Förr kändes det som en smått irriterande evighet när det dröjde tre-fyra år mellan albumen från Helen Folasade Adu. Numera tar det tio år – så länge har det gått sedan mästerliga Lovers Rock. Men i dag känns det snarare som en ynnest att ljudkollektivet Sade tar så god tid på sig att få ihop nya plattor. Följden blir musik som är djävulskt slipad, men med få undantag är så utan att tappa bettet. Alla som följt Sade sedan debuten 1980 kommer att känna igen sig. Någon gång är utflykterna i reggae lite längre än förr. I några sekvenser är musiken så nedtonad att det doftar Talk Talk. Men oftast handlar det om samma sublima fusion av soul, pop och jazz. En mästerlig påminnelse om att fernissad 1980-talsmusik inte alltid var av ondo. LN
Efterklang Magic Chairs [Rumraket/Playground]
Utanför Skandinavien släpper danska Efterklang sitt nya album hos det engelska bolaget 4AD. Den som kan den etikettens historia minns många exempel på artister som sökt kombinationer av pop och mäktig epik. Just detta är också visionen bakom det tredje albumet med gruppen som kanske är den mest efterfrågade under det just nu pågående by: Larm i Oslo. Efterklang är inte alltid så nydanande. Men klangbilderna är ofta utomjordiskt vackra och alla som förälskat sig i band som Coldplay eller Mercury Rev har mycket att hitta här. LN
Jason & the Scorchers Halycon Times [Playground]
Jason Ringenberg och hans Scorchers är ett band av sorten som man inte vet var man riktigt har. Bildade i slutet av 1970-talet har cowboy-punkens största band kommit och gått genom åren i olika konstellationer, för att sedan åter läggas i malpåse hemma i Nashville. Nu är man bevisligen tillbaka igen – i en sättning som inkluderar svenske trumslagaren Pontus Snibb – och det var ett bra tag sedan gruppen gjorde en så här pass gedigen platta. Några av de starkaste spåren är melankoliskt Tom Petty-suggestiva. Men här finns även klassisk ko-punk (som i inledande Moonshine City/Releasing Celtic Prisoners) och några mäktiga doser vemodig country. LN
Zacke Visst är det vackert [BD pop/Universal]
Zackarias ”Zacke” Lekberg är en Stockholmsflyttad norrbottnisk rappare med begåvning nog att kunna nå utanför genrens initierade publik. Likt Promoe eller Timbuktu har Zacke förmågan att förena genrer från olika håll (hiphop, soul, pop, folkmusik, blues) till något som låter renodlat svenskt. Zacke når inte alltid fram. En hel del har den valpighet som gjort att många utomstående, som undertecknad, efter generation Petter vid dagens slut valt genrens amerikanska original. Men i spår som inledande Flaskpost från utopia, komplett med hammondorgel, klarar Zacke av all konkurrens och seglar med sina lätt sarkastiska folkhemsskildringar upp som en potentiell Grammisnominering senare i år. LN
