Vem är Ludvig Werner och varför tror du att just du blivit IFPI:s nye vd?
– Jag är 45 år gammal, med rötter på Gotland och i Värmland. I musikbranschen har jag arbetat sedan 1993. Air Music, MCA, Universal, Fame Studios, Bonnier Amigo, Snowfish i kronologisk ordning.
– Jag har suttit i IFPI:s styrelse sedan 2003 och jag tror kanske att kombinationen av min bakgrund som indie/major (Bonnier Amigo) och de senaste åren som IFPI:s ordförande var en kombination som styrelsen tyckte var lämplig för en ny vd.
Berätta lite om ditt musikliv bakåt i tiden, som lyssnare och ditt eget gitarrspelande!
¬ Musikintresset tog fart på riktigt sent 1970-tal. Först lite punk, men sedan var det framförallt ska under högstadiet. The Selecter i Örebro konserthus var en grym konsert! Men jag var aldrig genrenörd, tyvärr kan jag tycka ibland. Popen tog över, en kompis tvingade mig att börja lyssna på jazz och min rumskompis under universitetstiden i Uppsala gjorde listor på exakt vilka klassiska inspelningar jag var tvungen att skaffa o.s.v.
¬ Nu bävar jag för de krav på funk och soulkunskaper Magnus Mårtensson (IFPI-jurist/reds.anm) kommer att tvinga på mig… Mitt eget spelande genererade ibland gratis öl på nationerna i Uppsala, men inte mer…
De stora frågorna för IFPI är uppenbara för de som är i branschen, men hur summerar du dem för en mindre initierad?
– Medlemmarnas intäkter via IFPI som Music Licensing Company, aktivt ansvarstagande för medlemmarnas juridiska rättigheter, samarbete med kollegorna inom musikbranschen samt angränsande branscher; såsom film, bok, tv, dataspel.
Vad är just nu högst på agendan? Vad är det första du tar tag i?
– Till glädje för mig själv och alla berörda finns inga surdegar att kasta sig över. Lasse har gjort ett lysande jobb i många år och kansliet är vansinnigt kompetent med stor kunskap om alla de aktiviteter och processer vi är involverade i.
– Jag tror att min energi i ett första skede kommer att gå till att skaffa mig nödvändig detaljkunskap för att sedan kunna forma en egen strategi tillsammans med styrelsen. Jag tror att IFPI:s största utmaning är att kunna kombinera en effektiv hantering av huvudfrågorna jag nämner under fråga tre ovan, med att samtidigt bli en viktigare diskussionspart för våra politiker, för musikbranschen som helhet och för media. Det är tydligt att branschen fortfarande möts av mycket okunskap i kontakt med externa parter. Om vi kan öka den allmänna kunskapen om vår bransch kan vi få större gehör för våra huvudfrågor vilket i förlängningen gynnar Sveriges musikliv.
Lars Nylin
