20 februari 2012

Jazzlegender på Tysklandsturné

Jazzhaus släpper tre album inspelade i Tyskland. Den äldsta inspelningen är från 1969 med Cannonball Adderleys quintet. Barytonsaxofonsten Gerry Mulligans sextett är fångad i Liderhalle i Stuttgart 1977. Från året därefter hämtas trumslagaren Art Blakeys Jazz Messengers. Allt samlat under titeln Legends Live – och legender är de alla tre.

Cannonball Adderley Quintet Legends Live [Jazzhaus / Naxos]
Cannonballs virila soulfärgade kvintett innehöll i slutet av 60-talet bland andra pianisten Joe Zawinul, som har tre egna melodier med i spåren. Det blev mera av den varan när han kom till Weather Report. Flest titlar har Cannonballs bror kornettisten Nat skrivit, som Sweet Emma, Oh Babe och Work Song. Repertoaren kompletteras med Dizzy Gillespies riviga Blue And Boogie och Leonard Bernsteins Somewhere.
Cannonball sätter redan i den inledande Rumpelstilskin ribban på plats för en höjdarkonsert med sin heta altsax. I Oh Babe är bandet verkligen back to the roots i en suggestiv gungande bluesstämning, med Nat i rollen som påmanande blues shouter.
Övriga musiker är basisten Victor Gaskin och trumslagaren Roy McCurdy. GO

Art Blakey and the Jazz Messengers Legends Live [Jazzhaus / Naxos]
Trumslagaren Art Blakeys Jazz Messengers modell 1978 hade en intressant upplaga. Trumpetare var den ryske jazzmusikern Valery Ponomarev, som senare kom att efterträdas av en ung förmåga från New Orleans; Wynton Marsalis. Altsaxofon spelar Bobby Watson, tenorist är David Schnitter. James Williams spelade piano och Dennis Irving trakterade basen. Gruppen spelar kända jazzstandards som I Remember Clifford och Moanin’ och flikar in balladernas ballad Body And Soul som Schnitter har som solonummer. Till detta skall läggas kompositioner från gruppmedlemmarna.
Musiken ligger på G där den typiska Messengerska viriliteten är svår att undvika. Här ger man järnet vilket var Blakeys kod till hängiven nyskapande jazz. GO

Gerry Mulligan Sextet Legends Live [Jazzhaus / Naxos]
Det var inte ofta Gerry Mulligan ledde en grupp där vibrafon och gitarr ingick, men under en period av sjuttiotalets senare hälft ingick vibrafonisten Dave Samuels och gitarristen Mike Santiago i hans grupp.
Med var också pianisten Thomas Fay, basisten George Duvivier och trumslagaren Bobby Rosengarden. Gerry svarar som sig bör för merparten av kompositionerna. Dit hör For An Unfinished Woman, Idol Gossip, Line For Lyons och Song For Strayhorn. Jazzstandards som tolkas inför en begeistrad publik i Stuttgart är My Funny Valentine och Satin Doll. Gerry är på ett lysande spelhumör och visar sitt glänsande mästerbälte i full skala. GO