6 juni 2011

Jazz i korthet: Quincy Jones från 1959

Den här veckan har Musikindustrins jazzskribent Göran Olson bl.a lyssnat på storbandsinspelningar som den blivande Michael Jackson-producenten (med mera, med mera) Quincy Jones gjorde strax innan sin mytomspunna turné i de svenska folkparkerna 1960.

Quincy Jones All Star Big Band Sessions [Jazz Door / Kommunikation / Cosmos-Playground]
1959-1960 hade den unge arrangören och trumpetaren Quincy Jones skapat ett storband med ett personligt sound. Där använde han flöjter och valthorn i ensembleklangen, vilket var en nyhet. 1960 turnerade bandet i de svenska folkparkerna efter att bandets turné i Europa med Harold Arlen-uppsättningen Free And Easy lagts ned av ekonomiska skäl. Det var ett stjärnspäckat band han hade satt samman med ypperliga solister – ett band som inte var identiskt med det han startat på hemmaplan.
Här är det den amerikanska upplagan som hörs i inspelningar från 1959. Bland de förnämliga solisterna finns trumpetgiganterna Clark Terry, Lee Morgan och Art Farmer. I saxofonsektion ingår Roland Kirk, Phil Woods och Duke Ellingtons stora solist: tenorsaxofonisten Paul Gonsalves.
Repertoaren växlar mellan äldre och då relativt nykomponerade melodier. Cherokee, Stormy Weather, Lester Leaps In och Air Mail Special tillhör den första gruppen. I den yngre avdelningen finns Jobims Desafinado, Herbie Hancocks Watermelon Man, Leonard Bernsteins Walk On The Wild Side, Dave Brubecks Bossa Nova USA samt Ray Browns och Steve Allens hippa Gravy Waltz. GO

Karrin Allyson ’Round Midnight [Concord / Naxos]
Det här är den Grammy-nominerade sångerskan och pianisten Karrin Allysons trettonde skiva sedan debuten I Didn´t Know About You 1992 och repertoaren är som väntat balladbetonad. Här finns melodier från den amerikanska sångboken och nummer från jazzskrivare som bl.a Duke Ellington, Bill Evans och Thelonius Monk.
Karrin är inte enbart en pianist som kan sjunga. Hon är en storyteller som ger melodierna en charm som berör. Ofta tyr hon sig till melankoliska sånger vilket passar hennes sofistikerade stämma väl. Hon har dessutom arrangerat det mesta materialet.
I Bill Evans Turn Out The Stars sätter hon ett personligt signum på skivan med rösten backad av sitt intima pianospel. Bob Sheppards tenorsax fulländar stämningen hon byggt. I Paul Simons April Come She Will är det gitarristen Rod Fleeman som lägger en välavstämd girlang kring sången. Bob Sheppards olika rörinstrument har en stor roll i sammanhanget, som i I’m Always Chasing Rainbows. Fragment har där hämtats from Mozarts Fantasie Impromtu från 1834.
Fran Landesman och Tommy Wolfs Spring Can Really Hang You Up The Most bryter balladmönstret. Den vackra melodin får ett lätt luftigt tempo som ger variation i balladupplägget. I Chaplins Smile tillstöter den lyriske munspelaren Randy Weinstein, som även hörs i Sophisticated Lady.
Inspirerad av sin favoritsångerska Carmen McRae tolkar Karrin själfullt There’s No Such Things As Love och Sheppards flöjt formar romantiska obligater bakom sången i The Shadow Of Your Smile. I Send In The Clowns är det Fleemans gitarr som kretsar kring sången. Titelspåret ´Round Midnight utgör finalen på en sångskiva med en finstämd approach som känns. Här är den drivne välspelande basisten Ed Howard – som i övriga nummer utgör rytmiskt par med trumslagaren Matt Wilson – sångerskans ende medspelare. GO