17 november 2011

Polarpristagare Jarrett på högsta solonivå

Den 2003 Polarprisbelönade Keith Jarretts utforskande av solopianots möjligheter fortsätter. Nya albumet Rio har den här veckan genomgående belönats med högsta betyg av ett flertal recensenter och MI:s jazzskribent Göran Olson instämmer i hyllningskören.

Keith Jarrett Rio [ECM / Naxos]
Få jazzmusiker kommer i närheten av pianisten Keith Jarretts improvisationer. När han framträder i solokonserter är han en verklig lyssnarmagnet och hans på skiva dokumenterade enmansföreställningar i Köln och Milano är storsäljare av sällan skådat mått.
I april i år var han i Rio de Janeiro. Besöket resulterade i en dubbel-CD som på flera sätt är en sensation. ECM, som tidigare mer eller mindre konsekvent hållit sig till ett stramt svart/vit konvolutformat, har gjort en helomvändning. Den nya designen med en glödande kombination av gult och rött är anslående – faktiskt lika lockande som när Miles Davis och Gil Evans Sketches Of Spain släpptes i början av sextiotalet.
Inför en entusiastisk publik visar Keith Jarrett upp sin fabulösa pianohantering i femton odöpta nummer. Han klär sig i flera munderingar under det frigjorda spelets gång. Ljusa impressionistiska avtryck för tankarna till Debussy och Ravel. Robust och smått brutalt uppträder han även med ett imponerande kraftigt anslag där flygeln får bekänna färg, vilket behövs när Jarrett ger sig ut på vida utflykter i frigjorda absoluta improvisationer.
De bombastiska attacker han utsätter instrumentet för kan få vilken klassisk pianist som helst att blekna. Vänsterhanden visas också oväntat upp med honky tonk-spel i den omtumlande och omväxlande konserten. Trots det ohämmade briljanta spelet i det höga registret sätter jag gärna spotlighten på vänsterhandens rörelsemönster. Den här skivan vill jag inte vara utan. Den får trängas i min Jarrettsamling med de andra dyrgripar han mejslat fram. GO

Karin Krog & Bengt Hallberg Cabin In The Sky [Gazell / Plugged]
Sångerskan Karin Krog och pianisten Bengt Hallberg är ett sällsynt välpassande par för att göra jazz i det intima formatet. Deras tidigare skivor A Song For You (från 1977) och Two Of A Kind (1982) passerade inte obemärkta. I augusti nuvarande år möttes de åter i Rainbow Studio i Oslo. Åter var det åter bäddat för ett nytt befruktande möte mellan de två konstnärerna. Och vilket möte blev det inte!
I dussinet melodier stimulerar Krog och Hallberg varandra till inspirerande höjder. Lekfullt och med en subtil underton som appellerar till melodiernas kvalité formar de en vokalplatta som har det. Så talar stora artister.
Sångerna är lagda i en bländande mosaik. Öppningen med Just You, Just Me är en aptitretare av stort mått. Karins scatsång går hem, i likhet med det ypperliga pianoliret. Ellingtons Prelude To A Kiss omgärdas som exempel av Jule Stynes och Sammy Cahns Time After Time och Spread A Little Happiness av Vivian Ellis som Sting hade i sin sångbok. Karins Who Knows och Stay Away är små pärlor som sticker ut. Bengts toner är kongeniala och mitt i prick precis som skivan i övrigt. Leibers och Stollers I Ain’t Here får en fläkt av honky-tonkpiano från Bengt. Karin har säkert spenderat många stunder vid grammofonen och kollat in Peggy Lee. Ett mycket högt betyg. GO

Tania Maria Featuring Eddie Gomez Tempo [Naive / Naxos]
Brasilianske sångerskan, kompositören och pianisten Tania Maria har en stor musikalisk bredd. På portugisiska och engelska har hon rört sig inom flera stilarter. Från Maria kan man få höra samba, bossa, jazz, melodier med afro-latin stuk och även popinslag. Gitarristen Charlie Byrd var den som upptäckte hennes begåvning och lockade henne till USA. Idag har hon New York som hemadress mellan sina turnéer.
Tillsammans med förre Bill Evans-basisten Eddie Gomez blandar hon egna melodier med melodier från Antonio Carlos Jobim, Luis Bonfa, Bruno Martino och Bruno Brighetti. Dit hör Jobims A Chuva Caiu och paret Martinos och Brighettis Estate. Marias mjuka stämma får ett ypperligt komplement i Gomez väl assisterande basspel, med och utan stråke – som i Tempo. Ett toppnummer är Sentado A Beira Do Caminho.
Gomez spel bakom sången är enormt bra och även när Maria håller sig till pianot är han lika lyckad. Maria kan också variera sitt spel som i Yeah Man där hennes boogie woogie-bas ger bluesfeeling. Gomez lämnar också ifrån sig solon av hög teknisk klass.
Parets samarbete är ett lysande exempel på duospel i den högre skolan. GO