Krönika 13 september 2022

NYLIN om Willard Ahdritz och Kobaltaffären

MI:s Lars Nylin om en svensk branschaktör som länge gick lite under radar men nu synes överallt och i dagarna har gjort en storaffär.

Jag minns knappt om vi sågs i början av hans karriär i svensk musikbransch, intrycken har blivit desto starkare senare. När Willard Ahdritz 1986 kom till Stockholm från Ekeby Almby utanför Örebro, via gruppen Andrea Doria, kom han rakt in i ett sammanhang som jag vid tiden följde med lupp som musikjournalist.

Han blev en del av Klas Lundings nya skivbolag Mekano. Den som följt Lunding vet att Mekano följde upp bolaget Stranded, med akter som Ratata och Lustans Lakejer. Det var Stranded som gällde helt enkelt. Så det blev en rätt stor sak för undertecknad att en okänd nykomling från Närke fick kliva in i en central roll i Lundings nya bolag när den senare gjorde värnplikten.

Men strax därefter en viss dimma. Mekano föll, Lunding satsade istället på bolaget Telegram, Johan Ekelund och Mauro Scocco i Ratata hamnade först på Record Station och startade sedan egna bolaget Diesel.

Var Willard tog vägen i det hela hade jag länge ingen aning om, jag hörde något om Handelshögskolan, men inte mycket om musikindustrin.

Det tog till 2000-talet innan jag fick ordentlig span på honom igen. Först med starten av Kobalt år 2000 med London som utgångspunkt. På allvar när Kobalt vann Independent Music Publisher of the Year vid 2009 års Music Week Awards, sedan startade en neighboring rights-division, och 2011, när Kobalt köpte den digitala distributören AWAL.

I kombination med att Diesel-grundarna då sedan 2001 var en del av Kobalt blev bolaget nu snabbt en aktör att hålla ständig koll på. Vi på MI började använda uttrycket ”Sverige-kopplade” med tanke på att det de facto var ett globalt bolag, men med Ahdritz bakgrund ändå uppenbart hörde hemma under MI:s bevakningsfält. Jag började jaga Johan Ekelund för citat, men fick sällan några, det där om att verka utan att väsnas blev legio.

I modern tid har Kobalt blivit en självklarhet som global nyhetskälla intill majorbolagen. Ännu mer så sedan Max Martin och andra svenska kreatörer börjat samarbeta med bolaget. Ekelunds hashtags till Kobalt-knutna på sociala medier vid BMI Awards, Grammy och annat har ständigt inneburit några av branschens tungviktare.

Utöver högkvarteret i London har Kobalt i dag kontor i New York, Los Angeles, Nashville, Atlanta, Berlin, Stockholm, Miami, Hong Kong, Paris och Sydney. För kreatörernas skull hoppas jag att dom som skött dagliga verksamheten där blir kvar.

Willard Ahdritz själv tycks bli det som en fortsättning på sin spännande resa vidare från Närkeslätten.

Och nu vet jag definitivt vad han pysslar med.

*

Jo, jag visste snart att Willard Ahdritz varit inblandad i Telegram Publishing på 90-talet, han försvann inte helt under radar.

*

Johan Ekelund producerade faktiskt Andrea Doria, det hände redan 1986.

*

Så vidrigt med det som hänt Ögir i Köping. Det är så mycket mer än ett nedbrunnet hus, det känns som en hel gren av det svenska rockträdet gått upp i lågorna.

*

Phoebe Bridgers och Weather Station får maka på sig. Weyes Blood vill definitivt ha plats på tronen av episk kvinnlig americana. I nya singeln It’s Not Just Me, It’s Everybody tar Natalie ”Weyes Blood” Mering lyssnaren med till Joni Mitchells Laurel Canyon utan att det låter ett smack daterat. Enorm text, magisk röst och låt.

Lars Nylin