Den österrikiska stråkkvartetten radio.string.quartet.vienna har tidigare bl.a tolkat Esbjörn Svensson tillsammans med gitarristen Ulf Wakenius och på egen hand gjort ett ACT-album där man fritt översatt John McLaughlins banbrytande jazzrockgrupp Mahavishnu Orchestra makalösa instrumentalexcesser till personligt egensinniga stråkarrangemang. Tillsammans med sångerskan Rigmor Gustafsson intar man inte helt oväntat en något mer traditionellt uppbackande roll, även om kvartetten i t.ex Joni Mitchells sångversion av Charles Mingus The Dry Cleaner From Des Moines spelar fullkomligt halsbrytande slingor.
Rigmor Gustafssons repertoar hämtar den här gången material från en rad olika låtskrivare. Burt Bacharach / Hal David ligger bakom två låtar som tidigare spelats in av bl.a Dusty Springfield och The Carpenters. Paul Simon, Stevie Wonder och Bob Telson svarar för en titel var. Dessutom avslutas albumet med ett stämningsfullt arrangemang av Ack Värmeland du sköna.
Rigmor Gustafsson själv har komponerat två av numren, men oavsett vem som har signerat melodierna känns det mesta som om det vore skrivet just för det här speciella projektet. Med start i Karlstad fredag 12 mars turnerar projektet i MTA/Rikskonserters regi i mars-april fem veckor i Sverige. CO
Moto Boy Lost In The Call [Songs I Wish I Had Written / Border]
Med sin särpräglade sångstämma och sin androgyna framtoning har Moto Boy de senaste åren sakta men säkert etablerat sig som ett av de mest spännande namnen på den svenska musikscenen. Det nu aktuella albumet Lost In The Call kan mycket väl vara det album som på allvar etablerar honom hos den lite bredare publik, som tidigare bara har kommit i kontakt med honom vid enstaka tv-framträdanden.
Likt Anthony, en gång i tiden även Roy Orbison, rör sig Moto Boy tyngdlöst fram över spänningsfyllda hav av djupa känslor och stämningar. Likt dessa sjunger han med en ljus stämma i det övre registret melodier så sköra att man som lyssnare ofrånkomligen sitter på helspänn och nästan fruktar att det hela bara är en slags vacker illusion som när som helst kan brista. Sköna If Only Your Bed Could Cry (som tidigare hörts i en likaledes drömsk version på Titiyos senaste album Hidden) är bara ett av flera exempel på den magi som skapas när Moto Boy intar scenen. Här gör han sången med endast försynta stråkar mjukt svävande ovan det enkla gitarrkompet – om omöjligt ännu sprödare, naknare och med ännu mera nerv än förut. Hela albumet bygger på samma känslor och är en oerhört väl sammanfogad helhet. CO
Josh Rouse El Turista [Bedroom / ADA / Warner Music]
Den amerikanske singer-songwritern Josh Rouse följer upp fjolårets EP Valencia med ett album där han ytterligare fördjupar och stärker det spanska/latinska inslaget i musiken.
– I know it’s kind of funny, this Midwestern guy doing Brazilian songs in Spanish, säger Rouse själv. I don’t know if it fits, but I like the way it feels.
El Turista är en oerhört väl sammanhållen albumproduktion och innehåller flera gnistrande pärlor i det stillsamt gungande flödet av fascinerande sånger framburna på behagligt avspända rytmer. En av höjdpunkterna är en smått osannolik version av den traditionella amerikanska folksången Cotton Eye Joe – som inte alls är besläktad med Rednex 90-talshit, utan ett av albumets innerligaste ögonblick. Men här finns flera vackert stämningsfulla låtar där man som lyssnare bara kan blunda, luta sig tillbaka och förflyttas till en enkel bar någonstans nära havsstranden, med en svalkande drink i solnedgången. CO
Bob Seeger Live In ’65 [Appleseed / rootsy.nu]
Så sent som i fjol belönades den amerikanske folk- och protestsångaren Bob Seeger med en Grammy – för senaste albumet At 89 [Appleseed / rootsy.nu], inspelat vid just 89 års ålder. Så det känns onekligen lite fel att i just hans sammanhang tala om ”karriärstoppar”. Men den Seeger som för att par år sedan hyllades av Bruce Springsteen med projektet We Shall Overcome: The Seeger Sessions firade säkerligen sina allra, allra finaste triumfer under 1960-talets första hälft – och den här tidigare helt outgivna inspelningen från en stor konsert på Carnegie Music Hall i Pittsburg gjordes i slutet av februari 1965, då den elektrifierade Bob Dylan och den engelska vågen med inte bara The Beatles och The Rolling Stones, utan även Dave Clarke Five, Herman’s Hermits och kompani inte helt hade övertagit scenen ännu. Bob Seeger är i toppform och bjuder generöst på inte mindre än 31 sångnummer, såväl traditionella folksånger och egna kompositioner och arrangemang (If I Had A Hammer m.fl) som Dylans A Hard Rain’s A-Gonna Fall. Konsertens höjdpunkt ligger som sig bör i finalen, då nämnda If I Had A Hammer toppas med Woody Guthries odödliga This Land Is Your Land och egna Where Have All The Flowers Gone. Mer än ”bara” ett ovärderligt tidsdokument. CO
Joan Armatrading This Charming Life [Hypertension / Kommunikation / BAM]
Joan Armatrading föddes i Västindien 1950 och flyttade sju år gammal med familjen till England, där hon i början av 70-talet fick sitt genombrott direkt med sitt debutalbum producerat av Gud Dudgeon (Elton John, David Bowie m.fl). Med albumet Me Myself I blev hon kring mitten och i slutet av 70-talet ett världsnamn. För tre år sedan fick hon en nytändning i sin då något falnade karriär, då hennes grammynominerade album Into The Blues toppade Billboards Blues Chart.
På nya albumet har hon skrivit alla elva nummer själv – och spelar med undantag av trummorna alla instrument själv. Resultatet är ett typiskt Joan Armatrading-album, med hennes lika varma som stöddigt kaxiga sångstämma säkert balanserande ovanpå blåtonade rock- och funkkomp. Bäst är det dock när hon tar ett steg tillbaka och låter lyssnaren höra sångerna om hennes livs stora kärlek. CO
Absolute Cinema [EVA / Sony Music / X5 Music]
Samlingstemat Absolute Cinema bygger på låtar kända från en rad skilda storfilmer, från 60-talet (James Bond) fram tills idag (Sheri U Got Me Good från Snabba Cash). Musiken i spåren består inte bara av ”filmmusik” i klassisk mening, utan delvis av låtar som blivit kända p.g.a. att de upptäckts av den stora publiken efter att ha hörts i olika soundtrack med sådant eftertryck att de för de flesta för evigt är och förblir kopplade till filmerna. Till den nämnda kategorin hör t.ex Roxettes It Must Have Been Love (som blev en hit efter att ha hörts i Pretty Woman) och Chuck Berrys You Never Can Tell (Pulp Fiction).
Från vilka filmer kända låtar som Celine Dion My Heart Will Go On, Irene Cara Flashdance… What A Feeling och Harold Faltermayer Axel F är hämtade känner nog de flesta till. Musiken till Grease, Ghostbusters och Purple Rain likaså. Andra klassiska ”filmhits” i samlingen är bl.a Wet Wet Wets nyinspelning av The Troggs 60-talshit Love Is All Around (Fyra bröllop och en begravning), Berlin Take My Breath Away (Top Gun) och Jevetta Steeles Calling You (från Bagdad Café). I en annan bemärkelse klassisk filmmusik är ledmotiven från Gudfadern och Love Story. Roligast är förstås Mony Pythons Always Look On The Bright Side Of Life från Life Of Brian. De totalt 61 spåren säljs som 3CD till priset av 1. CO
