MI:s Lars Nylin är en extrem fotbollsnörd och samlar, kan vi avslöja, på VM-singlar. Han tycker att Thomas Stenström numera är kvalificerad för årets blågula VM-låt.
VM-låt med Thomas Stenström. Varför inte? Det kan definitivt funka.
VM-låten var ärligt talat inte något jag spontant tänkte på när Sverige häromveckan kvalificerade sig för VM i Nordamerika genom att halka in på ett bananskal större än federationen UEFA:s samtliga medlemsländer. Det var där och då nog med att samla mixade känslor av hysterisk blågul eufori och tveksamhet inför själva arrangemanget.
Men med en kvalificering kommer som bekant sedan decennier en mästerskapslåt, och Thomas Stenström har under sitt karriärbyggande från Slå mig hårt i ansiktet och framåt i en rad låtar visat att han nosar vid den catchighet som är det andra kravet för att en turneringslåt ska fästa i nationen.
Det första är givetvis helt utom kontroll för artisten: faktumet att landslaget själva måste leverera.
Reaktionen som jag noterat på Stenströms namn i sammanhanget VM-låt är oftast åt det lite frågande håll som jag själv bedömt honom, som en sorts medelvariant på folkhemmets mer patenterade skalder, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström, före detta Plura Jonsson och Peter Le Marc, det sällskapet. Det finns en axelryckning i bilden trots Grammisar och allt värdigare intryck.
Men hans överraskande gripande Sommar i P1 förra året och även det sympatiska albumet Sverige har gjort mig långt mer säker på att han är på riktigt. En låt som För Sverige i tiden från just Sverige – där en fotbollsplan förekommer – fångar mig nästan på nivå med de rabblade referenserna. Även faktumet att han bjudit in Svart Ridå och Division 7 till sommarturnén bidrar till att han känns allt seriösare. (Om detta är plus eller minus inför en VM-låt blir en annan historia.)
Ett solklart lovande tecken: att han är en dedikerad fotbollssupporter, han summerade häromåret en bra dag med orden: ”Blåvitt, bärs och Nationalteatern”. Att han inte vigt sitt liv åt Oddevold tycks uppväxtstaden Uddevalla få leva med. Olyssnat blir gissningen att Stenström närmar sig den sorts fotbollslåtar som Joel Alme och Markus Krunegård lyckats med.
Var detta kan nå?
Konkurrensen bakåt i tiden är inte mördande. Riktigt mossiga saker som Lennart ”Nacka” Skoglunds Vi hänger med eller Georg Åby Ericsons Vi är svenska fotbollsgrabbar har sin trubbiga charmfaktor men är knappast något som polargänget skrålar när Sverige tar ledningen mot Nederländerna lördagskvällen den 20 juni. Nej, det finns bara en fungerande klassiker, den stod herrarna Glenmark-Eriksson Strömstedt för 1994, hur den fungerat om Sverige floppat får vi aldrig veta.
Om jag glömmer landslagsklassiker med Markoolio och E-Type?
Inte alls. Dessa skapades och fäste i samband med EM-turneringar.
*
Bästa VM-låt alla kategorier? Jag har en soft spot för Gianna Nanninis Un’estate italiana från 1990. Och Shakiras Waka Waka från 2010 är givetvis en monumental hit, som skulle blivit detta även utan en stöttande fotbollsturnering.
Engelska Three Lions? En magisk låt, bäst i klassen, men också den inspelad till ett EM, det 1996.
Lars Nylin
