MI:s Lars Nylin minns ljudgeniet bakom ABBA och ett otal andra svenska artister.
När beskedet att Michael B. Tretow lämnat oss kom gick min egen tanke omedelbart till de två enda rejäla samtal vi hade. Det första handlade om busringaren och komikern Kalle Sändare. Det andra handlade om hans säregna solohit Den makalösa manicken.
Men det gick snabbt att radera ut funderingarna på att våra korta möten borde ha behandlat viktigare saker i hans fascinerande livsbana. Ämnena känns ändå rätt. För var det något som ständigt utmärkte Tretows livsverk var det vid dagens slut ändå den ständiga humorn, på gränsen till det smågalna. Så började det hemma i Norrköping, och fortsatte på debut-EP:n på Knäppupp-etiketten 1966.
Han älskade flerkanalsinspelningar och överdubbningar och kärleken besvarades av den musik han var involverad i. Det var också med udda teknikkreativa infall som Norrköpingsexporten Tretow 1968 inledde sin professionella bana som tekniker intill Anders Burman i Metronome-studion i Stockholm. Det var från och med detta med ledstjärnan att inget var för tokigt för att testa som han i årtionden blev den svenska populärmusikens profilstarkaste ljudingenjör.
Trots alla andra meriter i karriären är det självklart för rollen intill Björn Ulvaeus och Benny Andersson som Tretow kommer att bli mest ihågkommen. Han började arbeta med Björn & Benny redan när de inledningsvis spelade in i just Metronomestudion. Åren 1972 till 1982 medverkade han i ABBA:s egen studio vid alla gruppens inspelningar, han var även tekniker vid Chess och soloalbum. Att använda beskrivningen ”han var ABBA:s svar på Beatles George Martin” känns i backspegeln helt adekvat. Mickes säregna bidrag har för evigt färgat åtskilliga av ABBA:s klassiker. Det var också tydligt vid hans bortgång ur mycket han betytt för ABBA-kvartetten, dessa kom med kärleksfulla minnen på ett sätt de sällan gjort om medarbetare.
Varför vi två pratade om Den makalösa manicken? Det blev bara självklart när undertecknad i slutet av 1980-talet lade musik på P3 och jagade en inspelning han gjort till ett program. Tretow hade i det skedet gjort jinglar och annat till Sveriges Radio-program som Metropol, Plattetyder, Eldorado och Putte Punsch Lyckoshow, men inte minst ett par år tidigare fått en osannolik solohit med ”Manicken”. Jag var för nyfiken på denna aspekt på honom för att komma in på hans möjligen tyngre bidrag till svensk populärmusik.
I fallet Kalle Sändare var det han som valde ämnet. Tretow älskade den udda busringaren från Göteborg och när undertecknad på 1990-talet var involverad i en samlingsskiva från Warner Music hörde han av sig och undrade om han kunde få ett förhandsex.
Jag ville då till sist ta chansen att höra mer om hans roll i diverse Metronome/Warner-titlar med exempelvis Pugh Rogefeldt, Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och Jojje Wadenius. För att inte tala om ABBA och Ted Gärdestad på Polar. Det som 1993 hade gett honom ett hederspris vid Grammisgalan.
Men Micke var betydligt mer sugen på att sprida Kalle Sändares gospel, och så fick det bli.
Det är möjligt att jag med detta missade några intressanta aspekter på hans bidrag till svensk studiohistoria. Å andra sidan fick jag mig till livs några av de festligare telefonsamtal jag haft.
Det är med stor värme jag minns Bo Michael Tretow.
Lars Nylin
Foto Roger Tillberg, Sjöberg Bildbyrå
