Sommaren 1996 – tjugo år efter bandets upplösning 1976 – återförenades det svenska sjuttiotalsbandet Hoola Bandoola Band för ett sista turnéäventyr tillsammans. Tillsammans med ett inspelningsteam följde Magnus Gertten och Stefan Berg med på resan och det hela resulterade i den 58 minuter långa dokumentärfilmen Progg på väg, som tidigare sänts på SVT men nu för första gången ges ut på dvd.
Hoola Bandoola Band var under sjuttiotalets första hälft den svenska progressiva musikrörelsens mäktigaste slagskepp, men bandets kvaliteter var sådana att självaste Stikkan Andersson ville skriva skivkontrakt (vilket dock Roger Wallis satte p för genom att locka över dom till MNW med bl.a en antydan om att Mikael Wiehes låtar kanske skulle kunna spelas in av det engelska jazzbandet Temperance Seven, som då tillhörde MNW-stallet). I filmen får vi höra Mikael Wiehe, Björn Afzelius och de andra originalmedlemmarna minnas, diskutera och reflektera över både nutid och dåtid, se bandet både på scenen och backstage i Sverige och Danmark, träffa Peps Persson i samband med en spelning där han gästar Hoola i ett par nummer och höra en ung moderat kommunpolitiker från Småland förklara hur han samtidigt älskar bandets låtar men ogillar vad de står för.
Som komplement till dokumentärfilmen rymmer dvd:n ett bonusmaterial med fem olika tv-inslag från 1972-75. En lustig reflektion utifrån såväl tv-inspelningarna som själva huvudfilmen är att 70-talet skildrat genom Hoola Bandoola Band känns både närmare och mer avlägset än man skulle kunna ana. En annan reflektion som man idag inte kan undgå att göra är att det, med tanke på att Afzelius bara lite drygt två år senare gick bort i lungcancer, känns lite obehagligt att höra honom tala om tobakrökningens njutningar och hela tiden se honom med en cigarett i mungipan…
CO
Jeff Beck Performing This Week… Live at Ronnie Scott's [Eagle Vision / Playground]
Gitarrhjälten Jeff Becks omtalade gästspel på den lilla intima jazzklubben Ronnie Scott’s i Soho i London har tidigare givits ut på cd-album – men en stor skillnad med den här dvd-utgåvan är att cd-versionen inte inkluderar de fem starka nummer där Eric Clapton samt sångerskorna Joss Stone och Imogen Heap medverkar. Becks återförening på scenen med sin ganle Yardbirds-kollega Eric Clapton (som han efterträdde i det legendariska 60-talsbandet – de spelade aldrig samtidigt i bandet) resulterar i två sköna bluesjam i nummer signerade Muddy Waters och Willie Dixon. Imogen Heap gör utöver egna låten Blanket även en personlig tolkning av Rollin' and Tumblin' och Joss Stone sjunger Curtis Mayfields klassiska The Impressions-nummer People Get Ready.
Beck själv är genomgående höggradigt inspirerad och spelar låtar från hela sin långa karriär – från Jimmy Page-komponerade Beck's Bolero via de tunga numren från 70-talstopparna Blow By Blow och Wired (bl.a Mingus-bluesen Goodbye Pork Pie Hat) fram till den instrumentala versionen av The Beatles A Day In The Life. I publiken sitter Jimmy Page och jublar i kapp med alla de andra redan frälsta.
CO
Roger Daltrey Daltrey Sings Townshend [Immortal / Kommunikation / BAM]
1994 var The Who inte aktivt som band, men det hindrade inte att det under två kvällar – 23-24 februari – arrangerades en större festlighet med bandets medlemmar på Carnegie Hall i New York. Den här inspelningen dokumenterar på ett utmärkt sätt konserterna där sångaren Roger Daltrey uppbackad av såväl symfoniorkester (The Juilliard Orchestra under ledning av den mästerlige arrangören Michael Kamen) som ett rockband med bl.a John "Rabbit" Bundrick på keyboards och Simon Philips på trummor framför 16 klassiska The Who/Pete Townshend-kompositioner i ytterst vitala arrangemang. Som grädde på moset gästas Daltrey inte bara av Sinead O'Connor, The Chieftains, Linda Perry och saxofonisten David Sandborn, utan även av såväl Who-basisten John Entwhistle (i The Real Me från Quadrophenia) som Townhend (som själv framför Who Are You).
Till höjdpunkterna hör, förutom just Who Are You, bl.a en storslagen version av Love Reign O'er Me, en lekfull omstöpning av Baba O'Reilly (med något som liknar Riverdance på scenen!) och den mäktiga finalen med See Me, Feel Me (som görs i medley med I'm Free, men tyvärr inte står med i omslagstexten).
Som avslutning ställer sig hela publiken upp och sjunger Happy Birthday för Daltrey, som firade sin 50-årsdag strax efter konserten.
CO
José Feliciano New Morning – The Paris Concert [Inakustik / New Morning / Kommunikation / BAM]
José Feliciano nådde sin långa karriärs högsta toppar när han i slutet av 60-talet gjorde sin akustiska version av The Doors megahit Light My Fire. Den blinde sångaren och gitarristens rikt varierade och spännande arrangerade repertoar rymmer dock betydligt mer än så – vilket inte minst demonstreras på den här första dvd-utgåvan någonsin under hans mer än 40 år långa karriär.
I en konsertinspelning gjord på jazzklubben New Morning i Paris förra sommaren tolkar han på ett avspänt sätt såväl Light My Fire som Jimi Hendrix Purple Haze, Creams Sunshine Of Your Love och The Beatles psykedeliska Lennonpärla Rain. Andra välkända låtar som här får ett karakteristiskt Feliciano treatment är till exempel I Got A Woman, If You Don’t Know Me By Now, Higher Ground, Oye Como Va, Money, Que Sera och Michael Jacksons Billie Jean (!). Som vanligt rör sig José Feliciano gränslöst mellan såväl flamenco, bossa nova och andra latinamerikanska rytmer som jazz, blues och rock.
CO
