Under onsdagskvällen inleddes Stockholm Music Week på Bar15 på Slakthusområdet. MI rapporterar.
Stockholm Music Week drog igång under onsdagen den 22 april, och uppmärksammades på olika sätt i media under dagen.
Morgonstudion på SVT gjorde en längre intervju med en morgonpigg Johan Seidefors, grundare av SMW. Även Dagens Nyheter gjorde en intervju med Seidefors där han bland annat sade att ”det finns ju en önskan om en bredare satsning generellt på kulturen från branschen gentemot politiken.”
I Dagens Industri publicerades en debattartikel av Johan Seidefors tillsammans med Lina Heyman, chefsjurist på Stim, och Ludvig Werner, VD på Ifpi Sverige. I debattartikeln fokuserar man på behovet av en samlad satsning på svensk musik, ett utökat exportfrämjande, och ”en sammanhållen ansats där kultur, näringsliv och utrikespolitik tillsammans stärker Sveriges internationella position och inflytande.”
Invigningskvällen inleddes med ett kort välkomnande av Daniella Waldfogel, VD för Stockholms Handelskammare, som också var intervjuare/moderator under kvällen. Allt skedde på engelska under kvällen, för de utländska gäster som var närvarande. Hon poängterade betydelsen av musiken och musikbranschen för Stockholm och Sverige, och menade att man från vissa håll kanske inte har uppmärksammat det svenska musikundret tillräckligt.
Waldfogel bjöd sedan upp Johan Seidefors på scenen, som fick motta kvällens näst största ovation (den största fick Olga Myko lite senare). Seidefors svarade på frågan om det har varit svårt att få ihop hela den här veckan med ett ”både och”. Det är första gången det genomförs, vilket alltid kan innebära barnsjukdomar, men mottagandet har varit enormt positivt och många har velat hjälpa till.
Seidefors tryckte på vikten av att politiken, näringslivet och kulturen kan träffas på en dynamisk mötesplats, och att det är målet med hela veckan och alla evenemang. Han betonade samtidigt att Sverige behöver bli bättre på att gemensamt visa upp för omvärlden den kompetens, kreativitet och kunskap som finns, ibland är vi svenskar lite dåliga på ”storytelling”.
Genom mötet mellan olika områden under veckan kan man förhoppningsvis överbrygga de ”spänningar” som ibland finns mellan ekonomin och kulturen, mellan det kreativa och näringen, och göra det möjligt för fler aktörer att involvera sig på musikområdet.
Stockholm Music Week siktar stort, med parollen ”Stockholm is the music capital of the world”, med andemeningen att Stockholm redan är det, man har bara varit dålig på att berätta det innan.
Redan till nästa år vill man att veckan ska bli mycket större, och att hela staden ska leva upp med fokus på musiken. Inte bara för musikbranschen, politiken och näringslivet, utan för alla, med livemusik och evenemang, och många fler som är med och arrangerar paneler, workshops, seminarier och annat under veckan.
Förhoppningen är att viktiga internationella makthavare på sikt kommer att se det som något naturligt att åka till Stockholm den sista veckan i april varje år, eftersom det är här de viktigaste mötena och de viktigaste samtalen sker.
Med det presenterades Olga Myko, en ny svensk artist som har rönt stora framgångar mycket snabbt under det senaste året. Ett genidrag i upplägget av kvällen, att snabbt få in livemusik, och Mykos framträdande var lysande, trots att hon inte spelat speciellt mycket live tidigare.
Efter förrätt var det så dags för kulturminister Parisa Liljestrand att intervjuas av Daniella Waldfogel. Något försiktiga applåder välkomnade henne upp på scen, vem minns inte Göteborgs Filmfestival förra året. Mycket av fokuset i intervjun kom att handla om vad politiken egentligen kan bidra med till musiken.
Liljestrand tryckte på att alla har olika roller, och att hon ser det som att hennes roll är att uppmärksamma och promota musiken och kulturen gentemot andra områden. Det har funnits en tid när man sett på kultur och ekonomi, eller kreativitet och innovation, som olika områden, men egentligen hör de ihop. 
Liljestrand ansåg att vikten av den svenska musikbranschen inte bara hör hemma på Kulturdepartementet, utan lika mycket inom andra delar av regeringen och departementen.
Efter att ha avslöjat att få vet om att hennes kollega statsminister Ulf Kristersson är ”mycket musikintresserad”, fick hon frågan om hon håller med om bilden att Sverige är lite dåliga på att framhålla sig själva i omvärlden. Hon svarade: ”Jag är från Iran, vi skryter. I Sverige skryter man inte.” När hon kom till Sverige med familjen var jantelagen en kulturkrock som var lite svår att vänja sig vid.
Samtidigt poängterade kulturministern att när det gäller svensk musikbransch så tycker hon att man visar vad man kan, istället för att bara säga vad man kan. Hon framhävde också betydelsen av kulturskolorna och att barn och unga ges möjligheter att lära sig spela och skapa musik.
Efter huvudrätten intervjuades så Ludvig Werner, VD för Ifpi, Fredrik Lindgren, VD för Kungliga Operan, och Emilia Bjuggren (S), skol-, arbetsmarknads- och personalborgarråd i Stockholms stad.
Samtliga framhöll vikten av att kunna samla alla olika parter i samma rum, och att mötena är helt centrala, att nätverk byggs och upprätthålls.
Bjuggren menade att reglerna som de är idag, att en nyinflyttad granne kan stänga ned ett spelställe om den känner sig störd, behöver ändras, och att staden måste få kunna låta. Hon påpekade att även om många säger att det blir färre och färre spelställen, så har det ändå tillkommit ett tjugotal nya spelställen i Stockholm bara under de senaste åren. Hon sade också att musik och kultur i både förskola och grundskola är mycket viktigt, det är ”grunden för musikindustrins framgångar”.
Ludvig Werner poängterade behovet av att de som skapar och framför musik faktiskt måste få fokusera på det som de är bäst på, att skapa musik, och att alla runt omkring finns till som stödjande funktioner. Musiken måste få fokusera på musiken, och sedan kan alla runt omkring, politiken, staden, branschen göra allt de kan för att stötta de som är kärnan i allt.
Werner sade också att Stockholm Music Week på sikt skulle kunna bidra till att fler börjar titta på Stockholm som en stad att starta verksamheter i, eller för större verksamheter att starta kontor i. Han använde sig av ett klassiskt citat från en svensk stjärna: ”How can less be more? It’s impossible. More is more!” (Yngwie Malmsteen, Monsters of Rock, Sky Channel, 1986)
Fredrik Lindgren från Kungliga Operan ställde frågan: ”Varför har inte detta hänt tidigare?” Mötet mellan olika delar av musiken har saknats, ibland fungerar verksamheter som ”silos” där alla existerar i sina egna verkligheter. Han menade även att de själva som kulturinstitution behöver öppna upp sig, och möta andra, ”we have to step out of the building”, för att visa vad konst och kultur kan handla om för fler.
Olga Myko äntrade så återigen scenen tillsammans med sitt band för ett par låtar, och drog ännu en gång ned ovationer från publiken efter ett fantastiskt framförande, varpå mingel och nätverkande avslutade kvällen.
Med detta är alltså Stockholm Music Week invigt. MI återkommer under hela veckan löpande med rapportering från några av de olika evenemangen och programpunkterna.
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
