Nedan presenterar Claes Olson samtliga 14 The Beatles-album i ord:
Please Please Me (1963)
Med högenergiska nummer som Paul McCartneys inledande I Saw Her Standing There, oemotståndlig solskenspop som i titellåten och John adrenalindrivna explosion i avslutande Twist And Shout lyfte The Beatles redan i debutalbumets bästa spår från raketrampen och lade grunden till sitt personliga sound och de kommande framgångarna. I motsats till den året innan utgivna singelversionen av Love Me Do (som idag hittas på samlingsalbumet Past Masters) hörs här Ringo Starr – istället för Alan White – bakom trummorna på den remastrade albumversionen.
With The Beatles (1963)
The Beatles andra album tillhör bandets största klassiker – inte minst på grund av det svartvita gruppfotot på omslaget. Liksom på debutalbumet är sex av de 14 spåren covers, men sedan debuten spelades in bara lite drygt ett halvår tidigare har medlemmarna hunnit växa i studion och inspelningarna är både tajtare och mer självsäkra. Bland de egna kompositionerna märks All My Loving och den ursprungligen till The Rolling Stones donerade I Wanna Be Your Man. Bland covernumren glänser Chuck Berrys Roll Over Beethoven, Smokey Robinsons The Miracles-hit You Really Got A Hold On Me och den fantastiska versionen av Money.
A Hard Day’s Night (1964)
När det här soundtracket till Richard Lesters film med samma namn släpptes i mitten av juli 1964 hade Beatles-febern spritt sig även till andra sidan Atlanten. I april låg The Beatles både etta, tvåa, trea, fyra och femma på den amerikanska Billboard-listan. Att soundtrack-LP:n som gavs ut bara tre månader senare innehöll endast en av dessa singelhits – Can’t Buy Me Love – är talande för både för bandets enorma kreativitet och storhet. För första gången hade bandets ovärderlige producent George Martin tillgång till en fyrakanalsbandspelare i studion, vilket är en av flera bidragande orsaker till att soundet kunde vidareutvecklas ytterligare.
Beatles For Sale (1964)
Med undantag av den medvetna retroprojektet Let It Be i slutet av The Beatles karriär är For Sale det enda album i katalogen där bandet inte tog två steg spikrakt framåt, utan istället snarast rörde sig bakåt eller i sidled. Efter att på förra albumet enbart presenterat egna Lennon/McCartney-kompositioner botaniserade man nu i repertoaren från klubbåren i Hamburg – drivna av hetsen att hinna ut med en ny LP till julhandeln. Derek Taylors omslagstext innehåller flera pärlor, bl.a raderna: ”When, in a generation or so, a radio-active, cigarr-smoking child, picnicking on Saturn, asks you what the Beatles affair was all about – ?Did you actually know them?” – don’t try to explain all about the long hair and the screams! Just play the child a few tracks from this album and he’ll probably understand what it was all about. The kids of AD 2000 will draw from the music much the same sense of well being and warmth as we do today”.
Help! (1965)
Bandets femte album byggde, liksom deras tredje, på eget låtmaterial specialskrivet för en film. De första sju cd-spåren (sida A på original-LP:n) ingick i soundtracket – från titellåten via akustiska You’ve Got To Hide Your Love Away till avslutande singelhiten Ticket To Ride. LP-baksidans spår är dock långt ifrån några ”fillers”, utan rymmer bl.a en av bandets mest klassiska kompositioner: Yesterday (i princip ett George Martin-arrangerat solonummer av Paul McCartney).
Rubber Soul (1965)
Rubber Soul kan sägas utgöra kulmen på The Beatles första halva av karriären och var den första album där inte bandets namn stod att läsa på omslagets framsida. Minst hälften av låtarna kan rankas bland bandets mest klassiska pärlor och inspelningen blomstrar av den musikaliska idérikedom som snart skulle komma att föra bandet till nya höjder. George Harrison har fått bidra med två av albumets 14 kompositioner, elva är signerade Lennon/McCartney och en av de nya låtarna (What Goes On) bär den unika krediteringen Lennon/McCartney/Starkey – Ringo Starr gör alltså officiell låtskrivardebut!
Revolver (1966)
Experimentella Revolver tillhör de The Beatles-album som med jämna mellanrum brukar ligga i topp när musikhistoriens bästa skivor röstas fram av såväl musikkritiker som vanliga musikälskare. Det klassiska svartvita omslaget gömmer tveklöst en av skivhistoriens mest färgstarka produktioner. Från George Harrisons inledande Taxman till Lennons avslutande mästerverk Tomorrow Never Knows ligger ett mångfacetterat pärlband av låtar som visar upp bredden i The Beatles så här dags fulländade förmåga att tillsammans med George Martin och nye ljudteknikern Geoff Emerick ta vara på den studions möjligheter.
Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band (1967)
Enligt många The Beatles allra finaste mästerverk och, oavsett mer subjektiva omdömen, säkerligen hela det omvälvande 60-talets mest betydelsefulla skivproduktion. Albumet är oerhört genomarbetat in i minsta detalj – från omslag till andra sidans på sin tid ändlöst repeterade innerspår på LP:n, ett spår som lyckligtvis finns med även här och (precis som på original-LP:n) kommer några sekunder efter det långa avslutande pianoackordet i A Day In The Life (som de senaste åren har tillhört höjdpunkten på flera Neil Young-konserter!). The Beatles hade vid den här tidpunkten slutat turnera och fokuserade istället helt på studioarbetet. Att detta var bandets åttonde album på bara lite mer än fyra år är snudd på ofattbart.
Magical Mystery Tour (1967)
Soundtracket till The Beatles TV-film från julen 1967 var egentligen aldrig tänkt som ett album, utan släpptes ursprungligen i form av en dubbel-EP med tre låtar på varje skiva. I USA kompletterades dock de sex originalspåren med ytterligare en handfull singelhits från samma år och på så vis skapades det här fullängdsalbumet. Utöver titellåten innehåller soundtrackspåren bl.a The Fool On The Hill och I Am The Walrus. ?The other selections” rymmer klassiker som Strawberry Fields Forever, Penny Lane och All You Need Is Love.
The Beatles (även känt som The White Album, 1968)
1968 var ett nytt hyperkreativt år för The Beatles – men dels handlade det om flera olika projekt som inte hade med bandets musik att göra, dels började medlemmarna i betydligt större utsträckning än tidigare nu skapa musik var för sig på sitt håll, eller i mindre konstellationer. Det vita dubbelalbumet som släpptes i slutet av november rymde trots det inte mindre än 34 spår, trots att vare sig låtarna från singlarna Lady Madonna eller Hey Jude fanns med (den sistnämnda singelns b-sida Revolution ingick visserligen, men i en annorlunda akustisk version). P.g.a. de mer experimentella inslagen på sin tid ibland ansett som ett album som ”hade varit bättre som en vanlig enkel-LP”, men idag ofta rankat som ett av världens bästa – rent av de allra bästa – album någonsin.
Yellow Submarine (1969)
Soundtracket till den tecknade filmen om de fyra Liverpool-sönernas psykedeliska äventyr i Pepperland återutgavs för några år sedan med ett till stora delar annat innehåll än originalalbumets. Nu återutges dock albumet som det såg ut när det släpptes första gången i januari 1969, d.v.s. med George Martins orkestrerade filmmusik som spår 7-13. Här finns alltså endast fyra Beatles-låtar som inte finns på något annat album. Ett av dessa – Harrisons makalösa It’s All Too Much – är enligt undertecknad dock värt priset i sig.
Abbey Road (1969)
Abbey Road är albumet vars omslag i år har fått tiotusentals personer att vallfärda till gatan utanför den berömda EMI-studion i London, för att på 40-årsdagen låta sig förevigas på samma övergångsställe som The Beatles fyra medlemmar beträder på omslagsbilden. Även om albumet inte blev det sist utgivna med bandet, så rymmer det de sista inspelningar medlemmarna gjorde tillsammans. Tillsammans med Sgt. Pepper, Revolver och ”vita dubbeln” är detta det album som idag brukar rankas högst av Beatles-fansen. Noterbart är att George Harrisons inte bara svarar för två av albumets starkaste låtar – Something och Here Comes The Sun , utan dessutom utforskar den första Moog-synthesizerns ljudmöjligheter i fyra spår.
Let It Be (1970)
Let It Be är med bred marginal det mest omdiskuterade albumet i The Beatles-katalogen – både bland fansen och medlemmarna själv. 2003 släpptes, under Paul McCartneys ledning, en ny version av albumet: Let It Be… Naked, utan de i efterhand Phil Spector-producerade stråkpåläggen och körerna. Vilka versioner som är de bästa finns det förmodligen nästa lika många åsikter om somd et finns lyssnare, men man måste ha ett hjärta av sten för att (oavsett studioversion) inte kunna ta till sig låtar som The Long And Winding Road, Across The Universe och McCartneys titellåt. Ursprungligen tänkt som ett ”back to the roots-projekt” med rock’n’roll rymmer spåren även en av de allra tidigaste The Beatles-kompositionerna: One After 909.
Past Masters
The Beatles Past Masters släpptes på 80-talet ursprungligen som två separat cd, vol. 1 och 2. Nu har samtliga 33 spår kompletterats till det här dubbelalbumet, vars innehåll är sammanställt av de officiellt utgivna The Beatles-låtar från 60-talet som inte återfinns på något av ovan redovisade album. Skiva 1 inleds kronologiskt korrekt med originalversionen av första singeln Love Me Do och efter såväl endast singelutgivna klassiker som She Loves You, Lady Madonna och Hey Jude samt b-sidor och ett par tyska singelinspelningar (på tyska!) avslutas skiva 2 med den minst sagt skruvade singelbaksidan You Know My Name (Look Up The Number).
Claes Olson
