Krönika 14 december 2021

Nylin om #BoycottSPOTIFY

#BoycottSPOTIFY. När jag såg den hashtaggen häromveckan trodde jag först att stubinen hade börjat fräsa. Att det till sist uppstått en seriös rörelse bland kreatörer i protest mot låga ersättningar.

Det har trots allt varit den kritik som varit vanligast under de tio år som Spotify så totalt ägt musikkonsumtionen. Men sedan Radiohead och andra drog tillbaka musik 2013 har inte mycket hänt. Det har stannat vid kritik i kommentarsfält och i bloggar. Snarare har saktfärdiga bjässar som The Beatles och Led Zeppelin anslutit medan Spotify bara växt och växt.

Därför hickade jag först till över hashtaggen. Men det handlade som bekant om ett ämne på andra sidan spektrumet:

Bojkottkonceptet är en kritik mot att Spotifys VD Daniel Ek som privat investerare har gått in på miljardnivå i ett AI-bolag med kopplingar till militär användning.

Den 9 november twittrade Ek: ”Today, I am proud to announce that @PrimaMateria_ is investing €100m in @HelsingAI & that I am joining the board. Prima Materia was founded to partner with teams like Helsing. Ambitious, ethical, & driven by a mission to help build a thriving society.”

Det sistnämnda höll kritikerna inte med om – för att uttrycka det milt.

#BoycottSPOTIFY tycks inte en månad senare ha fått något gigantiskt genomslag. Frågar jag tio vänner i musikbranschen har nio troligen inte ens hört talats om kritiken. Spotify är en distributör, punkt. Ägare är något ytterst abstrakt, vad dessa gör med sina intäkter är obekant – men dom får hemskt gärna betala mer, tack på förhand. Någonstans där stannar det.

Hashtaggen fick mig däremot att filosofera över en helt annan sak: Tål Spotify vadsomhelst av kritik? Är detta en numera helt orubblig gigant, musikens IKEA.

Mitt spontana svar blir då ett tveklöst ja.

Det tycks verkligen så.

Själv kan jag muttra över ett antal aspekter på tjänsten. Inte minst att den stadigt är på väg bort från att vara mitt musikbibliotek till allas ljuddito.

Poddar och annat tar alltmer fokus. När jag klickar på förstoringsglaset för att söka kommer ”Podcasts” i topp. Det första intrycket av Spotify vid startupen år 2008 – att detta primärt är ett techbolag, inte ett musikbolag – förstärks återigen ständigt.

Andra klagar på ljudet. Någon muttrar över sorteringen och brist på fakta. Och så håller det på kring något som blivit mer än en ljudspelare, den är en del av livet.

Spotify som varumärke verkar gå orubbliga ur olika sorters kritik. Man kan höja priset och vi rycker knappt på ögonbrynen. Med det nya Apple-abonnemanget så är det exempelvis 60 kronors skillnad per månad, det är faktiskt rätt mycket för ”samma sak”.

Inte heller faktumet att Apples iPhone fortsatt är större än Android i Sverige gör någon skillnad. Man kunde spekulera att folk skulle vilja hålla sig i ekosystemet Apple nu när Apple Music erbjuder grovt sett samma tjänst. Men nej, det är varumärket Spotify för starkt för att tillåta.

Inte ens på hemmamarknaden USA har Apple gått om Spotify. Man gjorde det i en period 2018/19, men nu är det åter Spotify som dominerar. Spotify har troligen nästan lika många användare i USA som Apple har worldwide.

Abstrakt kritik mot en privat investering av en Spotifykopplad kommer inte att ändra det scenariot.

Vad tror du? Är Spotify fortsatt orubbligt på den svenska marknaden? Hör gärna av dig.

*

Jag låter tankeexperimentet om Spotifys orubbliga status stanna vid Spotify vs Apple. I scenariot finns givetvis även allt från giganten YouTube till uppstickaren Audius.

Lars Nylin