utgivningar 18 oktober 2012

UTGIVNINGAR Jazz i Sverige 1959-2012

Den här veckan presenteras fem aktuella utgåvor med jazz i Sverige, från Stan Getz gästspel med Bengt Hallberg på Nalen 1959 fram till helt nya album med bl.a Lars Jansson Trio (bilden), kvartetten Good To Be, Peoria Jazzband och sångerskan Christina Gustafson.

 

Peoria Jazzband Tell Me Your Dreams [Imogena / Border]

Peoria Jazzband är en fanbärare inom den göteborgska tradjazzen. Bandet bildades 1960 och är still going strong. Turnéer har gjorts i USA, Kina och Europa. I repertoaren finns melodier från New Orleans-jazzen med några inlån från Duke Ellington och den amerikanska sångboken. För personliga arrangemang svarar klarinettisten och altsaxofonisten Johan Johansson. Han är också en bra stiltrogen solist. Sångerskan Rosemarie Simonsen bidrar också till bandets image som i No Regrets där Martin Barkstedts flygelhorn ger värmande vibbar.

En sällan spelad melodi är Irving Berlins When I Leave This World Behind som exekveras med en viss schvung vilket också gäller för Louis Armstrongs Cornet Chop Suey. I Duke Ellingtons Gypsy Without A Song har Magnus Barkstedt skapat en stämföring som appellerar till Ellingtons klangspektra.  Soloinsatserna är även gjorda med en nära känsla till Ellingtons anda. Deed I Do skall också lyftas fram. GO

 

Karl-Martin Almquist, Martin Sjöstedt, Daniel Frank, Kesivan Naidoo Good To Be [Connective / Plugged]

Den här kvartetten kallas Good To Be, samma som albumstiteln. Ledarpar är tenorsaxofonisten Karl-Martin Almquist och i det här fallet pianistenMartin Sjöstedt, som ju även är en basist av format. Kvartetten fullbordas av basisten Daniel Frank samt den sydafrikanske trumslagaren Kesivan Naidoo. Det är en progressiv grupp med teman som tilltalar. Musikerna går seriöst tillväga och skapar med ackuratess musik med substans.

Sex kompositioner har skrivits av Karl-Martin Almqvist.Martin Sjöstedtsvarar för två nummer och Daniel Franck för ett inslag. Hela skivan strålar av auktoritet där solopartierna har mycket hög karat. Tenorsaxen är lysande där kraften i spelet imponerar. Karl-Martin är verkligen på ett magnifikt spelhumör och taggar medspelarna.

Martin Sjöstedtär en ytterst genuin äkta jazzmusiker som går på sin egen upptrampade stig. Han är en tänkande spelare som inte närmar sig tangenterna på måfå. Martin berättar en historia i sina solon som biter sig kvar. Hos honom finner man en beundransvärd stabilitet och styrka.  Agerandet bakom tenorsaxens kristallklara utflykter är en lisa för örat. Kesivan Naidoos luftiga fria spel banar väg för gruppens snabba flexibilitet och lyhörda kommunikation. Där genererar Daniel Francks bas en smidig puls som blir en effektiv kontrast till Naidoos tyngre groove. Daniels avspänt vackra Lost At Sea får en värmande skön tolkning som får flaggan att gå i topp. GO

 

Lars Jansson Trio Koan [Prophone / Naxos]

Pianisten Lars Janssons trio spelar inte oväntat musik komponerad av Lars. Det är genomgående hans signum på skiva och konserter. I trion ingår basisten Thomas Fonnesbaek och Lars son, trumslagaren Paul Svanberg. Ända sedan åttiotalets första år har Lars presenterat sig i trioformat som vunnit gehör långt utanför hemlandet. Han har väckt stor uppmärksamhet i Japan och i Kanada. Otaliga turnéer har gjorts i Japan.

Den här skivan lär inte minska det japanska intresset. Här får man möta Lars skiftande sinnesstämningar. Hans sirliga inbjudande broderier och intima toner i ballader är himmelskt sköna. Temperamentet kommer fram i de passagerna som i He Who Sings And Sobs. Trion är mycket homogen där Fonnesbaeks basspel imponerar storligen både som solist och komplement bakom Lars stringenta utflykter. Mycket välanpassat i sammanhanget är Paul Svanberg vars lätta cymbalspel ger musiken ytor för luft och rymd. I Hippocampus förstärks trion med en blåsarkvintett. Här kommer åter en skiva som visar vilken magnifik klass svensk pianotrios har. GO

 

Christina Gustafson The Law Of The Lady [Prophone / Naxos]

Sångerskan Christina Gustafsson har komponerat sitt nya albums samtliga melodier, med undantag av gitarristen Erik Söderlinds My Own Way Out och Richard Rodgers klassiker It Might As Well Be Spring. Den sistnämnde melodin spelas överraskande i ett snabbt tempo. Det är en mycket ambitiös inspelning med arrangemang av klass spelade av olika kombinationer. Mestadels är de skrivna av trumslagaren och vibrafonisten Calle Rasmusson. Han är också Cristina Gustafssons medproducent. Resultatet är lysande där Christina verkligen tar ut svängarna på ett övertygande sätt. Blir det här hennes stora break? Så inbjudande är hon i sin chosefria sång.

Starka soloinsatser kommer från pianisterna Adam Forkelid och Daniel Karlsson, makalöse flöjtisten Magnus Lindgren, gitarristerna Erik Söderlind och Max Schultz samt trumpetaren Johan Setterlind. Att Pål Svenre mixat ger också skivan status. GO

 

Stan Getz with Bengt Hallberg At Nalen [Riverside / Border]

Riverside Records släpper nu åter en skiva inspelad på danspalatset Nalen i Stockholm. Det är en dubbel-cd. Stan Getz som var först ut hos bolaget hade då Jan Johanssonsom pianist året 1959. Bas spelade Daniel Jordan och William Schiöpffe var trumslagare. Från samma år är dagens platta. Nu är Bengt Hallberg pianist, Daniel Jordan basist och Egil Johansen trumslagare.

Getz är i ypperligt slag och ger valuta för pengarna. Bengt Hallberg håller sedvanlig hög klass, men tyvärr blir hans spel demolerat genom den dåliga ljudupptagningen som även basen och trummorna tar stryk av.

Fast visst är det historiskt roligt att tidigare ej utgivna inspelningar kommer upp i dagern. Bland de tolv melodierna finns All God´s Chillun Got Rhythm, Somebody Stol My Gal, I Remember Clifford och Just A ChildGO