7 oktober 2010

I korthet

The Concretes och Hoffmaestro är två helt väsenskilda band vars nya album båda tillhör den här veckans mest uppmärksammade – redaktör Olson har lyssnat på båda skivorna och jämfört hur de har tagits emot av de svenska recensenterna. Dessutom har han fördjupat sig i såväl gamla som helt nya, blivande synthklassiker och förvånats över fräschören i femton år gamla Yes-inspelningar av sådär fyrtio år gammal "klassisk symfonirock”.

The Concretes WYWH [Licking Fingers / Playground]
Den som har läst någon av de många förhandsartiklarna inför utgivningen av The Concretes nya album kan ha fått intrycket att det här är ?en discoplatta” – vilket det naturligtvis inte alls är. Den som tror att WYWH skall sorteras mellan med Gloria Gaynor och Saturday Night Fever är helt fel ute. Sångerskan Lisa Millberg beklagade sig härom dagen själv för att hon råkat använda sig av begreppet ”discoplatta” i en tidigare intervju.
Men även om det inte alls handlar om ren ”disco”, så ligger arrangemang och delar av produktionen väldigt nära det mer ”vita” sound som bland annat David Bowie, Robert Palmer och Mikael Rickfors (yes box!) introducerade på diskotekens dansgolv i brytningen mellan 70- och 80-talet. Robert Palmers Johnny & Mary – som bandet härom kvällen spelade som extranummer på releasepartyt på Riche i Stockholm – ligger betydligt närmare till hands än begreppet ”disco” i betydelsen ”funkbaserad 70-talssoul”.
En betydligt mer heltäckande referens till The Concretes nya ljudvärld är dock – ”fortfarande” – Saint Etienne. Spåren är dock så varierad att det känns snudd på meningslöst att försöka etikettera mixen som någonting annat än… The Concretes nya album. Tveklöst en av årets starkaste svenska skivproduktioner. Dessutom med ett av årets snyggaste omslag! CO

Hoffmaestro Skank-a-tronic Punkadelica [Chraamofon / United Stage / Warner Music]
Samtidigt som The Concretes senaste album den senaste veckan har belönats med enbart goda recensioner (3-4 getingar, stjärnor och plus) har dunderkollektivet Hoffmaestros nya alster snarst etiketterats som ett exempel på ?dålig smak”. Av 475 album i recensionssammanställningen på www.kritiker.se är det endast fyra album i år som tilldelats sämre betyg än Hoffmaestros blandning av minustecken, ettor och tvåor.
Det lär dock inte råda någon tvekan vilken av de två svenska grupperna som kommer att klättra högst på försäljningslistorna. Hoffmaestro har i sommar etablerats sig som ett av den svenska musikscenens största dragplåster. På Peace & Love i juli lockade man storpublik och på Gröna Lund var publiktrycket för några veckor sedan så stort att inte ens alla med förköpsbiljetter i händerna fick plats.
Att kalla gruppens musikaliska uttryck för, kort och gott, ”punk” är att göra det alldeles för enkelt för sig. Även om medlemmarnas attityd och entreprenörsanda har klara likheter med nämnda genres uppkäftighet så rymmer mixen betydligt mer än bara distade gitarrer och rockbeat. Hoffmaestros förmåga att med energifyllda skarytmer skapa partystämning är odiskutabel. Den här plattan kommer givetvis att snurra på många partyn och vilda fester i vinter. Garanterat. CO

Yes Complete Keys To Ascension []
I slutet av 70-talet upplästes Yes mest klassiska femmannasättning, för att så småningom återuppstå i andra olika former och konstellationer de kommande åren. I mitten av 90-talet så återförenades dock Jon Anderson, Steve Howe, Rick Wakeman, Chris Squire och Alan White för såväl turnéer som nya studioinspelningar. Den här nya 4CD+1DVD-utgåvan samlar de inspelningar som tidigare har givits ut separat i olika format. Studioinspelningarna tillhör måhända kanske inte gruppens största klassiker, men liveinspelningarna från 1996 har en sällsynt lyster. I äldre låtar som And You And I, The Revealing Science Of God och tolkningen av Paul Simons America glänser bandmedlemmarna såväl individuellt som tight samspelt enhet med utrymme för improvisation. Yes melodiöst symfoniska prog rock i gränslandet mellan Debussy och The Beatles Abbey Road-svit framstår här i all sin glans. CO

Absolute Synth Anthems [EVA Records / Universal]
Den åtta år gamla samlingsdubbeln Absolute Synth Classics ersätts och uppgraderas nu till 3CD. Den tredje CD:n innehåller nu även några av de senaste årens electrohits, som t.ex Kleerup feat. Robyn With Every Heartbeat och Robyns egen Dancing On My Own. Grunden ligger dock förstås liksom tidigare I 80-talet och samlingen inleds med Human League Don’t You Want Me, Duran Duran Girls On Film och de i somras Sverige-aktuella Alphavilles Big In Japan. Bland övriga artister och grupper kan nämnas Frankie Goes To Hollywood, Kraftwerk, Simple Minds, Japan, Ultravox, Soft Cell och Lustans Lakejer. I förra veckan lanserades samlingen med en större kampanj i TV4. CO