Daniel Johansson summerar året från sitt perspektiv, och blickar framåt mot vilka frågor och områden han tror kommer bli viktigast under 2026. Och berättar samtidigt hur man kan avslöja om en låt är genererad av AI eller inte.
För någon vecka sedan fick jag en fråga från en kollega i akademin som skulle hålla ett gäng föreläsningar för studenter i Tyskland. Han ville bara checka av vilka de stora ”snackisarna” är i branschen just nu, för att vara rätt ute. Jag sammanfattade det med:
– AI i alla dess former
– Majors vs indies, med anledning av Downtown-affären
– Streamingekonomin och rättvisa fördelningsmodeller
– Friköpt musik och nya affärsmodeller
– Kortvideos/sociala medier, och musikens funktion/roll
Det går att tänka sig andra snackisar också så klart. I olika delar av branschen är det ju olika saker som ligger i fokus, men de här fem ser jag som sådant som det pratats mycket om under 2025, och som det säkert kommer pratas mycket om även under 2026.
Om vi börjar med AI. När vi inledde året genererade de stora AI-plattformarna musik med rätt begränsad kvalitet. Det var ganska lätt att identifiera när såväl sångröster som instrument och låttexter var AI-genererade.
I takt med att tjänsterna släppt nya modeller under året har kvaliteten på output blivit avsevärt bättre, och under hösten är det snarare så att de flesta har svårt att identifiera om musiken är AI-genererad eller inte. Det senaste exemplet är Jacub med låten Jag vet, du är inte min, som när jag skriver det här är en av de tio mest lyssnade låtarna på Spotify i Sverige, och slår sig in bland alla jullåtar.
Huruvida den här låten är helt AI-genererad eller inte är lite svårt att säga så länge den/de som står bakom projektet inte avslöjar något, men de checkverktyg som finns returnerar lite olika resultat, delar av låten verkar vara AI och andra delar mänskligt. Pratade för övrigt lite om det i SR i veckan, start ca 1:12 in i sändningen (blev oförtjänt kallad ”musikproducent” by the way): https://www.sverigesradio.se/avsnitt/2705455.
Ett tips för att kunna identifiera AI-genererad musik med sång är att lyssna ”förbi” rösten. Det finns ofta ett subtilt brus, en grynighet, ett slags ”skorr” i AI-genererade sångröster från tjänster som Suno och Udio. Det är lite svårt att förklara, men testa att lyssna på 10 såna låtar och 10 låtar du vet sjungs av människor, så kommer du höra skillnad.
Generativa modeller för musik är numera mycket bra på att återskapa tonala aspekter som pitch, vibrato, men är fortfarande rätt dåliga på att modellera de lite mer ”kaotiska” aspekter som finns i den mänskliga rösten. Det gör att det ofta finns ett svagt brus som liksom ligger ovanpå/bakom rösten, speciellt kan man höra det i konsonantövergångar och i avslutningar på fraser.
Det är självklart bara en tidsfråga innan även tränade öron kommer ha svårt att höra skillnad, men än så länge finns det många erfarna ljudtekniker och producenter därute som kan identifiera vad som är AI-genererad musik.
I början av året var det ytterst oklart hur AI-genererad musik skulle kunna integreras i den upphovsrättsliga kontexten. Under hösten har flera nya tjänster lanserats med licenser på plats redan från start, Stim lanserade i oktober sin AI-licens och under de senaste veckorna har de stora skivbolagen kommit överens med tjänster som Udio, Klay och Suno.
Men ett annat problem har uppstått.
För något år sedan genererades musik i hög grad ”enriktat” av AI-tjänsterna, det främsta sättet användare kunde skapa musik på var genom att ange mer eller mindre avancerade prompter, enbart, och få tillbaka en färdig output.
Det har förändrats. Idag har ny funktionalitet introducerats som gör att människor, låtskrivare, artister, producenter, i mycket större utsträckning kan styra den skapande processen, ladda upp egen musik som man själv skapat, och jobba vidare på. Gå in och ändra i låtarna på ungefär samma sätt som i en traditionell DAW.
Det väcker självklart frågor kring vad som egentligen är ”AI” och vad som är ”människa”?
Om jag skriver en låttext och låter en transformer-modell som till exempel GPT 5.2 förfina den, hur ska min input värderas kontra modellens output? Om jag laddar upp en melodi som jag själv har skapat, som är originell och unik, till Suno som sedan arrangerar produktionen baserat på mina prompter, hur mycket är då ”AI” vs ”människa”?
Jag tror det kommer vara oerhört svårt att både identifiera och värdera de här nyanserna kring ”vem som har skapat vad” framöver. Och i slutändan kommer det kanske till och med bli meningslöst.
Vem ska ha ansvaret för att göra bedömningen? Är det upphovsrättssällskapen? Är det AI-tjänsterna? Streamingtjänsterna? Är det musikskaparna själva? Så är det ju idag, ansvaret att säkerställa att det är riktiga originalverk ligger hos kreatörerna själva.
Men vad händer när (jag skriver inte om, utan när), den mänskliga och den artificiella intelligensen mergar på ett sådant sätt att det sömlöst blir en del av samma skapandeprocess, utan att vi inte ens tänker på det? Om vi inte ens själva kan reflektera över hur mycket AI som har varit med i processen, när det är en lika naturlig komponent som elektricitet, datorer eller internet?
Deezer är den enda streamingplattform som än så länge har utvecklat och använder sig av en automatiserad identifikation av AI-genererad musik från till exempel Suno eller Udio, men identifikationen är långt ifrån perfekt.
Om jag, som tidigare nämnts, har skapat text och melodi till en låt, spelat in en slask och laddar upp den till Suno för att få ett arrangemang, är det fortfarande min text och melodi. Det är tveklöst jag som är upphovsperson.
Ett system som Deezers kommer ändå identifiera detta som ”AI-genererad” musik. Det innebär att min låt kommer ha mycket sämre möjligheter att ”lyckas”, eftersom Deezer utesluter sån musik från spellistor och rekommendationer trots att jag i grunden har skapat min text och melodi på precis samma sätt som alltid gjorts genom historien.
Så, frågan om attribution och hur vi värderar såväl input som output är helt central för hur musikbranschen ska lyckas integrera AI i den upphovsrättsliga ekonomin.
Samtidigt är jag helt säker på att vi än så länge inte vet fullt ut var den här tekniken kommer ta oss. Om det vi ser nu har hänt på ett par år, hur kommer det då så ut om fem år, eller tio år? Diskussionerna lär hur som helst fortsätta i ökad omfattning under 2026.
När det så gäller indies vs majors, och då specifikt Universal:s möjliga uppköp av Downtown, har EU:s konkurrensmyndighet skjutit upp sin deadline för beslut under hösten. Just nu ligger den i februari. Vi får väl se om beslutet kommer där eller skjuts upp igen, men det här har onekligen delat branschen i två läger.
En del har ju under de senaste åren hävdat att dikotomin mellan ”majors” och ”indies” är föråldrad, främst på grund av övergången till den digitala plattformsekonomin. Men onekligen har Downtown-affären visat att det i någon mån fortfarande finns tre ”masterbranscher”, majors, indies och DIY, och debatten har varit het och känslofylld under hösten.
Jag tycker det är värt att ta med sig att musikbranschen har förändrats mycket under de senaste 10-15 åren, musiken har blivit ”big business” som jag brukar säga ibland. Kring 2010 var det till exempel nästan otänkbart att se framför sig att så många branschaktörer skulle kunna hitta en väg in på diverse olika börser runt om i världen.
Uppköpen har varit många, specifikt på distributörsområdet, och det är klart att det finns risker med en ökad maktkoncentration, det gäller såväl ekonomi som ”gatekeeping”.
Men tittar vi tillbaka på liknande stora uppköp i musikbranschen skulle det vara historiskt avvikande om EU beslutar sig för att helt blockera affären, det skulle vara den första gången någonsin för musikbranschen.
När Sony skulle köpa upp BMG för 20 år sedan godkände EU först affären, rev sedan upp det hela efter ett överklagande, för att till slut godkänna uppköpet.
När Universal köpte upp EMI för ca 15 år sen godkände EU affären först efter rätt långtgående villkor där Universal tvingades sälja av en hel del katalog och bolag under EMI-paraplyet. Istället för att blockera helt och hållet villkorade man uppköpet för att inte riskera för stor maktkoncentration.
Är det detta som kommer hända även när det gäller UMG/Downtown?
Det senaste i den här affären är att UMG för några dagar sedan lämnade in ett förslag till EU om att man kan sälja Curve, den del av Downtown som hanterar royalties, till en oberoende aktör. Detta som ett svar på EU:s oro för några veckor sedan att UMG med Curve skulle kunna få tillgång till känslig data, vilket skulle kunna försvåra för konkurrenternas verksamheter.
Som sagt, en fullständig blockering skulle vara historisk, och kanske är det mer troligt att EU kommer godkänna ett gäng strukturella villkor som möter den omfattande kritik som presenterats från indie-sektorn.
För att det här inte ska bli världens längsta årskrönika nämner jag bara kort de kvarstående ”snackisarna”.
Under 2026 tror jag AI-utvecklingen kommer tvinga fram nya trösklar och modeller för streamingekonomin. Diskussionerna kommer i alla fall intensifieras. Det skapas 7 miljoner låtar varje dag i genomsnitt på Suno. Det är alltså 2,5 miljarder låtar på ett år.
De nuvarande fördelningsmodellerna och distributionssystemen riskerar att kollapsa om bara en bråkdel av all den här musiken ska upp på streamingtjänsterna.
När det gäller friköpt musik och nya affärsmodeller: När ska Epidemic Sound egentligen bli en accepterad del av musikbranschen? Bolaget omsatte 1,6 miljarder kronor år 2024 och är by far det största svenska musikbolaget (om vi inte tar med Spotify och Stim).
Flera av mina gamla studenter är kontrakterade till Epidemic, och det har slagit mig så många gånger att de som faktiskt jobbar i den här affärsmodellen på daglig basis är så väldigt mycket mer positiva än alla vi ”gamlingar” i branschen.
Visst, det finns de som är kritiska också, men för varje år som går med ett Epidemic som växer så det knakar och bevisar att affärsmodellen fungerar alldeles utmärkt även för musikskapare, tycker jag den här ”konflikten” känns allt mer överspelad.
Alla bolag som jobbar med musik är per definition en del av musikbranschen, och jag kan nog tycka att det är på tiden att en mer dynamisk tillämpning av upphovsrätten borde kunna accepteras. Trots allt, historiskt sett har överskrivandet av de exklusiva rättigheterna ofta inneburit ännu sämre villkor än vad Epidemic ger. Därmed har jag tagit bladet från munnen i den frågan, och kom ihåg, detta är en krönika och min högst personliga åsikt.
Och så den sista snackisen, kortvideos/sociala medier och musiken. När jag skriver det här befinner jag mig i en liten by i Andalusien, och här i Spanien går debatten oerhört het kring TikTok och sociala medier. Nästan varenda kväll är det debatter på TV om effekterna för ungas välmående och psykiska hälsa.
En del länder har redan börjat införa åldersgränser och förbud, och jag tror det kommer bli ännu mer av den varan under 2026. Historien visar väl att förbud sällan fungerar, men personligen tycker jag det är positivt att politiker, forskare, och människor i största allmänhet reflekterar över den sociala och mediala verklighet vi lever i.
Kommer eventuella begränsningar och förbud påverka musikens möjlighet att kommunicera med publiken?
Det återstår att se, men i ivern att försöka kontrollera ungas mediavanor finns också risken att man sätter krokben för sådant som är positivt med utvecklingen, som till exempel den närhet och autenticitet som plattformar som TikTok skapar mellan artister och fans.
Jag uttryckte det som ”artisten som tjänst” tidigare i höst, och fick en massa kritik för det. Kanske kan man istället uttrycka det som ”artisten som ledare” i många människors vardag.
Hur som helst, diskussionerna lär fortsätta även på det här området under 2026.
Med det tackar jag så mycket för 2025. Jag ser det som ett stort privilegium att få vara någon slags ”tratt” för allt det spännande som händer i musikbranschen, nationellt och internationellt, och försöka förmedla kunskap. Som alltid, är det något specifikt ni vill att jag, Christel eller Lars ska skriva om under 2026, tveka inte att kontakta oss.
God jul och gott nytt år!
Daniel Johansson
daniel@musikindustrin.se
Fler årskrönikor från MI:
VALSINGERS 2025
NYLINS 2025
