelsen av det de kreativa näringarna håller på med för det svenska samhället, hur värdekedjorna ser ut, hur allt hänger samman, från Kulturskolan till Billboard, och sen upprepa det igen, igen, igen och igen.
Uthållighet är A och O. Det räcker inte med att enbart släppa rapporter och genomföra lanseringsevent. Det är egentligen bara startskottet, nu börjar stafetten.
För med handen på hjärtat är det kanske inte alltid de viktigaste politiska makthavarna som sitter i publik och paneler på evenemangen under Almedalsveckan. Ibland blir det lite mer av träffar för ”likasinnade”.
De rapporter som har släppts hittills under 2025 har utan tvekan potentialen att påverka och informera politiken. Men jag vet hur det är när man sammanställer data, skriver rapport, och genomför en lansering. Efteråt blir det lite som att luften går ur en, man har jobbat kanske ett halvår eller ett år med innehållet som nu presenteras, uttalat sig i media, diskuterat innehållet, och så kan man äntligen andas ut.
Det är därför jag kallar det en stafett.
Startskottet har gått, nu är det hela musikens ansvar att använda statistiken, kunskapen, för att påverka vad som diskuteras vid kaffeautomaterna på Rosenbad. Fler måste helt enkelt ta vid och föra stafettpinnen framåt.
Steg ett är naturligtivs att alla tar sig tiden att faktiskt läsa rapporterna och förstå sammanhangen.
Rosenbad kan naturligtvis tyckas avlägset för en yrkesutövande A&R, eller en manager, en producent, en musiklärare, en arrangör, någon som jobbar med medlemsservice på ett insamlande sällskap, någon som sitter med ekonomi på ett musikförlag, och framför allt kanske för alla musikskapare och artister.
Men ”kunskap är makt”, skrev Francis Bacon redan på 1500-talet. Ju större kunskapsmassan blir i branschen som helhet, desto mer kommer förståelsen sippra igenom till politiken.
Alla ni som har jobbat med de rapporter som släppts och alla ni som medverkade under Almedalsveckan i år ska ha en stor eloge för allt nedlagt arbete.
Nu är det upp till alla oss andra att kavla upp ärmarna och se till att ”kulturen som basnäring” inte blir en floskel.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
