Robbie Williams senaste album Rudebox (2006) var visserligen ingen klockren framgång, men med de senaste årens samarbeten med Lily Allen och Pet Shop Boys (hitsingeln She’s Madonna) har den engelska megastjärnan ändå lyckats behålla sin position i toppen. Totalt har Williams genom åren sålt fantastiska 55 miljoner album och i såväl hemlandet England som i resten av Europa är och förblir han en ikon.
Första singeln Bodies från det nya Trevor Horn-producerade albumet gick direkt in på SverigeTopplistans fjärdeplats när den släpptes 12 oktober och ligger fortfarande kvar runt topp 10-strecket (förra veckan plats 12). Med den breda mixen av typiska Robbie Williams-låtar i spåren – ballader, melodiös britpop, rock och klubbmusik – lär säkerligen detta album kunna infria förväntningarna på att klättra lika högt på listorna som den engelska stjärnans tidigare soloframgångar.
Från Storbritannien rapporteras att Reality Killed The Video Star sålde 85 000 exemplar på utgivingsdagen i veckan. Med största sannolikhet innebär detta att Robbie Williams för åttonde gången i ordningen kommer att gå rakt in på albumlistans förstaplats i hemlandet.
Just nu toppar dessutom albumet iTunes-listorna i ytterligare totalt femton länder. CO
Rachid Taha Bon Jour [Wrasse / BAM]
Med tanke på Manu Chaos välförtjänta framgångar i Sverige de senaste åren, så är det faktiskt nu hög tid att Rachid Taha – en annan stjärna i ”världsmusik”-facket – får den uppmärksamhet han förtjänar. Sedan 90-talet har Taha i en jämn ström producerat fantastisk musik i flera olika stilar, men frågan är om han tidigare har gjort ett så brett tilltalande album som nu aktuella Bon Jour – där han med en färgsprakande mix av rai, pop, rock, traditionella arabiska klanger och en stor dos gränsöverskridande musikalisk lekfullhet har skapat ett album med ytterst hög kommersiell potential.
Låtarna är lika färgstarka som skivomslaget och redan i öppningsspåret Je T’Aime Mon Amours lustiga mix av electronica-flirt, akustisk folkmusik och pop sätter han tonen. Efter bl.a en lysande arabisk version av The Clash Rock The Casbah utnämns Rachid Taha ofta som ”raimusikens punkare”, men hans uttryck är både betydligt större och bredare än så. Nu? Eller aldrig? CO
The Confusions A Permanent Marker [Massproduktion / BAM]
The Confusions har kommit fram till sitt totalt åttonde album och fortsätter att växa, såväl musikaliskt som publikt. De senaste åren har man turnerat i såväl Ryssland som USA och fjolårets album The Story Behind The Story rankades som Årets platta i Peru (!).
Nya A Permanent Marker tillhör tveklöst det starkaste det norrländska bandet har givit ut på skiva och de tretton spåren visar såväl upp en imponerande bredd som både tyngd och djup. Utan att någonsin ens vara i närheten vara i närheten av att tappa fotfästet balanserar The Confusions idag elegant på en högt spänd lina mellan melodiös pop och ettrig rock’n’roll med taggigt elektriska gitarrslingor. Första singeln I Won’t Be Sober When This Is Over (med keyboardisten Zarah Andersson-Knut vid sångmikrofonen) är bara en av flera låtar som sticker ut – skönt The Cure-färgade Got To Get Away en annan. CO
Cobra Killer Uppers and Downers [Monika / BAM]
Gina V. D'Orio och Annika Trost i tyska Cobra Killer har med åren tonat ner de brutalt attackerande tongångarna som de presenterade när de debuterade som duo för lite drygt tio år sedan. De hade då samarbetat med Alec Empires ”digital hardcore movement”, där de med vasst klingande synthar och hårt pumpande basgångar utvecklat en spektakulär form av ”synthpunk” – Gina V. D’Orio debuterade dock på musikscenen redan vid 12 års ålder, två dagar efter murens fall.
På sitt senaste album dominerar Cobra Killers mer lekfullt experimentella spår, även om man tillsammans med bl.a Jon Spencer, Thurston Moore (Sonic Youth) och J Mascis (Dinosaur Jr) röjer ohämmat i låtar som Hang Up Pin Up, Goodtime Girl och Schneeball in die Fresse. CO
Marie Glad Rescue Me [Royal Sister]
Efter tre EP med dels bandet Royal Sister, dels som soloartist, presenterar sångerskan Marie Glad sin första fullängdsskiva i eget namn. Titellåten släpptes som singel i maj och gav en försmak på den genomgående stämningsfulla, men i ramarna för det väl sammanhållna låtmaterialet mycket varierade låtmaterialet. Här finns både stillsamma ballader och suggestiva spår av snarast indiepop-karaktär – låtar som byggs upp från närgående viskande lägen till känslomässigt brusande starka vågor. Marie Glad har själv producerat större delen av albumet, med Daniel Kwon Joon Hult och Daniel Axén som medproducenter. CO
