19 maj 2011

ONÖDIGA MELLANHÄNDER En MI-serie om branschens osynliga huvudrollsinnehavare

MI porträtterar i en intervjuserie branschpersoner som i det tysta påverkar den svenska musikutgivningen. Trots att de av belackare ofta rubriceras som ”onödiga mellanhänder mellan artister och fans". I dag möter vi Camilla Agdur på Cosmos, som under senare år bl.a. ansvarat för den svenska autgivningen på det framgångsrika tyska jazzbolaget Act och innan det hade hand om ECM-etiketten.

Camilla Agdur tillhör de unga veteranerna på skivbolagen. När undertecknad var recensent i början av 1990-talet var det till Camilla jag vände mig för att få fatt på den hetaste roots-musiken, och annat från bolaget Amigo. Senare har hon arbetat med promotion och labelarbete i det Bonnier Amigo Music som i dag är Cosmos Music Group, såväl med importer som bolagets svenska artister.

Camilla Agdur har i synnerhet varit centralt inblandad i jazzartister som fått cross over-framgångar till den bredare publiken. Ofta har hemvisten då varit det tyska bolaget Act, som i många år haft en svensk profil.

Du har varit ett tag på Amigo och nu Cosmos, vad gjorde du innan det?
– Jag jobbade i skivbutiken Sterling, som låg vid Norrmalmstorg i Stockholm, i flera år. Butiken var en av de bästa butikerna i hela Europa på klassik musik, vi skickade paket över hela välden. Vi hade även en s.k. "populärmusikavdelning" som jag hade hand om. Det var annorlunda på den tiden… När jag började hade man just slutat använda lyssningsbås! Det var små rum som man gick in i och satte sig bekvämt och provlyssnade i högtalare. När jag jobbade där fick man lyssna i lurar, folk kunde plocka ihop en hög LP-skivor och man fick vända sida och flytta fram till nästa spår åt dem. Man kunde påverka mycket genom att rekommendera musik. Vi spelade klassisk musik i högtalarna ut på gatan. Ibland när det kom ett gäng killar med stora jackor – för att sno plattor – spelade vi opera på högsta volym, så stack de direkt…

– Bland stamkunderna fanns den tidens största klassiska musiker och sångare, exempelvis Birgit Nilsson. En gång kom kungen in med sina livvakter precis innan stängningsdags, han köpte bl.a. Michael Jacksons Thriller och Diana Ross.

Några andra markanta skillnader mellan då och nu?
– På den tiden kostade en LP under 40 kr, lika mycket som ett tandläkarbesök och en ny inbunden bok kostade då. Ett tandläkarbesök idag kostar 600 och en ny bok kostar definitivt mer än en CD. Och nu är böcker ändå gynnade av kulturmoms till skillnad från skivor. Jag kan inte förstå varför inspelad musik inte räknas som kultur i det avseendet. En konsert i vilken genre och kvalitet som helst är kultur, medan inspelad musik inte är det…

Först jobbade du med promotion på Amigo, hur var det och vilka är de största skillnaderna mot senare promojobb?
– Det var faktiskt som säljare jag började på Amigo en gång i tiden. Vi hade hela Fantasy-katalogen med OJC-serien (Original Jazz Classics) och Creedence som sålde i massor. Vi producerade egna utgivningar av jazz, folkmusik, världsmusik och garagerock. Så småningom gick jag över till att arbeta med promotion. Jag jobbade med allt vi gav ut – både egna Amigo-artister som Lena Willemark, Ale Möller, Mats Edén, Maria Kalaniemi, Christian Spering, Mathias Landaeus, Oddjob, Sofia Karlsson, Jeanette Lindström, Pernilla Andersson, Wilmer X, Magnus Lindgren, Jojje Wadenius och distribuerade labels som ECM med Arvo Pärt, Bobo Stenson, Nordan-projektet, Jan Garbarek, Frifot och andra lablar med artister som Stacey Kent och Nisse Landgren. På den tiden kunde medverkan i ett TV-program betyda enormt mycket, nu finns det så många fler kanaler och medier. Nu jobbar man på ett helt annat sätt, mycket med on-line promotion.

Vad var den stora skillnaden när du gick över till labelansvar?
– Som labelansvarig har man ensam hand om alltihop, hela vägen. Alltifrån inköp, dealar, kampanjer och artikelregistrering till promotion mot press, radio och tv. Man har en tät kontakt med label och artist men också med bokare. Man jobbar med säljarna, både här hemma och i grannländerna, samordnar annonsering och release-spelningar. Det man kanske inte talar så mycket om är att mycket tid går åt till registervård och administration. Varje artikel ska registreras med artikelnummer, EAN-kod, priskoder, labelkoder, spårinfo med ISRC-koder och omslagsbild i rätt format – allt ska in i systemet. För digitala releaser ska långa excel-formulär fyllas i med alla metadata, upphovsmän, territorier m.m. och ljudfiler ska levereras i rätt format och upplösning. Musik till radio skickas genom olika system. Texter, metadata och omslagsbilder (allt i rätta format!) ska levereras till nyhetsbrev och förhandsblad vid bestämda tidpunkter.
– Bland mina lablar finns stora kataloger med både återutgivningar och nyinspelad musik från hela världen. De artister jag jobbat mest med på senare år är förutom några av de tidigare även t.ex. Rigmor Gustafsson, Viktoria Tolstoy, e.s.t., Magnus Öström, Katie Melua, Sarah Blasko.

Hur har det blivit att vara på skivbolag jämfört med vad du trodde när du började?
– Nu är det ju ett bra tag sedan jag började på skivbolag så det har naturligtvis hänt otroligt mycket, det är överhuvudtaget inte detsamma. Jag kommer ihåg den första CD-skivan vi fick – det var Keith Jarretts Köln-konsert. Då fanns det massor av skivbutiker. Idag kommer närmare hälften av intäkterna från digital försäljning. På 1980-90-talet såldes oerhört mycket skivor, både vinyl, kassetter och CD. Oavsett format så var det var en "het" produkt som alla ville ha. Så ser det ju inte ut i dag. När jag började var allt spännande och roligt, jag funderade nog inte så mycket på framtiden. Jag anade inte vad som skulle hända med teknikutvecklingen och hur det skulle påverka branschen.

Den här serien bygger på intrycket att många där ute numera slarvigt och okunnigt talar om folket på musikbolagen som ”onödiga mellanhänder” mellan artister och fans. Har du själv stött på det och även om du inte gjort det, varför tror du man säger så?
– Nej, personligen har jag inte det. Men samtidigt matas vi ju med myten att skivbolagen är skurkar och onödiga. Det är något av en vedertagen sanning att vissa artister ensamma driver sina egna bolag fast vi vet att de omges av ett helt team. En annan anledning är nog okunskap, precis som du säger. Folk utanför vår bransch verkar inte ha någon aning om vad vi gör. Hur mycket jobb som krävs, både för att lansera en ny artist men också när det gäller etablerade artister, är nog svårt för utomstående att förstå.

Vilka projekt arbetar du med just nu?
– Jag jobbar huvudsakligen med distribuerade lablar men även med en del av Cosmos egna utgivningar. På labelsidan jobbar jag just nu med Tonbruket som släppt sitt andra album i dagarna och spelar på Nalen nästa onsdag. Det är ett fantastisk bra album måste jag passa på att säga! Det är roligt när man får jobba med musik man verkligen gillar. En annan av "mina" lablar är Dramatico med Katie Melua som kommer till Stockholm på söndag. Från Wrasse har jag Jace Everett med en ny singel. Jag jobbar också med Cosmos egna Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet som släpper singeln From Now On nu. Det är en otroligt bra cover på Oskar Linnros Från och med du.


Vad är på gång längre fram i år?
– Till hösten släpper vi ett album med Lisa Werlinder. Hon är mest känd som skådespelare men är musiker i grunden, hon pluggade musik både i USA och på KMH innan skådespelandet tog över. Nu håller hon på att spela in egen musik, hon är en mycket bra låtskrivare och sångerska! Första singeln Gunga är listad på P4. På den distribuerade sidan har jag flera stora releaser på gång. Inget som jag kan avslöja i dagsläget, men jag kan lova att det kommer många bra releaser framöver…

Lars Nylin