Sentimentalsjukhus är din andra produktion med din egen far vid mikrofonen. Handen på hjärtat: Hur är det egentligen att producera sin egen farsa?
– Att producera en artist handlar för mig om att förverkliga artistens vision av hur skivan ska vara och låta. I och med att jag känner min pappa på ett ganska nära sätt, jag har sett honom sårbar och lärt känna honom via vägar som terapi och liknande, så har vi en rak och ärlig kommunikation. Det har helt klart underlättat hela processen.
– Innan skivan spelades in valde pappa ut vilka låtar han ville spela in och hittade referenser till hur han ville att de skulle framföras. Vi spelade in demos hemma hos mig och i Andreas Söderströms studio. Under inspelningen styrde vi tillsammans för att få låtarna så bra vi kunde. Det som har underlättat inspelningen av skivan är att vi båda har haft ungefär samma bild av hur vi vill att skivan ska vara.
Den fina produktionen känns onekligen väldigt lyhörd, personlig och "nära". Hur styrde du arbetet med att fånga just den känslan och hur gick det till när ni valde låtarna, arrangemangen, studio och de medverkande musikerna?
– Vi valde att jobba med samma musiker på Sentimentalsjukhuset som på Ibland kallar jag det kärlek av den enkla anledningen att de är fantastiska. Och de gillar att spela med varandra, vilket hörs. Det är något som man inte kan fejka. Allt är inspelat live, och det enda jag har gjort är att se till att låtarna kommer fram på rätt sätt och inte försvinner bakom pålägg eller andra onödiga produktionskonster. Men mest har det handlat om att ge musikerna utrymme att spela på det sätt som de tycker känns rätt.
Vilka är dina egna influenser och förebilder som producent?
– Jag har haft olika producenter som jag varit intresserad av. Daniel Lanois ljudvärld gillar jag mycket. Dr Dre och Drakes producent 40 likaså. Pop-producenter som Max Martin och Dr Luke har intresserat mig mycket också. Och Chris Blackwell så klart. Men jag försöker att inte fastna i att åskåda hur andra gör, utan försöker hitta egna vägar till välljudande musik. Det handlar ju trots allt om att det ska låta bra i mina öron, för jag kommer aldrig veta hur det låter i någon annans öron. Det som ger mig mest inspiration är låtarna. Det är dem allting handlar om, och mitt jobb är att göra dem så tydliga och starka som möjligt.
Du har ju en egen karriär som artist också. Vad har du närmast på gång?
– Jag jobbar på att färdigställa min debutskiva. Har jobbat med den i två år snart. Först nu börjar dock alla bitar falla på plats så jag vet vart den är på väg och jag vet vad jag vill att den ska bli. Det är en del på gång, men inget jag kan gå in på nu.
– Vi kanske ska ta en intervju om det vid ett senare tillfälle?
Claes Olson
