Tillsammans med projektledaren Ann-Marie Beckman-Forsberg (idag ensam anställd på MNW Music AB) har Håkan Lagher sammanställt ett både roande, lärorikt och färgstarkt verk i coffee table book-format. De många läsvärda texterna, formgivaren Lasse Ermalms frikostigt bildsatta layout och redigering, samt fyra medföljande cd-skivor gör Ljud från Vaxholm till en bok som man efter den första sträckläsningen gärna återvänder till för att bläddra i, läsa och återupptäcka flera gånger.
”MNW:s betydelse för det svenska musiklivet kan aldrig överskattas”, konstaterar Lagher i sitt inledande kapitel Från Music Network till Musiknätet Vaxholm och tillbaka. Sant.
Genom att låta nyckelpersoner som Tore Berger, Leif Nylén, Rolf Wikström, Stefan Sundström och Peter LeMarc på ett personligt sätt själva berätta om musiken och bolaget både fördjupas och färgsätts historien. Särkilt Rolf Wikströms hisnande minnen från en skivinspelningen ute i huset på Vaxholm har sina poänger… Liksom kapitlet Kim Fowley!
På ett elegant sätt lyckas dessutom Lagher, utan att riva upp onödiga sårskorpor, dessutom inkludera de turbulenta MNW-åren i slutet av 90-talet och början av detta decennium. Bengt Eriksson kompletterar helhetsbilden med utmärkta intervjuer med bl.a Mikael Wiehe, Anders Melander i Nationalteatern och den mytomspunne amerikanen Kim Fowley.
De många återgivna skivomslagen – flera f.ö. ursprungligen designade av Ermalm’s Egenart – samt arkivbilder på bl.a Ulf Dageby, Anders Melander, Afzelius och legendarer som Bo Anders Larsson och Kim Fowley bidrar förstås lika mycket till historiebeskrivningen som texterna. Sist i boken ligger en omfattande förteckning över skivbolaget samtliga skivutgivningar sedan 1969.
De fyra cd-skivorna i pärmen är sammanställda på lika många teman: Progg, Svenskt, Engelskt och Folk & Instrumentalt. Samtliga skivor rymmer pärlor, men precis som i texten är det förstås proggåren på sjuttiotalet som är intressantast. Utöver givna favoriter med Nationalteatern, Hoola Bandoola Band, Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Nynningen, Blå Tåget och Ulf Dageby i rollen som Sillstryparn (Doin’ The Omoralisk Schlagerfestival) finns även mindre kända guldkorn med Risken Finns, Avgrunden, Love Explosion, Gläns över sjö och strand samt Charlie & Esdor i spåren.
Idag görs det inga nyproduktioner på MNW, utan verksamheten handlar främst om att förvalta och sprida den musik som redan finns i skivbolagets katalog. Fortsätter man att göra det på samma fina sätt som med det här praktfulla jubileumsverket (och de nyligen utgivna tio albumen i den särskilda jubileumsserien) så finns det dock all anledning att hålla både öron och ögon öppna för MNW:s utgivningar även i framtiden – trots att det här handlar om historia! Svensk musikhistoria, berättad och förevigad på högsta nivå.
Claes Olson
