När jag 2008 ramlade in i Brooklynbandet Yeasayer på Way Out West-festivalen innebar det en angenäm chock. Jag hade inte hört talats om bandet innan festivalen, och trodde för ett slag att jag hamnat i en tidsbubbla; i en tidsresa tillbaka till tiden för Talking Heads Speaking in Tongues eller Peter Gabriels So. Men det kändes ändå inte som en nostalgitripp, något som kan drabba ett i övrigt älskvärt band som Midlake. Yeasayer uppfyllde kort och gott floskeln ”spännande band”. Jag var uppenbarligen inte ensam om att tycka så. Hösten efter förekom debutplattan på årsbästalistor världen över. Det ska bli intressant att se om nya Odd Blood får samma bemötande. Denna gång är uttrycket inte alls lika tidsomfattande. Yeasayer gör på album nummer två nervig electropop som visserligen har rötter bakåt i tiden – till 1980-talets Depeche Mode eller Tears for Fears – men som ändå primärt känns nu. Personligen är jag en gnutta besviken, saknar lite det mer episka anslaget i premiären. Men kommersiellt är det säkert ett självklart vägval, i en låt som Ambling Alp låter Brooklynbandet rent av som ett namn för topp 10 och Chris Keating är en grym sångare. LN
Bryn Terfel Bad Boys [DG/Universal Music]
Basbarytonen från Wales är möjligen den största rösten i sin generation. Han har definitivt den bästa smaken i fotboll; i nyårshelgen kunde man se honom i svensk TV iförd en halsduk med trycket GIF Sundsvall. Efter detta blev det med stor entusiasm som jag lyssnade när han på det nya albumet (som släpptes sent 2009 i vissa länder) sjunger "elaka" karaktärer ur operor, operetter och musikaler. Från "Don Giovanni" till "Les Misérables" och "Sweeny Todd". I den sistnämnda gästas Terfel av Anne Sofie von Otter. LN
Mackaper When All Is Sad and Dawn [Airwaves/Playground]
När Ifpi nyligen höll pressträff och presenterade vårens skivutgivning var Mackaper ett av namnen som jag hajade till på. Debutplattan infriar förväntningarna, med instrumental musik som är lika mycket folkprogg och kraut från tidigt 1970-tal som den är tidsriktig i en era som föder band som Detektivklubben. Mackaper – ett sidoprojekt från Martin Hulthén och Per Nyström i The Concretes – lånar från orgeltrollkarlen Bo Hansson och andra drömmare utan att det någonsin låter som om de gått vilse bland svenska sankmarker och sägner. LN
