När vi bestämde oss för att kora den svenska musikbranschens 20 ledande digitala dynamos var frågan vilka som skulle hamna på plats 2 till 20. Tätplatsen var hela tiden självklar för den kreativa hjärnan bakom Spotify, 28-årige Daniel Ek.
Som ansiktet utåt för sitt bolag har Daniel Ek sedan Spotifys öppnande år 2008 mer än någon annan kommit att symbolisera musiklyssnandets omdaning. Från fysiska skivor, över downloading – legal och illegal, till det som i dag får mest uppmärksamhet, så kallad strömning.
Med sina tio miljoner användare, varav mer än 750 000 betalande, i sju europeiska länder, har Ek och hans team på Spotify inte bara blivit överlägsna marknadsledare i Sverige. De är även internationellt symbolen för det moderna musiklyssnandet. Jag har hört om svenska skivbolagspersoner som bjudits till USA för att på plats uppdatera den amerikanska musikindustrin – världens mäktigaste och kaxigaste – om hemligheten bakom redan mytologiserade Spotify. Ek är inte bara dynamo, han är även makthavare.
Även jag är imponerad av Spotifys framgångar. Mycket imponerad. Bolaget såg tidigt till att skaffa sig de nödvändiga avtalen. Man har sedan skickligt skapat en känsla av att det är via Spotify man hittar musiken. Oavsett om det är de nostalgiska greppen i 70-talshyllorna eller det senaste heta.
Men Spotify är absolut inte utan fläckar. Och då tänker jag inte på den bekanta debatten om magra utdelningar till artister (frågetecken som sakta rätas ut i och med att intäkterna ökar) eller fåniga reklamavbrott. Jag syftar på faktumet att ju mer innehållet i Spotifys arkiv ökar, desto snårigare blir det att hitta det jag letar.
En skivbolagsanställd muttrade häromdagen träffande till mig: ”Spotify håller alltmer på att bli som en gigantisk loppmarknad. Det är en spännande loppmarknad, det går att göra massor av fynd, men det blir allt svårare att hitta dem p.g.a. att dyngan breder ut sig.”
Branschkollegan syftade då främst på alla s.k. ”public domain”-spår som tar allt större utrymme på Spotify. Den som letar ett visst spår med exempelvis Frank Sinatra – och inte vet den exakta titeln – kan ha ett digert scrollande framför sig för att sortera bland alla spår hämtade från obskyra samlingsplattor.
Det blir överhuvudtaget allt svårare att söka sig runt på sajten. På ett sätt givetvis omöjligt att undvika med tanke på det ökande arkivet. Men en hel del mer kunde Spotify göra för att underlätta guidandet, Amazon har visat att det går. Här har också norska Wimp med sitt redaktionella tänkande en fördel mot Spotify.
Just nu växer Spotify lavinartat. Men utan etablering i USA kan allt vara förlorat. I den situationen går det att förstå att fokus inte ligger på att polera skönhetsfläckar som de nämnda. Men i det långa loppet kommer bolaget att bita sig i svansen om man inte gör det. Men än så länge skymmer ändå plussidorna de invändningar som finns och en hel del talar för att Daniel Ek sitter relativt orubbat på sin position under ganska lång tid framöver.
Lars Nylin
