Okategoriserade 25 augusti 2010

4 snabba med Pär Winberg

MI har pratat med Pär Winberg, som efter två decennier på EMI och senast Lionheart nu lagt ner pendlandet och återvänt till sitt Västergötland på heltid. MI garanterar att det finns en del att berätta.

Pär Winberg var i många år skivbranschens ledande pendlare sedan han för 10 år sedan lämnat Stockholm och flyttat tillbaka till Falköping, inte långt från hans uppväxtstad Skara. Han pendlade först till sin gamla arbetsgivare EMI och under de senaste åren till Lionheart. Nu har mångsysslaren Winberg – hans meritlista innehåller utgivningar i de flesta genrer – till sist slagit sig till ro och fått jobb i just Skara. MI har pratat med honom åren när han gjorde några av branschens bästsäljande samlingsskivor, men också om det nya jobbet.

Berätta om ditt nya jobb hos MusicFactory och Music Center!

– Det ena jobbet är att marknadsföra och vara informatör för ”musik och utbildningsplattformen” Music Factory, där bl.a musikutbildningen på Gymnasiet (Music & Production) och Högskolan i Skövde håller till. Dessutom tillkommer ett Högstadie snart och vill ha sin musikverksamhet i våra lokaler. Men vi har mycket annat igång också. Bland annat så har vi ett musikkollo för barn och tonåringar på sommaren som är väldigt populärt. Vi har en pop- och rockskola som skall utvecklas ännu mer, där ungdomar mellan 13-15 år får spela i ensembler tillsammans med gymnasielärarna Vi har ett unikt program som heter ”Soundmasters” som egentligen är en entreprenöriell utbildning för duktiga musiker och låtskrivare som får chansen att komma till våra lokaler för att jobba tillsammans. Vem som helst får inte går där utan man skickar in arbetsprover. Music Factory har en ambition av växa och få in ännu fler musikutbildningar i huset och fungera som ett 24/7-hus. Det finns många idéer i luften kan jag säga. Music Factory är kort och gott en driftenhet och konceptbärande del för musikbranschen.

– Den andra delen av jobbet är att jag jobbar för Music Center som är ett bolag som bland annat ”hyr ut” lärare till gymnasieskolans utbildning Music & Production (MoP) som har 170 elever. Det är den populäraste utbildningen på gymnasiet och det är två klasser per årskull som går här. På Music Center är jag med och utvecklar skolan, marknadsför den och föreläser för eleverna. Men jag har även en stor del i den verksamhet som Kristian Wejshag som är chef och ägare av Music Center bedriver vid sidan om. Han plockade fram Timoteij till förra årets festival, skrev Jessica Anderssons låt till festivalen (ihop med Dille Diedricson som också jobbar här) och har många andra järn i elden. Bland annat så har vi en stor julturné med The Playtones, Timoteij, Ola, Darin, Jessica Andersson, Jill Svensson (hon som vann talang) och Erica Sjöström. Den turnén marknadsför vi just nu, vilket är kul eftersom jag aldrig titigare jobbat med den sidan av branschen. Just nu sitter vi och också och jobbar med detta års melodifestival där jag är en sidekick och ”tyckare” till Kristian som är den som är mest operativ i arbetet.

– Just nu håller jag på och ändrar Music Factorys hemsida så den skall bli mer attraktiv och uppdaterad. Jag uppdaterar allt i trycksaksväg och jag sätter ihop marknadsföringsplanen kring Music Factory School som skall dra igång snart.

Music Factory doftar för MI väldigt mycket Marianne, "Fame Factory" och lättsamma Melodifestivalbidrag. Är inte du en rockkille?

– Först och främst är det väldigt viktigt att påpeka att Music Factory inte har ett skvatt med Fame Factory att göra mer än att vi fick ta över lokalerna. Bert har inget med undervisningen här på skolan att göra. Han äger fortfarande ”huset och tegelstenarna” och sitter i Music Factorys styrelse men har ingen operativ del i verksamheten. Men jag kan tänka mig att det blir lite rörigt med två ”så lika namn” dock. Sen när det gäller om inte jag är en rockkille så kan du hoppa upp och sätta dig på att jag är det… Det har jag alltid varit. Jag har ju till och med en egen hemsida (www.melodic.net) där vi recenserar massor utav plattor och gör mängder med intervjuer (vi har faktiskt med kontakt med alla majorbolag i USA och inte i Sverige då 70% av våra läsare är amerikaner.) Vi skriver bland annat om modern rock / melodiös metal /aor / och även en jäkla massa growlande band och prylar… Musik är mitt stora intresse på fritiden också och det är bara att fråga min fru så får du halvsur blick då det dimper ner skivor mest hela dagarna hemma… Men jag har under hela mitt liv haft en bred musiksmak. Jag är uppvuxen i ett hem där pappa lyssnade på massor utav jazz (han var med när Nalen drog igång och var Topsys springpojke där), jag älskar country, och jag kan gå loss på en riktigt bra dansbandsdänga också även om jag inte sitter och lyssnar på det hemma. Men jag tycker uppriktigt sagt att mycket av dansbandsmusiken är bra och jag var mäkta stolt när jag fick ta över dansbandslabeln Frituna på EMI och även vara med och starta upp Kavalkad tillsammans med Maria (Molin-Ljunggren) på Lionheart. Det är skönt att vara bred i sin smak.

Du var tidigare bl.a. en ledande compilations-expert. Vilka höjdare respektive vågdalar minns du bäst från den tiden?

Det var snällt sagt. Kort om de åren… Fan, det går inte! Det var Anders Hjelmtorp som plockade in mig på Virgin och tyckte jag skulle börja göra samlingar och utveckla deras katalog. Men det var inte där jag började göra samlingar faktiskt. Det var hos Bert på Marianne 1988 fast då var det på kassett och allt som oftast ”cover-versioner” som såldes till mackar. Men på Virgin blev det en hel del roliga projekt. Min första guldskiva blev en Gary Moore-samling snabbt följt av en samling med Stefan Nilssons filmmusik (som jag fortfarande tycker är en av de bästa skivor jag varit med och tagit fram). Sen blev det en samling med Drängarna (snacka om skilda världar) som jag kallade en ”En Skitbra samling” och som vi byggde ett ”utedass” i papp som vi la skivorna i och ställde på alla diskar i skivaffärerna i Sverige… Många av de succéer på samlingar jag satt ihop genom åren bygger på att jag inte kommer ifrån Stockholm utan vet vad folk ifrån ”resten av Sverige” vill ha. Det är ju bara att lyssna på ”Ring så spelar vi” så får man en bra överblick över Sveriges musiksmak…

Andra skojiga plattor på Virgin var en Roy Orbison-samling som jag satte ihop med hans fru Barbara, som jag sedermera åkte och träffade i London för att fira dubbel-platina med. Jag hade väntat mig att det skulle vara en ”70-årig tant” som väntade på mig på hotellet men det visade att det var en ”50-årig babe”. Så han hade nog ganska god smak den gode Roy. En annan rolig platta på Virgin-tiden var en samling med Bryan Ferry som inte sålde guld i Sverige men som släpptes i mängder av andra länder. Bland annat i USA där den sålde närmare en halv miljon ex och i England där den också blev en stor succé. Efter det kom jag till EMI och där det ju var som att vara ett barn i en gottbutik, och där satte jag ihop massor av samlingar.

– Jag utgår alltid från målgruppen ”hmmm – Ulla Britt Larsson 72 år i Motala” – vad vill hon ha? Och då gjorde jag t.ex ”En bukett med rosor” där jag inte skäms ett skvatt över att använda Hans Martin och Mia Marianne & Per Filip. Varför ska man göra det? Det är lika mycket deras favoriter som Toto var för mig 1983. Eller en ”Roger Nilsson 42 år från Åmål”-skiva som blev Ölhävarrock, och den sista samlingen jag gjorde på EMI – Husvagnshits. Den tycker jag blev riktigt rolig och bra. Jag tycker det är viktigt att man blandar in lite humor på en skiva som får folk att komma ihåg den när de ser TV-reklamen. Hade Husvagnshits hetat Sommarhits hade den inte sålt guld. Så enkelt är det.

– En skiva jag är jättestolt över att fått vara med att ha gjort är Barn på nytt med Georg Riedel. Det är en skiva där några av Sveriges bästa artister sjunger Astrid Lindgren/Georg Riedel-visor. Jag frågade Georg om han inte skulle kunna tänka sig att göra en sådan skiva och då svarade han helt allvarligt – tror du nå’n skulle vilja vara med på det? – Ehh… röker grekerna, svarade jag honom. Vad tror du!?! Det har ALDRIG varit så lätt att få med folk att sjunga på en skiva. Och det kanske roligaste med den skivan förutom att det är en förbannat bra skiva är att jag fick jobba med min förebild i branschen – Kjell Andersson. En man jag tycker är outstanding som A&R och som formgivare för skivor i Sverige.

– Sen frågar du om floppar… Käre gud… Jag vill inte nämna några artistprojekt då det är taskigt mot artisterna (det finns några…), men visst har det funnits samlingar som jag trott på mycket mer än vad det har blivit av dem. Jag har bland annat gjort två ”hjärteprojekt” som har varit två skivor med melodiös hårdrock som min boss till och med lät och mig göra TV-reklam på – och som båda floppade ganska kraftigt kan man säga… Fast jag diggar dem själv! Herregud – en samling med bland andra Magnum och Talisman! Grymt. Och sen – hmmm… det finns ju som sagt ett gäng andra så klart. Men man glömmer som tur av dem ganska så fort!

Tror du att du någonsin återkommer till ett skivbolagsjobb?

Jobb och jobb… Jo, det kommer jag på något sätt att göra. Annars skulle jag nog bli tokig. Huvudet stänger ju aldrig av sig på gott och ont. Önskar att det kunde det ibland. Jag har mängder med idéer på samlingsskivor i skallen och det är klart att nån gång emellanåt så kommer jag säkert presentera en idé för nåt bolag och koppla en platta som det bolaget sen får ta över och göra klart. Och sen får man inte glömma att här på jobbet i Skara så är ju en del redan att jobba på ett skivbolag via Music Center och Kristians verksamhet. Han har redan några projekt som han jobbar med och skall försöka få med i festivalen. Så det är klart att har man varit i musikbranschen i 22 år så går det ju inte sluta, men jag måste säga att det är en otroligt stimulerande miljö att jobba i här nere och se alla glada och entusiastiska elever som går på skolan. Det är en kick. Något man inte kan säga när man vet hur många fantastiska skivaffärer som har fått slå igen sen man själv var säljare i mitten på 90-talet och gick och bläddrade bland backar och köpte importplattor.

Lars Nylin