9 november 2010

NYLIN Bonnier-soppan stinker

Till sist sprack bubblan. Bonnier Music Publishing begärs i konkurs och en av de mer stinkande sopporna i svensk musikindustri serveras till idel förlorare.

På måndagen rapporterade nyhetssajten Realtid.se att musikförlaget Bonnier Music Publishing begärts i konkurs med 22 miljoner i skulder. Med detta blir en av de mest stinkande sopporna i svensk musikindustri officiell. Ett förlag som gick från en omsättning på några hundra tusen år 2003 till mer än 33 miljoner år 2008 står nu under likvidation och saknar utmätningsbara medel.

Undertecknad arbetade helt nära Bonnier Music Publishing när bolaget sattes upp 2003 och har givetvis med nyfikenhet – och allt högre grad av vånda – sett hur branschlegenden Lars Wiggmans skapelse skjutits i sank. Detta efter att det tyska musikförlaget Termidor Musikverlag hösten 2008 förvärvade BMP från den ursprunglige ägaren Bonnier Entertainment AB.

Förvärvet skedde ungefär samtidigt som när jag själv slutade på dåvarande Bonnier Amigo Music Group. Min information om den fortsatta utvecklingen har därför de senaste åren varit baserad i rykten och skvaller. Liksom i en allt tjockare hög av dokument om den officiella rättsliga sidan av affären. Eftersom ingen inblandad velat uttala sig för MI har det inte varit möjligt att närmare skriva om affären, vi har helt enkelt fått avvakta någon form av avslut.

Så sent som för en månad sedan blev jag kontaktad av en läsare som, föga överraskande, undrade om tystnaden. Det handlade om en revisor till ett av de musikförlag som dragits in i härvan. Denne sa: ”Är det inte hög tid för MI att skriva om den värsta scam-historien i svenskt musikliv?”

Trots de hårda orden från en respekterad aktör i svenskt musikliv var jag ändå inte förberedd på hur många sidor det fanns av denna historia. Eller för att ta till den slitna liknelsen i inledningen: hur stinkande denna soppa är. Det enda som är klart är att här finns med all säkerhet bara förlorare runt bordet.

Den troliga skurken i dramat är givetvis Termidor – ägt av den tyske förläggaren Detlef Engelhard och hans landsman advokaten Steven Reich. Redan efter ett halvår av det nya ägandet sa skvallret att Termidor inte gått in med nödvändiga pengar samt att det var när Wiggman insett detta, och därför sökt en annan ägare, som han fick sparken.

MI började försöka följa affären närmare i samband med att BMP:s kontor på Kungsholmen i Stockholm i augusti 2009 tömdes med inventarier och allt. Det tycktes ytterst närigt att även ta med kyl, spis och VVS – så sa i alla fall ryktet – när man inte betalade ut berättigade ersättningar till förlag och kompositörer. När folk som samarbetat med tyskarna sa ”Sätt åt de skurkarna” var det väl uppenbart vilka som skulle stå på ”Wanted”-listan?

Men även Termidors skuld i fallet är delvis omsvept av dimmor. Visste Termidor verkligen vad de köpte? Dessa har envist påstått att de INTE visste om storleken på en väntande utbetalning till holländska Imagem (se separat nyhetsartikel för Lars Wiggmans kommentar på detta).

Hur har likvidator och kronofogde agerat? Hur har Stim agerat? Vad hade Bonnier Entertainment på fötter när de sålde BMP? Hur bör kvarstoden fördelas? Frågor och åsikter av det här slaget haglar, allt medan musikförlag och låtskrivare fortfarande står utan ersättning.

En svensk förlagsveteran lade i går i MI skulden till delar på den ursprunglige ägaren Bonnier Entertainment:

”Bonnierkoncernen har i hög grad skapats på basis av upphovsrätt och då är det förbluffande att man genom att sälja sitt musikförlag utan att försäkra sig om köparnas kompetens och resurser äventyrat förpliktelserna gentemot upphovsrättsinnehavare över hela världen. Detta kommer nu att kosta Bonnier ett mycket högt pris.”

Ett för högt pris är definitivt vad många redan fått betala i denna sorgliga historia. En tid framåt kommer undertecknad att vara försiktig att använda ett av mina favoritcitat i kontakten med färska artister och musikentreprenörer:

Tro inte på vad folk säger, det är sällan eller aldrig som någon blir blåst i svensk musikbransch, den är oftast schysst…

Fotnot: det bör förtydligas att nuvarande Cosmos Music Group, f d Bonnier Amigo Music Group, inte har någon roll i affären, allt har skett efter att Termidor år 2008 köpte musikförlaget från Bonnier Entertainment.

Lars Nylin

Foto: Petronella Nylin Blomberg