MI:s Lars Nylin om genomslaget och reaktionerna på Bad Bunnys halvtidsshow vid helgens Super Bowl.
“Vem?”, “Who?”.
Det finns inget ord i trådar på sociala medier som så tydligt illustrerar att vi har ett helt nytt landskap av populärmusik. Vem av samtida akter som än blir omskriven smattrar detta ord i kommentarsfälten med sådan intensitet att det på engelska låter som ugglor löpt bärsärkagång, ”who?-who?-who?”
Ibland av okunskap, ibland ironiskt, men alltid detta ”Vem? Vem? Vem?” följt av något om hur mycket bättre musiken var i en obestämd forntid.
När Bad Bunny valdes till halvtidsshow vid den amerikanska fotbollens Super Bowl såg det ut som om dessa fiktiva ugglor plötsligt tagit över hela USA.
Men nu hade det också fått en politisk mening. I ett USA på randen av något skrämmande ansågs det som en uppenbar politisk markering av footballens organisation NFL, att sätta en helt spanskspråkig artist från Puerto Rico som underhållning på Levi’s Stadium i Santa Clara söder om San Francisco.
Eftermälet av Bad Bunnys show blev knappast mer lågmält. Den sittande presidenten ansåg det vara det värsta han sett i sammanhanget och hans följare uttryckte sig inte mildare.
Att föraktfullt skriva ”who?” om Benito Antonio Martínez Ocasio, Bad Bunnys namn i passet, blev nu ett snällt sätt att formulera antipatier långt över gränsen till rasism. Att Puerto Rico är ett USA-territorium och invånarna sedan 100 år USA-medborgare var plötsligt ointressant om man ens hade koll, en ”utlänning” hade fått bästa sändningstid, ansåg ugglorna.
Men också uppenbart: nu följde även svenska likasinnade med. Ett ironiskt ”vem?” förbyttes till helt andra ord, jag och censuren besparar er exempel.
Jag tror knappast att några ”vem?”-ugglor läser Musikindustrin, men det blev kort sagt hög tid för en spaning om vem Bad Bunny är.
Om vi för en stund släpper inledningens skäl till att han synts överallt senaste dagarna: Hur blev han världspopens första globala spanskspråkiga fixstjärna?
Kollar man analysen av honom i Sverige är det hittills extremt tunt. Det har rapporterats att han varit mest lyssnade akt på Spotify 2020, 2021, 2022 och senast åter 2025. Men utöver det inte särskilt mycket.
Talande: 2025 års album Debí Tirar Más Fotos (ungefär ”Jag borde tagit fler bilder”) recenserades inte i någon ledande svensk dagstidning, inte ens i Dagens Nyheter som brukar vara alerta på titlar av det här slaget (och hade Rosalías Lux som årets utländska album). Endast Gaffa anmälde plattan.
Albumet nådde som bäst plats 4 på Sverigetopplistan, ändå bäst hittills av sex Bad Bunny-album, och med plats 22 för spåret DtMG nådde han sin hittills högsta svenska placering för en helt egen låt, bara Mia med Drake år 2018 har legat högre.
Motsatt detta: sommarens spelning på Strawberry Arena i Solna sålde omedelbart slut redan i maj 2025 och följdes av en extraföreställning.
Vi närmar oss då faktumet att Bad Bunny på 2020-talet ständigt understrykt att han gått från ”ännu ett reggaeton-fenomen på Spotify” till att vara en av populärmusikens största alla kategorier, nu när Taylor Swift tagit paus troligen den största. “Probably the most important musician in the world right now” skrev tidningen The New Yorker redan innan Super Bowl.
I en intervju för den egna skolans tidning sammanfattar Harvardprofessorn Alejandro L. Madrid, med rötter i Puerto Rico, vad som enligt honom gjort att Bad Bunny tagit det sista klivet.
Madrid pekar inledningsvis på att Bad Bunny med Debí Tirar Más Fotos tog ett stort musikaliskt steg: ”Även jag såg honom som mest som ”ännu en reggaeton-artist”. På det senaste albumet gör han en mix av trap, hip-hop, reggaeton och inte minst genrer som plena, bomba och salsa, han är skickligare än tidigare i alla aspekter”, säger Mercedes till tidningen som exempel på det som uppenbart skett.
Han fortsätter: ”The industry is always on the lookout for the next exotic “other,” and Bad Bunny, the hypersexualized trap artist, was just that.” Mercedes tillägger att Bad Bunny även är sedd som exotisk i stora delar av Latinamerika tack vare hans i många fall extrema Puerto Rico-slang.
Mercedes ser Bad Bunny som den slutliga markeringen av att det från starten av en latinobransch i USA på 1990-talet, över 2000-talets Shakira och Ricky Martin med globala genomslag på engelska, och Luis Fonsis Despacito år 2017, nu till sist hade skapat läge för ett totalt genombrott för en rent spanskspråkig artist.
Harvardprofessorn påminner inte minst om att Bad Bunny faktiskt var med vid Super Bowl redan 2020 som gäst till nämnda Shakira och Jennifer Lopez.
Jag slår mig inte för bröstet i sammanhanget. Jag ser i arkivet att jag 2020 i Musikindustrin lyfte fram Bad Bunny i en krönika som en kommande stjärna, men efter det har det stannat vid noteringar av genomslaget på Spotify, La Canción, var nog den enda låten jag lyssnade på aktivt innan förra årets DtMF.
Det hindrade mig inte från att jubla under Super Bowl. När jag sedan hurrade även i en ”reel” på Facebook/Instagram slogs alla mina personliga rekord i det sammanhanget. Det har strax strömmat in tusen hjärtan via denna digitala känslokanal.
Vi är många som inte längre säger ”vem?” om Bad Bunny och som älskar vad hans blotta existens symboliserar.
Lars Nylin
