Kraftwerks utgivningsserie [Mute / EMI] tar sin avstamp i klassiska Autobahn och innehåller samtliga studioalbum – inklusive remix-albumet The Mix (1991) – fram t.o.m. det senaste studioalbumet Tour de France som kom 2003. Enligt Ralf Hütter (som idag är den enda kvarvarande originalmedlemmen) arbetar man för närvarande även på att återutge de tidigare albumen på samma sätt, men det projektets slutpunkt ligger troligtvis minst ett par år fram i tiden. De remastrade skivorna släpps både som cd-box och var för sig samt på tjock vinyl.
– The sound needed remastering, to be like the originalversions, only with high sound quality in stereo, clean and dynamic, berättar Hütter för den engelska musiktidningen Mojo. So it’s like a reconstruction, like when a painter takes his paintings from the archives and blows the dust off and puts them in a retrospective.
CD-skivorna ligger förpackade i vackert formgivna slipcase som tydligare än tidigare åskådliggör de enskilda albumens individuella särart och karaktärsdrag. Såväl skärpan i de åtta olika pusselbitarna som storheten i den samlade summan framstår därför med större tydlighet än någonsin.
Dessutom är ljudet tveklöst klart förbättrat i alla register. Den hårda tågrytmen på Trans Europe Express rullar effektivare än någonsin, basen mullrar starkare och i toppen av ljudbilden framträder detaljerna klarare än förut.
Kraftwerk remasters 12345678
Autobahn (1974)
En kortare version av titelspåret blev en med dåtidens mått mätt fullkomligt osannolik hitsingel på båda sidor om Atlanten. LP-baksidans resterande fyra spår har sina poänger, men pekade inte lika entydigt framåt som den musikaliskt tredimensionella resa som på sin tid varande hela LP:ns förstasida.
Radio-Activity (1975)
En faktiskt både elegant väl sammanhållen och rikt varierad temaskiva som inleds med en tickande geigermätare och slutar med krautrocksången Ohm Sweet Ohm – en modern vaggvisa på temat Hem, ljuva hem. Atmonsfäriska elektronmusikstycken varvas med Kraftwerk-pop av det slag som på kommande album gav gruppen en större publik än den lilla – men redan starkt dedikerade – skara som hyllade kultbandet 1975.
Trans Europe Express (1977)
Kraftwerks kanske viktigaste och mest stilbildande produktion. Såväl den tredelade Trans Europe Express-sviten som Showroom Dummies och suggestiva Hall Of Mirrors befäste gruppens musikaliska storhet. Med albumet bidrog Kraftwerk till att lägga grunden till både techno, electro och den housemusik som i nästa decennium skapades i Detroit. Samtidigt var det på Trans Europe Express-albumets sagolika omslagsbilder som Kraftwerk för första gången lyckades personifiera sin musikaliska image till fullo och blev ett helhetsbegrepp.
The Man Machine (1978)
Autobahn var visserligen en spektakulär hit på båda sidor av Atlanten, men det var med det här albumet som gruppens magiskt egensinniga förmåga att skapa omisskännliga ”Krafwerk-hits” med både oförglömliga popmelodier och dansvänliga beats verkligen befästes. The Model och Kraftwerk-fansens kanske allra största favoritnummer genom tiderna: The Robots, bidrog till att gruppen nu fick efterföljare som varken drog sig för att kopiera image eller sound (Gary Numan m.fl). The Man Machine är förmodligen det lämpligaste introduktionsalbumet för nya lyssnare.
Computer World (1981)
Den dag Kraftwerk hade kommit fram till ett album med titeln Computer World hade gruppen på sätt och vis nått en slutpunkt – eller åtminstone ett viktigt delmål. På omslaget var medlemmarna reducerade till dataanimerade profiler och på baksidan helt ersatta av de robotar som introducerats på The Man Machine. Computer World är på sätt och vis höjdpunkten i Kraftwerks produktion och med elektroniska pärlor som Pocket Calculator, Numbers, Computer Love och Computer World etablerade Kraftwerk som ett världsnamn, med lika hängivna fans runt om i världen.
Techno Pop (1986)
Efter åtta album på tio år kom det att dröja fem långa år innan Kraftwerk återvände till scenen med albumet Electric Café – nu omdöpt till Techno Pop. Den nya titeln härrör naturligtvis till den tredelade svit vars delar, titlar och rader med åren kom att bli MTV-generationens kanske mest kända mantra: Boing Boom Tschak – Musique Non Stop – Techno Pop… Med den då nya samplingtekniken lyckades Kraftwerk ännu en gång föra sin musik till nya höjder.
The Mix (1991)
Efter ytterligare fem års uppehåll och väntan släpptes i början av förra decenniet äntligen ett nytt album – som visade sig bestå i för dansgolvet rekonstruerade versioner av äldre låtmaterial. Klassiker som The Robots, Computer Love och Trans Europe Express presenterades med tydliga influenser från den Detroit-techno, som tyskarna under det föregående decenniet själva hade varit med om att initiera. The Mix är dock ändå både det givna samlingsalbum och den lika givna karriärsammanfattningen. Redan samma år turnerade Krafwerk med i stor sett samma show som fortfarande för fem år sedan beskrevs som häpnadsväckande innovativ.
Tour De France (2003)
De tidigare årens uppehåll på fem år mellan albumen överträffades med råge när Kraftwerk fullföljde sina visioner att skildra cyklingens fröjder – ett arbete som inleddes redan med electro-singeln Tour De France 20 (tjugo) år tidigare. När Tour De France / Soundtracks äntligen kom sommaren 2003 var det den första Kraftwerk-fullängdaren på hela tolv (12) år och det första nya studioalbumet sedan Techno Pop / Café Electric 1986 – sjutton (17) år tidigare. Den musikaliska utvecklingen visade sig dock lyckligtvis inte ha stått still. I spåren finns såväl futuristisk cyber-funk som mer metalliska klanger än ens Trance Europe Express-spåret Metal On Metal uppvisade på 70-talet.
Claes Olson
