Klockan 16.00 i går tisdag satt jag precis som åtskilliga andra och uppdaterade hemsidan för apple.com. Dagen innan hade det på samma yta utannonserats något i stil med ”tomorrow kommer en dag du aldrig glömmer”. Sådana fräsiga löften måste givetvis kollas upp.
Andra hoppades uppenbarligen på färska spektakulära innovationer från Steve Jobs och hans gäng. Jag tillhörde dem som önskade den teknologiskt sett minst intressanta nyheten – d.v.s. att det skulle annonseras att The Beatles till sist klivit in i den digitala eran och skrivit ett avtal med iTunes.
Det blev som jag ville och resten av kvällen blev en parad av åsikter. I stenåldersmedier, på Facebook, i bloggar, via Twitter, överallt där det i dag går att sprida sin väl kända åsikt.
Merparten var besvikna och ifrågasatte det kredibla i att ett avtal med ett 47 år gammalt popgäng är en huvudnyhet för mighty Apple inc.
Andra valde att ha åsikter – nästan alla negativa – om de som fortfarande vägrar iTunes (och givetvis även Spotify och andra efterföljare). Som AC/DC, Bob Seger, Kid Rock och Garth Brooks.
Min egen första reflektion blev ett appendix på det sistnämnda.
Hur mycket jag än kan respektera att artister säger nej till de digitala butikerna – de bestämmer givetvis själva över sina verk – har det genom åren alltför ofta handlat om så mycket inkonsekvens och – stundtals – dumhet för att jag ska vara riktigt nöjd med mina idolers uppträdande.
Någonstans här kommer vi till denna texts rubrik. Krönikan har inte som avsikt att sjunga musikbolagens lov – glöm det. Men när musikbolagen sågats för att vara teknikfientliga och defensiva har det i själva verket alltför ofta varit trångsynta artister, men kanske framförallt deras företrädare, som tänkt kortsiktigt. Eller inte tänkt alls. Undertecknad minns ett antal incidenter när jag i ett annat liv, som skivbolagssergeant, fick klä skott för märkliga besked i ämnet.
Det går att högt respektera att ett band som kaliforniska Tool ligger lågt på den digitala sidan. Tool har med enorm konsekvent odlat teorin om konstnärliga verk: album, grafisk form, videor, scenframträdande i en helhet utan sömmar. För dem hjälper det inte att det digitala lyssnandet på några få år gått från diktafon-kvalitet till ljudupplevelser långt större än min micro-anläggning från huset Sony. För mycket går ännu förlorat och utöver sina sidoprojekt vägrar Tool exempelvis iTunes.
Däremot så kan jag inte acceptera när ett band som AC/DC säger: ”iTunes kommer att ruinera musiken” och pekar på att risken finns att deras fans bara köper enstaka låtar och inte deras ”piece of art”, albumet. Kom igen, så stenålders var inte ens skivbolagsfolk på 90-talet.
För sådana som dem har The Beatles nu satt ett uppdaterat exempel. Ett sent och säkert ytterst dollarstint exempel – men i alla fall.
Lars Nylin
